icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
5 september 2012 21:12
15

Annat perspektiv

Ibland får man mer hjälp av tämligen okända människor än man någonsin kunde ana eller förvänta sig. Jag känner mig så arg på livet som tog Linus ifrån mig, ser absolut ingen mening med att han skulle ryckas i från mig redan. Jag skrev om detta i en kommentar i Mitas blogg, och plötsligt fick jag där ett svar, ett igentligen väldigt enkelt svar men som jag inte tänkt på alls, har inte kunnat komma ifrån mitt eget tankesätt och min ilska på livet. Gittan som var den som kom med ett för mig nytt tankesätt, att helt enkelt tänka tvärtom, att det fanns en mening med att han fanns om än för en kortare tid än vad jag skulle önska och plötsligt fick jag en ny insynsvikel. Ilskan finns kvar, jag är fortfarande arg, vill fortfarande ha honom tillbaka, självklart, det kommer jag ju alltid att vilja, men jag började tänka på vad Gittan skrivit, och även om hans liv blev för kort och saknaden efter honom är oändlig så känns tanken att inte fått haft honom i mitt liv alls ännu tyngre. Min själ och hjärta värms också av alla vänliga ord jag möter här, de betyder väldigt mycket. När jag gick med här på sidan hade jag inte kunnat gissa mig till den gemenskap som finns här. Den betyder extra mycket just nu självklart, jag velade lite om jag skulle fortsätta mitt bloggande här, valet föll på att göra det och jag är er evigt tacksamma för det stöd jag får och känner här. Ett extra tack till Jojomaja som dedikerat ett blogginlägg till Linus. Thea

Kommentarer

  • 6 september 2012 04:59
    Twix
    Jag finner inga ord, ett tag sedan jag varit inne och läst ordentligt här, så fast jag följt dig och vad du skrivit tidigare så har jag missat att Linus inte finns på jorden längre, men han finns säkert någon annanstans och vakar över dig. Minnena finns alltid kvar och det ska dom göra. Sorgen är tung att bära ensam, men vi härinne finns alltid här för dig. Kramar till dig från oss alla.
  • 5 september 2012 21:32
    aregnisw
    Det var mycket fint av Gittan tycker jag att se på det i en annan synvinkel, och mycket skönt att du tar till dig det med, och du ska veta att väldigt många tänker på dig just nu. Att Jojomaja sedan skrev en särskild blogg till Linus var ju fantastiskt fint gjort av henne med. Ja när det verkligen gäller så brukar ju de flesta läsa och sätta sig in i den människans mycket svåra situation. Sedan kan det ju även vara så att vissa inte har läst och kunnat förstå vad som hänt men jag tror att även om de läst så kanske de inte kan sätta ord på hur tråkigt de tycker det är. Men jag tror nog dom tänker desto mera. Peppkramar till dig och din familj!
  • 5 september 2012 21:39
    mita0822
    Nog har du anledning att vara ilsken på livet, det har varit extra svårt emot dig. Visst fanns det en mening med att Linus har funnits, ni har gått igenom så mycket tillsammans. Både glädje och sorg har ni delat, så visst hade han en mening med att ha varit här. Alla goda minnen är ju de du ska ta med dig i ditt fortsatta liv, även sorgliga minnen kan vara goda när du tänker tillbaka. Sorg och glädje går ofta hand i hand utan att man tänker på det. Kan inte tänka mig annat än att Linus vill att du minns honom med glädje, fast det är svårt att se den genom sorg och saknad.
  • 5 september 2012 21:41
    Ja verkligen, ibland behöver man någon som tänker lite åt en. Och bloggandet ger mig lite det jag behöver just nu, skriva av mig utan att behöva använda rösten så att säga.
  • 5 september 2012 21:43
    Sänder över massa styrkekramar...Var rädd om dig!!!!!
  • 5 september 2012 21:45
    lejonell
    Har inga ord till tröst men jag känner med dig i din stora förlust Thea och ska vandra vid din sida i tankarna den närmaste svåra tiden. Glädjen över att Linus har funnits i ditt liv är framsidan av den svåra sorgen att han är borta. Saknaden kommer alltid finnas kvar men på något sätt kommer du att hitta en väg igenom. Jag törs lova det, eftersom jag har sett det hända så många gånger - stöd i kris och sorg är en del av det jag jobbar med. Finns här för dig. Tänker på dig och din familj.
  • 5 september 2012 21:46
    Mita: Ja arg på livet kommer jag nog i viss mån alltid vara, även när jag fullt ut accepterat att han är borta, min kärlek till honom gör ju att jag vill honom här och hur jag än tänker och accepterar kvarstår faktum att livet tyckte honom ifrån mig. Ja det är jag också säger på att han gör, lappen han skrivit till mig vårdar jag öm kan man säga. Jag sorterar ibland minnena jag har, vissa kan jag redan nu se tillbaka på med om än tårtfyllda ögon ändå med ett litet leende på läpparna, andra minnen är än så länge för tunga att tänka på.
  • 5 september 2012 21:48
    Susssiii: Tack för kramarna, de värmer. Lejonell: Tack för att du tänker på mig. Ja tids nog blir den mer hanterbar, försvinner gör den aldrig, men man lär sig ju leva med den. kram
  • 5 september 2012 21:53
    lejonell
    Ja, så är det Thea. Den går inte över men den kommer inte alltid att skära som nu. Så fint du tänkt kring sången du vill spela på Linus begravning. Att ha en kompis som standby och stöd. Det tycker jag var en bra plan. Jag förstår att du gärna vill kunna spela sången som var så speciell för er.
  • 5 september 2012 21:57
    Ja det känns rätt att spela den, och även där med stödet och standbyidén så kommer den från folk här på matdagboken. Som sagt man behöver ibland andra som tänker åt en.
  • 5 september 2012 22:02
    lejonell
    <3 Ja, och det är inget fel i det. Du har rätt att ta emot stöd och hjälp och det finns säkert många som vill ge. Det är så lite vi kan göra för dig men det vi kan vill vi gärna. Så känner nog alla som vet vad som hänt.
  • 5 september 2012 22:06
    aregnisw
    Håller till fullo med lejonell, absolut inte fel att ta stöd och hjälp från andra...man behöver det.
  • 5 september 2012 23:28
    Mabban
    Thea, jag känner med dej. Här ska du få en liten dikt, som jag fick vid min makes (alltför tidiga bortgång). Gråt inte för att jag är död jag finns inom Dej alltid Du har min röst den finns i dej den kan du höra när du vill Du har mitt ansikte min kropp Jag finns i dig Du kan ta fram mej när du vill Allt som finns kvar av mej är inom dej Så är vi jämt tillsammans. Kram ♥
  • 6 september 2012 02:35
    Läser bakåt i din blogg och hittar inga ord alls att säga till dig. Så jag sänder en kram och de varmaste tankar.
  • 6 september 2012 09:01
    Styrkekramar! Jag miste min syster alldeles för tidigt också och förstår din ilska.... Kramiz

Logga in för att skriva en kommentar.