Ännu en sorg

Jag trodde jag hade fått min bit av sorg fylld för många år framöver. Men livet upphör aldrig att förvåna, tyvärr inte alltid till det positiva. I fredags föll min pappa ihop och det blev ambulansfärd till sjukhuset, en trolig hjärnblödning som han inte överlevde. Min pappa var inte ens 50 år gammal. När ska det ta slut, när har en person nåt sin smärtgräns för vad som är hanterbart? Jag kan ärligt säga att jag just nu är farligt nära en bristningsgräns, där jag känner att jag inte orkar mer. Alla säger hela tiden till mig att jag är så stark osv, men jag är fortfarande människa och ingen robot. Alla människor har en gräns och jag har nått min. Jag försöker att hålla ihop, men mitt redan trasiga hjärta orkar inte mer. Att mista min man, lillebror och pappa inom loppet av 5 år hade varit ok och förmodligen känts mer hanterbart, om jag var sådär 70 år gammal. Men jag är 25 år och även om mina sorger är normala och som de flesta av oss med tiden kommer gå igenom så är det ju sorger de flesta av oss hanterar senare i livet, jag känner att livet är orättvist mot mig och jag känner mig faktiskt lite snuvad på mitt liv. Det var ju inte riktigt så här jag föreställt mig livet. Jag är inte korkad, jag är fullt medveten om att inget kan styra livets öden och nycker. Men nu vill jag inte mer, även om jag kommer stärkt ur sorgen på andra sidan så räcker det nu. Jag saknar Linus mer än nånsin, märklig ekvation egentligen, pappa dör och jag saknar Linus ännu mer än jag redan gjorde. Jag önskar mer än vanligt att jag levde i en värld där magi existerade, för just nu finns det förmodligen ingenting jag inte skulle göra för att få tillbaka Linus. Jag måste än en gång plocka ihop spillrorna av mitt liv och det känns som för varje gång någon jag älskar dör blir spillrorna fler och fler och svårare och svårare att plocka ihop. Thea

Kommentarer

16 oktober 2012 17:16

Flamenco

Nä vad taskig tillvaron är för dig! Vi känner ju inte varann, jag har bara läst din blogg ibland, men jag skickar ändå över en stor, varm kram till dig. Hoppas det finns människor omkring dig som stöttar, låter dig vara liten och gå sönder ett tag.
16 oktober 2012 17:20

LadyG

Jag är hemskt ledsen för din skull. Förstår om du känner dig snuvad och berövad en massa. Orättvist. Hoppas det finns någon i din närhet du kan söka styrka hos, som du kan luta dig emot.
16 oktober 2012 17:39

gittan52

Så oerhört tragiskt! Man ska inte dö som tonåring och man borde inte dö i så tidig ålder som din pappa. Och man ska definitivt inte behöva uppleva så mycket sorg i så unga år! Stort tröstekram till dig!
16 oktober 2012 17:39

Snuttan7

Jag vill bara säga att strunta i alla som säger att du är så stark för det låter som att dom menar att du biter ihop så bra. Det är ok att falla o att inte alltid vara den falskt starka. Att va stark för mig är att inse att man behöver sörja o få vara liten o sårbar när det blir nog. Så din tanke är sund. Jag förstår att det känns tungt o det är grymt vad mkt du ska behöva möta. Men jag tror att du kanske som mig fått lära dig att vara så duktig o hålla upp alla andra o nu går du verkligen en smäll som talar om att du måste släppa masken o ta hand om dig o din sorg. Jag vet inte om du känner igen dig i det jag skriver men jag känner igen mig mkt i det du skrivit under den tid jag läst din blogg. Jag sänder dig massa omtanke o kramar. Jag beklagar verkligen sorgen. 🌹 Sandra
16 oktober 2012 18:34

Namnnamn

Men käre värld! Varma, varma tankar till dig. Inget jag säger kan hjälpa, i sorgen är man ensam - eller åtminstone känner man sig så... Ny sorg, tror jag, är som när sårskorpor rivs bort från gammal (äldre) sorg - och därför känns den gamla sorgen än mer när något nytt hemskt inträffar. Så måste det börja läka igen, så sakta, så sakta. Ta hand om dig!!!!!! Kram.
16 oktober 2012 18:36

Twix

jag finner inga ord, bara en otrolig sorg, för din skull, förstår att du bara vill falla ihop och gråta, gör det, låt sorgen komma, tror man behöver det efter såna motgångar i livet, man behöver inte vara stark inför andra. Förstår din längtan efter Linus också, ni hade kunnat stötta varandra i sorgen efter er pappa. Hoppas du har andra runtomkring dig som kan stötta dig. Många kramar, vi tänker alla på dig <3
16 oktober 2012 18:44

SandyC

Vet inte vad jag ska skriva. Själv känner jag mig väldigt svag när jag hela tiden får höra hur stark jag är. Men de menar väl. Så ledsen för din skull. Aldrig att jag kunde tro att det skulle sluta så här för er. Så fruktansvärt orättvist och fel. Många kramar.
16 oktober 2012 19:06

Rosvita

STYRKE KRAMAR I MASSOR !!
16 oktober 2012 19:19

aregnisw

Får knappt fram ord för din sorg, det här är ju så fruktansvärt. Vet inte hur jag ska uttrycka mig nu det här är bara för mycket för dig min kära vän. Oj vad ledsen man blir för din skull... Känner med dig ska du veta, sådant här är orättvist! Massor med styrkekramar
16 oktober 2012 20:40

Sommar87

Många kramar till dig!!
16 oktober 2012 21:08

salsasyrra

Många styrkekramar till dig, så oerhört tragiskt att du har behövt uppleva så mycket sorg i så unga år!
16 oktober 2012 21:20

kaffe247

Saknar ord... Kan inget annat än skicka en Tanke och en Varm kram till er.
16 oktober 2012 21:42

lejonell

Kära du. Hjärtat blöder när jag läser det du skrivit. Du och din familj har fått klara av så mycket att det inte är rimligt. Och så händer detta. Vad ska jag säga.. saknar ord. Men jag tänker på dig och din familj och tänder ett ljus i en kyrka nära mig.
17 oktober 2012 08:25

thea77

Tack alla för er omtanke.
17 oktober 2012 09:52

SaraElsa

Många kramar och tankar till dig i din sorg. Hoppas att det är nog med sorg för en hel livstid för dig sedan! Kram

Logga in för att skriva en kommentar.