Annorlunda

I morse kom jag på en sak som är annorlunda nu mot i höstas när Linus och pappa dog. Då Linus hade gått bort så gick telefonen varm, vänner, släkt och bekanta ringde och visade sitt deltagande osv. Samma sak i stort sett då pappa dog. Denna gången är det totalt annorlunda, telefonen går inte alls lika varm som i höstas, och det beror inte alls på att mina nära och kära inte bryr sig, men denna gången är det dörrklockan som går varm här hemma, de flesta i min närhet verkar denna gången välja att istället för att ringa och säga att de beklagar sorgen så kommer de hit och i stället för ord så är det kramar. I morse när jag ringde mitt jobb för att förklara läget så möttes jag av total tystnad i luren, sekunderna tickade på och jag funderade till slut på om samtalet blivit avbrutet eller så. Till slut hörde jag dock min chef dra lite efter andan och till slut sa hon, jag vet absolut inte vad jag ska säga, det du går igenom är inte mänskligt på något plan, hur håller du ihop? När vi lagt på luren så förstod jag lite varför mina nära och kära inte ringer, de vet helt enkelt inte vad de ska säga, och ibland säger man det bäst genom att inte säga något alls utan istället bara ge en kram, att helt enkelt visa mig att de finns där om jag behöver. En sak till som är annorlunda nu mot i höstas är att folk då frågade mig hur jag mådde, den frågan har jag inte fått en enda gång sen i fredags, antagligen för att de helt enkelt inte behöver ställa den för att veta att jag inte mår så bra, antar att man knappast behöver vara raketforskare för att förstå att om man bevittnar det jag gjorde så mår man inte så bra efteråt Istället så frågar de flesta samma sak som min chef gjorde, hur jag hänger ihop. Igårkväll dök dessutom en person som jag inte förväntade mig upp. Min syster, och med tanke på vår historik mellan oss så blev jag på min vakt direkt när jag la ögonen på henne, alla mina skyddsmurar åkte upp och taggarna vändes utåt. Jag tog helt enkelt för givet att hon skulle använda mig som syndabock, men att finna henne gråtandes i min famn hade jag aldrig anat förmodligen. Och höra orden som hon sa fick mig att se en glimt av den syster som jag inte sett på 4 år. Orden var, Ingen människa borde få bevittna det du fick göra, jag är så lessen att du fick göra det. Vågar inte påstå att stridsyxan är nergrävd, men den är tillfälligt lagd på hyllan, för just nu behöver vi varandra mer än någon av oss förmodligen är redo att erkänna. Thea

Kommentarer

11 mars 2013 13:57

LadyG

Beklagar verkligen sorgen, du har fått mer än din beskärda del. Att folk inte säger något beror nog minst lika mycket på att ord inte räcker till för det man skulle vilja säga som att man inte riktigt vet [KURSIV]vad [/KURSIV]man ska säga. En kram, en lång och tröstande kram säger så mycket mer vad man menar och skulle vilja förmedla.
11 mars 2013 14:19

MammaEva

Skönt att de ringer på dörren och att du får många kramar...i din situation behöver man många och långa kramar. En kram ger mer tröst än vad orden gör många gånger. Hoppas att du och din sysyter kan hitta tillbaka till varandra och hjälpa och stötta varandra genom det här. Många kramar och var rädd om dig.
11 mars 2013 14:06

Trixofix

Jag har endast läst en liten del av din blogg, men blev djupt berörd av dina senaste inlägg. Tänker kraft, omtanke och värme till dig.
11 mars 2013 14:23

Ulrika12

Det är som du säger svårt att ringa till dej när en sån här sak har hänt. Det finns inte ord för vad jag förstår att du har upplevt. Säkert också bättre att vännerna kommer till dej och kan krama om dej, vilket jag känner att jag också skulle vilja göra. Du har säkert ett stort behov att få prata och ha någon som lyssnar. Så bra att du och din syster har kommit varandra nära igen, alltid värdefullt med stöd från närmaste släkten. Jag ger dej kraft och omtanke. Varma kramar
11 mars 2013 14:42

AnnCatrine

Ja, det finns inga ord för det du går igenom. Bara kramar..... Styrkekramar. Ta hand om dig vännen och det lilla liv du bär på..... KRAMIZ
11 mars 2013 14:47

Mimmi50

[KURSIV][/KURSIV]jag instämmer med föregående inlägg och skickar lite av min styrka till dig och många kramar
11 mars 2013 15:00

Gr8

Kram vännen och kom ihåg att det bästa är att gråta ut och dela sina känslor med andra, vädra såret för då läker det fortare för det gör det med tiden...
11 mars 2013 15:12

kaffe247

<3
11 mars 2013 15:13

syster66

Men usch vad tråkigheter du har tvingats gå igenom. Skicka massor med styrkekramar till dig!!
11 mars 2013 15:41

utter

Kram!
11 mars 2013 22:44

Flamenco

Jag tänker på dig, en hel del de här dagarna, inte bara när jag läser din blogg. Skickar över en massa styrkekramar och imorgon när jag går i kyrkan och mediterar så ska jag tända ett ljus för dig .
12 mars 2013 07:00

lejonell

Mina tankar är hos dig Thea. Är glad att det ringer på din dörr och att det finns människor finns runt dig. Att de inte drar sig undan av rädsla för att inte veta vad de ska säga eller göra. Skickar så mycket kärlek som det går genom bredbandet. Önskar jag hade större bandbredd. Ljusen brinner i min kyrka också.
12 mars 2013 14:36

thea77

Jag tackar er alla i en klump här, era tankar, kramar och tända ljus värmer min själ.

Logga in för att skriva en kommentar.