2 november 2013 14:29

Allahelgona

Allahelgona är en sån där dag som fram till jag miste min man gick ganska onoterat förbi mig. Under min uppväxt kan jag inte riktigt påminna mig om att jag direkt uppmärksammade dagen, det fanns liksom aldrig någon anledning att göra det då jag inte förlorat några nära och kära på den tiden. Tider förändras ju och nu för tiden så känns denna dag väldigt mycket i mig, jag har aldrig upplevt att min sorg och saknad blir tyngre eller mer påtaglig som främst födelsedagar och julhelgen gör av ganska självklara skäl, men på något vis så andas ändå denna dagen av saknaden och främst är jag väldigt berörd just denna dag, och det gör dagen väldigt tung. För denna dagen är väldigt annorlunda sedd från sorgensöga så att säga. Alla som lever med sorg hanterar den så klart på olika sätt, vissa besöker gravar/minneslundar dagligen och andra kanske bara en gång om året eller ännu mer sällan, det ena inte mer rätt än det andra. Jag är en person som känner lugn och frid i mig av att besöka gravarna och jag gör det ganska ofta, inte dagligen ibland inte ens veckovis, men så ofta jag kan och hinner. Och jag kan spendera 30 minuter på kyrkogården och se en eller två andra personer som vistas där, men just denna helgen oavsett tid jag beger mig dit för att sätta ljus på gravarna så möter jag många människor som gör samma sak, och i deras ögon lyser sorgen olika stark, vilket jag gissningsvis skulle tro beror på hur längsen det är sen sorgen kom in i deras liv. Och varenda en av de jag idag möter där på kyrkogården känner jag en viss samhörighet med, vi är där alla av samma anledning, att sätta ljus eller dyligt på en grav som tillhör en person som saknas oss. Och just denna dag och på denna plats uppelver jag så otroligt mycket med ödmjukhet, för det sker ganska ofta när jag står vid min mans och nu i år även Linus grav att när folk går förbi och slänger ett öga mot gravstenen och läser årtalen och de lägger ihop att personen som ligger där inte var så gammal att jag får en axeltryckning. En så otroligt liten grej, men som ändå känns så enormt gigantisk, att genom denna lilla handgest få veta så tydligt att personen förstår min smärta och saknad och att de under en sekund visar medmänsklighet, ödmjukhet medkänsla. Jag vet också att det finns flera i allafall i min närhet som har svårt för att Halloween och allahelgona blandas ihop, att trots att halloween firas den 31 oktober så blir det ändå att många firar det på allahelgona här i sverige. Och att de inte gillar att en dag som är till för att minnas nära och kära ibland överskuggas av skräckens tecken. Jag har själv aldrig känt så, nästan tvärtom om jag ska vara ärlig, jag lever med min sorg dagligen, det går inte en enda dag då den inte är med mig, mer eller mindre påtaglig, men just detta jippo som man väl kan kalla halloween, får mig att tänka på annat för en stund, jag ler åt barnens dräkter, den enda mer finurlig än den andra, och jag ägnar mig mer tid än jag väl egentligen ska erkänna så här på en öppen blogg med att kolla kändisars halloweenkostymer, det är ju inte helt förvånande ganska stort i Usa. Jag hittar årligen alltid någon kostym som får mig att le lite extra än alla andra. Och det behöver helt klart inte vara de mest galna och avancerade kostymerna som får mig att höja på ögonbrynen, i år blev det en ganska enkel men cool version av R2D2 från starwars som fick mig att le mest och jag tycker kostymen var väldigt kreativ i sin enkelhet. Jag lever dessutom med en vänskapskrets där det är populärt med just maskerader, förvånande nog inte alls speciellt ofta är det halloweenfester, men när man minst anar det så dimper det ner en inbjudan till en maskerad, den maskerad som ligger närmast just nu är nyårsafton :). Detta färgar ju säkerligen min åsikt om halloweenjippot, och alla mina vänner gillar inte utklädnad och suckar mest över maskerader och inte minst över halloween. Komisk kontrast när jag pratar med dem helt klart, medan de funderar på att släcka ner hela sitt hus/lägenhet så det ska se ut som ingen är hemma för att slippa öppna dörren åt grannskapets och bekantas barn ser jag alltid fram emot det, nu springer det ju inte massvis med utklädda barn här och alla barn som kommer utklädda är ju barn jag känner, antingen grannskapets barn och barnbarn eller vänners barn. Det är för mig ett trevligt avbräck i min vardag, oavsätt om det blev den 31 oktober eller om det sker idag. Och för att stilla en och annan nyfiken ;P, nope jag klädde inte ut Charlie, han är för liten, och inte åldersmässigt haha, utan storleksmässigt, den gula fina tigeroverallen var aningen förstor på honom, får se om han växer i den till nyår hihi. Thea

