Avslutande tankar bakom en mustasch-fasad
En som det kändes vid starten, superlång behandlingsperiod, är äntligen över. 7 veckor. 35 vardagar. Tiden har ändå gått fort, fortare än jag hade trott. Har ju haft en hel del för mig på sidan av själva behandlingen. Och tur är väl det. Människor runt omkring mig som gett mig stöd. Även ni kamrater här på forumet. Jag tackar alla.
Annars går ju tankarna hela tiden, som en driftsäker Honda-maskin, får jag väl säga. 
Naturligtvis återkommer tankarna med jämna mellanrum, om huruvida jag är fri från cancer för gott. Men nu så här efteråt vill jag inte hålla kvar den undran. Istället ägna mig åt vardagligare saker. Jag kommer att bli kontrollerad av medicinmän varje halvår ett tag framöver. Så nu tar jag inte ut något nederlag i förväg. Den frågan får finnas i det undermedvetna utan att påverka mitt dagliga leverne.
Visst påverkar en sådan här sjukdom ens medvetna. Medvetandet om hur lite som kan skilja mellan frisk och sjuk, liv och död. Jag tror att jag fått en lite mindre självklar attityd till min tillvaro. Kanske en liten släng av fatalism, utan att för den skull strunta i hur jag lever.
Jag får där återkoppla till min gode vän Ronny E:s sångtext; Alla ska vi en dag dö, men alla andra dagar ska vi det inte.
Med den devisen avslutar jag den här resan.
Gillar
Kommentarer
-
Så skönt att vara färdig med behandlingen. Den fysiska delen är lättare att "ta" på - men jag vet att det ska behandlas och avhandlas en hel del tankar också.
Önskar dig en härlig sommar! -
Skönt att det är över! Ha en trevlig sommar!
-
Ta nu vara på alla fina sommardagar, och bara njut
-
Skönt att höra ifrån dig igen! Håller tummarna för att allt går fortsatt bra. Önskar dig fina sommardagar! :-)
Logga in för att skriva en kommentar.