Tankar bakom en mustasch-fasad
I den sits jag befinner mig för närvarande, hitta vägar att fördriva tiden, gör att många timmar handlar om funderingar.
I mitt fall har det stötts och blötts i huvudkontoret, hur det är att bli till kvinna. Misstolka nu inte, jag menar inte könsbyte med operativa ingrepp. Nej fy tusan...förlåt eventuella kvinnliga läsare, jag menar inget ont i att vara kvinna. Det ska inte heller ses som "gubbsjukt" eller sexistiskt, hur mina tankar, i lika hård turbulens som blåsten här i Umeå, snurrat på i tanke-kulan senaste tiden.
Alltså, hormonbehandling som ska sänka testosteron-nivån, eftersom det hormonet göder prostatacancer. Denna behandling har ju biverkningar som jag nämnt tidigare. Avtagande eller utebliven potens, depression, bröstförstoring, trötthet etc.
Då jag tydligen inte har förstånd nog att känna mig deprimerad så har jag funderat en del på min virilitet och sexuella förmåga. Den har definitivt tagit rejäla kliv mot botten. Och nu kommer jag till det jag hoppas våra kvinnliga vänner inte hakar upp sig på.
Ni grabbar har ju säkert en och annan gång (eller tusentals) slängt några ögonkast på det motsatta könet, snyggt eller läckert klädda, med självsäkert gungande gång, i möten på stan eller stranden eller var som helst annars. Och för all del så har även de flesta tjejer säkert gjort detsamma vid liknande möten med oss män. Helt naturligt vill jag påstå.
För mig har det på senare tid blivit en test var gång jag möter eller går bakom några av dessa med åtsittande tights och läckra kroppar, att känna efter. Och kommit till samma resultat gång på gång, nej fan, ingen reaktion. 
Ungefär som om du köpt en urläcker bakelse men upptäcker att den smakar ju fanken ingenting. 
Nu är ju verkan av min injicerade lilla hormon-depå, tidsbegränsad till ungefär tre månader, så vid tiden för min födelsedag ska det i stort vara slut. Och som grädde på den "bakelsen" så fick jag ett gott besked av läkaren. Jag behöver inte, som det bestämts tidigare, fortsätta med sådan behandling nio fucking månader till. 
Snacka om födelsedagspresent. 
I övrigt flyter dagarna på, med lite känning av orolig och gasig mage. En vanlig biverkan av behandlingen. Hade jag haft gasdrift på moppen så körde jag nog gratis mellan Piteå och Umeå.
Så där, då har jag fördrivit ännu en halvtimme av "dötiden" här på hotellet. Och klockan 12:00 startar vecka nummer tre och när den är till ända på fredag så återstår "bara" fyra innan jag återfår friheten.
Lev fria allesamman
Gillar
Kommentarer
-
Vad skönt att det finns en tidbegräsnings, en ände på eländet! Och vilken trevlig födelsedagspresen :D
Jag håller alla tummar jag har för dig!!!
-
Roliga funderingar ...men helt naturliga i din sits. Min gubbe op prostatan ( dock ingen ca) i höstas och får numera utlösning "bakvägen" ....nej inte den bakvägen...ha,ha 😄😆utan sädesvätskan förpassas till urinblåsan och kommer ut med urinen 😳
Han säger att det känns som vanligt....men är lite ovant.
Ursäkta om detta blev lite intimt här oxå.
Kul med gasdriven moped ....😆😆😆 lycka till nu🌹👍
-
Bella50 Jag opererade bort min, jag med. Men lika väl blev det strålning dessutom, pga psa-värdet.
Och jag känner igen det där med "bakvägen".
-
Gubben bara hyvlade lite...p.g.a vattenkastningsbesvär och så svårt att tömma blåsan att han fick RIKA / tappa sig , ett bra tag före op. Han klarade det med.
Efter op pinkar han som en ungdom säger han 😆 PSA låg på 4,5 som högst. Ska ligga under 3 om jag minns rätt.
Är du i Umeå ? Där hade jag släkt på Nygatan 2 tills helt nyligen då min faster flyttade till ett boende alldeles bredvid. Jag själv har inte varit där på drygt 52 år. Vart tog dom åren vägen ?
krya på dig 👍🌹
-
Jag kan förstå dina funderingar för under min överviktstid så hade jag knappt någon som helst lustkänsla. Den var som bortblåst. Jag trodde det berodde på åldern men vet idag att det berodde på min egen känsla av att vara oattraktiv.
-
Så är det säkert Margitta. Grattis till målvikten med marginal 👏👏🌹🌹👍👍
Logga in för att skriva en kommentar.