icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
10 mars 2013 13:26
9

Ångrade mig

Ok jag vet att jag skrev i gårdagens inlägg att jag nog inte skulle blogga på ett tag, men ja det går helt enkelt inte att komma ifrån att bloggen här är en väldigt bra källa till att tömma skallen på, och för min del som har vänner och familj som läser den så är det ju ett sätt för mig att meddela mig till dem hur jag mår, så japp jag fortsätter mitt bloggande. Om några timmar ska jag besöka de grannar som kom och hjälpte mig med mamma och som tog hand om mig. Jag tänkte ge dem blommor som tack för att de ställde upp i en stund som för mig blev så pass mycket att jag stod helt paralyserad när jag såg mamma. Jag hade först tänkt skicka min bror att ge blommorna och säga tack, eftersom jag helt enkelt inte mår helt bra efter vad som hänt, men jag känner trots allt att det var mig de fick ta hand om, mig de såg bryta ihop, så det känns helt rätt att det är jag personligen som tackar dem. Plus att jag helt enkelt vill prata med dem, se hur de mår, för det tillhör inte direkt det vanliga att möta det som mötte dem när de kom in i mammas lägenhet. Jag var ju trots allt när jag kom i i vardagsrummet beredd på synen som skulle möta mig, även om det var oerhört tugnt att se henne på det viset, grannarna som kom för att jag skrek visste definitivt inte vad de skulle få se. Tillvaron just nu känns lite vacuumaktig. Nu ska ännu en begravning planeras, ännu en begravning som jag inte borde sitta och planera på många år än. Livet har de senaste åren varit väldigt orättvist och hårt mot mig, och jag känner att jag har redan nu när jag är 25 år fått uppleva sorger för en hel livstid, det känns inte som jag begär för mycket när jag önskar att få slippa uppleva mer nu. Thea

Kommentarer

  • 10 mars 2013 14:03
    Finns ings ord som tröstar eller stärker i din stund nu...håller med dig om att ditt liv har gett dig många tunga och stora sorger. Jag skickar styrkekramar till dig och Gustav och alla dina nära och kära. Ta hand om varandra i sorgen. Många styrkekramar från mig.
  • 10 mars 2013 14:08
    Hej Thea! Vilken styrka du visar som ens orkar tänka på din mammas grannar och hur de mår istället för att bara tycka synd om dig själv. Jag har inte följt din blogg så länge men det lilla jag har läst visar på en enorm mognad trots att du bara är 25 år gammal. Jag hoppas verkligen att du har dina sorger bakom dig nu och har bara livsglädje som väntar framför dig. Lycka till med begravningen.
  • 10 mars 2013 14:29
    50åring
    Hej Thea Livet är orättvist och det verkar som att du har drabbats hårt, till och med mycket hårt. Jag hoppas att du har vänner och familj omkring dej så att du kommer igenom detta utan för stora sår. Styrkekramar från en främling kommer här!
  • 10 mars 2013 15:14
    MammaEva: Ja jag hoppas innerligt att jag slipper hantera fler sorger nu. Kramar hsh: Så mycket styrka vet jag inte om det är egentligen, det är nog mer egoistiskt än vad det verkar, jag tror jag behöver få se med egna ögon att de inte mår allt för dåligt över vad de fick hjälpa till med, för det som de fick göra är något de flesta människor aldrig behöver göra eller uppleva. 50åringen: Jag har stöd från flera håll, familj, vänner och proffshjälp. Tack för kramen.
  • 10 mars 2013 16:09
    Ja jag tänkte också igår att du har fått väldigt mycket sorg i ditt unga liv, och jag hoppas att det räcker för dej i många år framåt!! Det är ju skönt att höra att du har stöd men det är ju ändå du som orka att gå igenom allt det tunga. Jag vet av egen erfarenhet att ibland kan det bli för tungt. Jag tror att det är bra om du orkar skriva här. Det blir en bearbetning av dina tankar och det som har hänt. Många styrkekramar från mej!
  • 10 mars 2013 16:14
    mita0822
    Ja, om inte du är stark så är ingen, att du orkar tänka på grannarna är ett bevis på det. Skickar dig fler styrkekramar!!
  • 10 mars 2013 18:38
    Flamenco
    Kram!
  • 11 mars 2013 01:12
    utter
    Kram!
  • 11 mars 2013 09:09
    kaffe247
    Jag har läst era bloggar även om jag inte varit så aktiv på sistone och jag kan inte tro mina ögon vad jag än en gång läser i din blogg. Många tankar rusar genom min hjärna men inga vettiga ord eller meningar får jag fram, så istället skickar jag en Stor Kram till dig och din familj. Deltar i sorgen och tänder ett ljus för er ikväll.

Logga in för att skriva en kommentar.