Vikten av lägre vikt
Fjorton månader sedan jag postade något på MD förutom nystarten nu. Om man bortser från april 2018, då jag bara fick iväg ett inlägg.
Får skylla på (visst är det bra att alltid ha nåt att skylla på) att målning av huset, tillbyggnad av ett varmkompost-skjul intill lekstugan, arbete med ensilage-skörd åt en systerson, mc-resa till syd-Norge på årliga träffen mm. Saker som tog mycket tid i anspråk. Varpå Matdagboken föll ”mellan snickeri och skörd” varefter jakt nalkades.
Som ni säkert märkt sedan tidigare, skriver jag sällan om mat, vikt och motion. Det betyder dock inte att jag är ointresserad av dessa ting. Tvärtom har jag varit noga med vad jag fyller min kropp med, säkert ända sen 70-talets mitt. Det var då jag insåg att vara skiftarbetare och äta på natten, lika som dagtid, det fungerar inte i längden. Det fick jag erfara efter ca. 18 månaders skiftgång. Tog tag i det redan då och slutade dessutom röka ungefär vid samma tidpunkt.
Började om att träna och tävla i längdåkning, Som jag och min två år äldre bror gjorde då vi var i 8-15 års ålder. Blev ju som för så många andra ungdomar, att mycket annat började locka då vi närmade oss 15 och äldre.
För mig blev då 1976-77 starten på ett hälsosammare liv, med skidåkning vintertid och löpning sommartid. Åkte mycket skidtävlingar, mest på regional nivå, däremot bara enstaka terränglopp i löpning.
Detta har jag hållit fast vid, även sen jag la tävlandet på hyllan. Både skidor och löpning. Fram till för några år sedan, när fötterna inte vill vara med längre och mina leder fått för mycket stryk av artrosen, vilket gör motionerandet till en pina vissa dagar. Försöker de dagar jag känner mig fräsch...hmmm, undrar om jag överdriver nu...ja ja, mindre risig då. 
Det blir sporadiskt med promenader och likadant med skidåkning. Jag saknar skatespår, för det kan jag ägna mig åt utan att det orsakar värkande fötter. Vardagsmotion på ”godset” med snöröjning och trädgårdspysslande, städning och en del snickrande. Det får räcka.
Faktum är att jag i morse vägde exakt 93,5 kg. Det skulle motsvara 1 kg per år jag varit medlem här. Det är jag mycket nöjd med. Troligen resultat av att ha slutat arbeta och även äter mindre portioner. Det känns samtidigt lite märkligt, då jag är "sjukt" (uttjatat uttryck) förtjust i krämiga ädelostar på små rågkex med rödvin till...
hoppsan..kanske man inte ska nämna här. Håller dock på och skär ner på detta.
Att inte arbeta kontinuerlig skiftgång kan dock vara den största orsaken till viktnedgången, då ”maskineriet” fått en tydlig rytm mellan dag och natt och mellan mat och vila. Mindre stress. Magen mår bättre än på flera decennier och blodtrycket är jämnare. Mitt vikt-mål, som inte haft någon tidsgräns, är fortfarande 90. Når jag dit är en fortsättning bara av godo om den sker i samma tempo som hittills. Det enda som fortfarande stressar mig, lite då och då, är att kroppen inte alltid hänger med i mitt tänkta tempo. Det tar tid att vänja sig. 
Sköt om era kroppar, ni har bara en. //Anders
Gillar
Kommentarer
-
Jag gillar ditt realistiska tänk, både vad gäller vikten och aktiviteter. Det är inte alltid så lätt när knoppen och kroppen inte är överens.
Det tar absolut tid att vänja sig! Härligt att läsa att du verkar hitta din dygnsrytm nu och att både magen och blodtrycket sköter sig
-
gittan52 Jag tror absolut att dåliga stressnivåer och orytmiskt levnadssätt stör kroppen, inte bara mentalt, utan i högsta grad fysiskt. Det ger oss krämpor samt försämrar ämnesomsättningen.
Att äta långsamt, tugga maten väl och utan stress, är ett sätt att hjälpa kroppen att minska i vikt eller hålla vikten.
Logga in för att skriva en kommentar.