Kommentarer

2 november 2013 16:46

gittan52

Jag bara avskyr Halloween och jag har svårt att tro att jag någonsin kommer att förlika mig med den "traditionen" För mig har Alla Helgon Helg mer bidragit till en glädje för de nära och kära som fortfarande finns omkring mig, samt en tanke till vad de som inte längre finns har berikat mig med. Gissar att det har med min ålder att göra. Eftersom jag arbetar inom barnomsorgen så är jag lite kluven till alla pumpor, spöken etc. Men nu har jag det bakom mig och nästa gång det är aktuellt så har jag gått i pension :) I år "utsattes" vi för det första buset... en massa löv i brevlådan :) Den "bjuder vi på" ;)
2 november 2013 17:09

thea77

Ja den faller definitivt inte alla i smaken, jag gillar ju maskerader så antar att mitt gillande kommer där ifrån, men viss önskar jag ibland att folk kunde hålla reda på att halloween alltid är den 31 oktober, medan allahelgona ändra datum årligen. Däremot skulle jag ju garanterat inte uppskatta något bus, även om det var så pass oskyldigt som löv i brevlådan. Nu kommer det ju inga okända barn hit och visar upp sina kostymer, jag känner dem alla sedan innan, och jag roar mig alltid med att ge dem något annat än godis, oftast hemmagjorda saker, oftast någon form av sydd mjukisfigur, i år har jag ju av hälsskäl inte hunnit med något sånt, så i år blev det en kazoo i stället, föräldrarna kommer älska mig om ett par dagar hihi.
2 november 2013 18:10

SandyC

Jag gillar inte tanken att barnen ska gå runt bland främlingar och tigga godis, lika lite som jag gillar det på påsk. Däremot är jag inte emot Halloween som koncept. Jag har väl alltid varit fascinerad av USA`s halloween och när jag var tonåring började halloweenfesterna komma. Och det gör mig inget att folk väljer att fira halloween på allhelgona. Vi har ju flyttat på det datumet för att det ska infalla en lördag. Men för mig är det viktigt att ta min tur till kyrkogården i mörkret och tända mina ljus. Förstår precis det du menar med att man känner samhörigheten. Det är fint. I år hade vi med mitt syskonbarn till kyrkogården, då mina föräldrar var barnvakt, och hon har adhd och var väldigt mycket uppe i varv och förde ett jäkla liv. Så det blev ett kort besök, ville ju inte störa allt för många andra besökare. Men det kunde vi inte veta innan, vilket humör hon skulle vara på. Det blev en blandad upplevelse. ;)
2 november 2013 18:23

thea77

Nä inte jag heller, gör barn verkligen det? som sagt här kommer ju inga barn som inte känner mig, jag skulle ju bli förvånad faktiskt om det dök upp något barn jag inte kände. Ja det ska mycket till för att jag inte ska besöka kyrkogården under allahelgona helt klart, det är ett speciellt lugn och fridfullhet som infinner sig just då, antar att det är alla ljus som fladdrar på gravarna. Förstår att det var en blandad upplevesle att ha syskonbarnet med, även om det inte riktigt gick som tänkt så skulle det ju lika gärna kunnat gått på andra hållet, att hon inte blivit upp i varv, hade ni inte försökt hade ni inte vetat.
2 november 2013 18:31

SandyC

Visst gör de det, ensamma också. Då förstår jag inte hur föräldrarna tänker. Jo, det är sant. Och hon tyckte det var riktigt intressant. Det är ju också värt något även om hon ev. störde ett par människor en kort stund.
2 november 2013 19:48

mita0822

Ja, det är så vackert med alla ljus på kyrkogården. Hade glömt bort det helt o hållet,sitter o packar lådor till sonen. Vi har tänt en massa ljus härinne i stället, blir en tur till kyrkogården imorgon. Mina ungar fick inte gå på sådana tiggeri rundor. Visst fick de klä ut sig, men godis fick de hemma.
2 november 2013 21:05

thea77

Ja det är så, aha ja då har du att göra, svårt att få med sig allt på en gång, smidigt att man kan skicka det. För att jag antar att han flyger och inte kör, det är liiite långt, jag, Gustav, Julia och Annabelle fick en gång för oss att sträckköra upp till Umeå, den idén var inte den klokaste vi kläckt får väl erkännas. Nä det kan jag förstå, jag trodde ju som sagt inte att barn gick runt till okända och knackade dörr. Här liknar jag det hela lite med Lucia faktiskt, barnen kommer utklädda och sjunger en liten sång, önskar en otäck halloween, visar upp sin kostym, de har ju ingen hink eller liknande där de tänkt stoppa godis eller så. Jag trodde inte det där klassiska bus eller godis över huvudtaget existerade här i Sverige hehe, jag har uppenbarligen lite sämre koll än jag kanske borde ha. Sötast i år var för övrigt Alva (brorsdottern) som var Harry Potter.
4 november 2013 16:09

lejonell

Ja, här i mina trakter blev inte årets allhelgonahelg lik någon annan allhelgonahelg. Jag bor i närheten av Ljungsbro.
4 november 2013 16:53

thea77

Usch nä det förstår jag, har läst om det som hänt i media, tragiskt och fruktansvärt på alla sätt och vis.

Logga in för att skriva en kommentar.