Långsegling dag 31. Återgång till normalliv och före-bild.
Min älskling diskar, radion spelar grekisk musik, vinden viner, båten gungar så att man nästan måste hålla i sig och jag är dödstrött efter dagens eskapader. För en stund sedan bestämde jag mig för att ta en veckas paus från att blogga på Matdagboken. Det blir en del av återgången till ett mer "normalt" liv med bättre balans. Jag kan inte fortsätta att vara såhär fokuserad på mat och vikt, nu vill jag försöka återgå till att leva ett vanligt liv utan Projekt Viktnedgång. Självklart med bibehållna matvanor som jag lärt mig här. En gång i veckan, minst, ska jag uppdatera bloggen fram till midsommar. Det kommer med andra ord också att bli mindre kommentarer från mig den närmaste tiden, men jag försvinner inte. 
Min plan är att söka inträde till Hålla Vikten gruppen efter midsommar, nu försöker jag bara stå på egna ben ett tag först.
Idag gjorde vi en flera timmar lång cykelutflykt som slutade med bergsklättring upp till en fyr. Jag hade gjort proteinpannkakor till matsäck, men delade med mig till Odd så att det blev alldeles för lite mat för mig till lunch. När vi kom tillbaka till båten var jag helt utmattad av den fysiska ansträngningen och för lite mat. Vi orkade inte börja laga middag genast utan plockade i oss vad som fanns färdigt i kylskåpet - kokta rödbetor, fetaost, oliver och kall, kokt rödbetsblast i olivolja och vinäger. Först ett par timmar senare orkade vi laga middag, och då var det ändå bara att koka blomkålsmos och värma rester av en broccoligratäng.
Vi ligger kvar här i hamnen på norra Paros eftersom det väntas mycket hårda vindar i helgen. Jag går igenom dagens bilder. Massor av bilder på mig. Det är en stor förändring. Odd är van vid att jag aldrig vill vara med på bild, så jag måste be honom fotografera.
Även om jag är trött nu, så är det en helt annan trötthet än den orkeslöshet jag upplevde för ett år sedan. Då hände det ofta att jag inte följde med på promenader eftersom det var så jobbigt att röra sig, jag hängde inte med i Odds takt och kände att jag hindrade honom. Nu är det en njutning att orka cykla först uppför backarna, inte tveka att klättra en timme uppåt på steniga stigar till en fyr och en vacker utsikt.
Det finns många roliga minnen från förra året också. Fastän jag vägde 18 kilo mer än nu. Ett sådant minne är när jag brukade spela med Aris som har tvätteriet i marinan på Samos. Medan maskinerna gick spelade han rebetikos, grekisk traditionell musik, och jag hängde med så gott jag kunde. Odd förevigade en sådan seans, och det får bli min före-bild.
Gillar
Kommentarer
-
Lycka till framöver. Jag håller en tumme...👍
-
Lycka till att återgå till Normalisering, klokt tänkt och det ska bli spännande att höra hur det fungerar, har ju samma sak framför mig även om det tar ett tag tills dess.
Kramar
-
Tack Bella50, Kicki47 och Janinae. ❤️
Logga in för att skriva en kommentar.