Visst blev det så
Kommentarer
-
Då blev julköttbullarna räddade :-)
-
Wow, häftigt säger jag igen :)! Varje gång jag tänker att jakt är läskigt, tänker jag på de plågade djur jag själv äter (väljer svenskt, ofta ekologiskt, men...) och önskar att jag a) ville bli vegetarian eller b) jagade, födde upp höns osv. Om jag själv ska bli uppäten vill jag vara lycklig in i det sista ;)
-
Bra tänkt, Eminemma. Inte många som tänker på det viset, det som inte ses, finns inte. Då menar jag slakteriernas behandling av djur.
-
Eller hur? Jag som konsument har också ett ansvar för HUR maten produceras...
-
Jovisst, man önskar att allt vore annorlunda. Svårt också att undvika, man köper pålägg, ägg mm. Försöker att slå bort det onda. Det är helt enkelt pengarna som styr.
-
De flesta åsikter om djurhållning, jakt och konsumtion av kött är sunda. Min hållning till jakten kanske avviker en smula från en del andra jägares. Alltid direkt efter skottet tycker jag synd om det ståtliga djuret som så småningom hamnar i frysen och på matbordet. Men för mig är jakten en naturlig del av tillvaron, då jag är uppväxt med en jagande far.
-
Ja, det är ingen lätt ekvation, det vanligaste för gemene man är att man ser köttbitarna i disken i affären. Man slipper se djurets behandling. Det trollar hjärnan bort. Men för de som avskyr jakt, är det en katastrof att se ett nedlagt djur. Även om det djuret har levt ett gudomligt liv i skogarna och det andra stackars djuret blivit behandlat som en slagpåse och mycket värre, så är det oftast jägarna som får stå vid skampålen. Tråkigt, men så är det nog fortfarande.
-
Ps. Tror också att det är mer acceptabelt i norra Sverige med jakt. Börjar kanske att ge med sig här nere också :-)
-
Det är väl så att en högre procent av befolkningen här sysslar med jakt. Jag har väl genom åren ganska ofta fått frågan [FET]"Hur kan du skjuta ett djur"[/FET], ibland av upprörd karaktär och ibland av nyfikenhet och mitt svar har oftast blivit, oavsett vilket kött vi äter så måste djuren avlivas först. Och jag var ibland med som liten när morfar och pappa avlivade grisar eller kalvar för slakt. Då handlade det om ett enda djur per tillfälle vilket inte framkallade stress. Kan inte säga samma sak om dom stackare som står i rad på ett slakteri och känner blodlukten och dödsångesten. Tyvärr. Ursäkta mitt kanske brutala språk.
-
Ingen fara , det är sanningen bakom slakteriernas dörrar. När jag gick på Gymnasiet i Helsingborg ( för 100- år sedan ) så var vår granne slakteriet. Dom skriken glömmer man inte i första taget. Jag hoppade av....
Logga in för att skriva en kommentar.