Följa John
Halloj. Dags igen.
Tänkte surra lite om ett ämne som jag har ett starkt förhållande till. Kan nästan säga att det påverkar mitt levebröd. Jag tänker på trafiken. Den kan ha och har, en direkt påverkan på många människors hälsa.
Jag bor alltså ca 7 mil från arbetsplatsen. Arbetar på Europas största kraftlinertillvarkare. Då får ni gissa var. 7 mil enkel väg innebär ungefär två timmars bilåkande varje arbetsdag. Eller natt. Är ju skiftgående, vilket är en klar fördel om man pendlar. Mindre trafik och köer vid mina tider för jobbresor. Har dessutom under fyra år pendlat mellan Piteå och Boden och då via E4 och länsväg 97. Under de åren undrade jag ofta hur Trafikverket ska kunna uppnå nollvision.
En nollvision i trafiken är en utopi, så länge det sitter människor bakom ratten. Åtminstone är det min slutledning. Myndigheten må ha hur goda intentioner som helst. Sätta upp hur många mitträcken, räta ut hur många vägar som helst, sätta upp hur många fartkameror som helst och listan kan göras lika lång som det är härifrån till Bryssel.
Det är dock tur att det inte sitter "hönshjärnor (orättvist mot hönsen) eller förare utan hjörnor bakom varje ratt. Jag hann under dessa fyra år se sådana exempel på vansinnigheter, att det är svårt tro det verkligen hänt. Ett exempel. Satt i bilen på väg till arbetet. Det hade kommit en decimeter snö under natten och var femton minus. Ni i norr vet hur den snön är. Puder. Ett par tre mil söder om Luleå hann jag ikapp några bilar som blivit fast bakom en timmerbil. Snöröken gjorde sikten till kanske femton meter och jag insåg att här är det bara att hålla sig i kön. då det dessutom kom mötande bilar hela tiden. Detta var långt före mitträcken på den sträckan
Men så tänkte tydligen inte alla. Plötsligt ser jag i vänster backspegel två lysen tio meter bakom, i mitten av vägen. Jo visst, han håller på att köra om karavanen som håller ca. 80 km/h, mitt på E4:an, i total snörök. En stor gammal BMW. Med bakhjulsdrift. Jo tack, nollvision. Dennes nollvision var noll procent självbevarelesedrift. 
Huga!
I övrigt kör de flesta försiktigt när så krävs. Men de flesta av framför allt pendlarna, har en dålig ide om att köra säkert. Efter vägsaltning och blida eller underkylt regn och det har blivit kallare, så ser man dessa rader av köande i 90-100 knyck, ligga för tätt och hela tiden i samma svarta hjulspår. Då det i nio fall av tio är bättre grepp lite åt sidan, förslagsvis den högra. Det handlar ofta om sand som blåst åt sidan och mot mittsträngen. Jag har lärt mina barn att kolla med att göra en kort hård inbromsning och jämför mellan dessa två spår. Ligga i "svarthalkan" så tätt som de flesta gör och nåt händer en bit framför, ja då sker seriekrockar. Det verkar som om bilförare idag leker Följ John utefter vägarna. Och hur irriterande är det inte att ha två strälkastare i nacken på en billängds avstånd.
Jag har förmånen att köra inlandsvägar till jobbet. Lite trafik, inget salt och vinterväg för det mesta. Åtminstone nästan ända fram, då jag bor ett par mil från kusten. 
Så håll avståndet och behåll förståndet kamrater. Vi hörs.
Gillar
Kommentarer
-
När jag var liten gjorde min far en sådan vansinnesomkörning, vi skulle till sjukhuset för kontroll av min för tidigt födda lillebror och hamnade bakom en plogbil som körre för sakta enligt honom. Jag kan säga att vi hade änglavakt allihopa, på den tiden använde man sällan bilbälte och min mamma hade plockat ut min lillebror ur babyliften för han frös. Det var tur för vi hamnade i diket mot ett träd och dörrarna flög upp och babyliften flög ut mitt på vägen, jag minns fortfarande tystnaden när bilen stannade och vi alla låg huller om buller i bland alla våra saker.
Den händelsen glömmer jag aldrig och har mycket stor respekt för halka och snö i trafiken.
Ha en bra dag
-
Ja uj uj, det hade kunnat sluta riktigt illa. Tur att "änglavakter" finns.
Logga in för att skriva en kommentar.