icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 65 kg 192633
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
9 juli 2018 19:23
11

Ingen ordning - då vacklar jag.

Äntligen regn. Åskan har mullrat hela dagen och tre gånger har strömmen gått. Ett barnbarn med mor har just lämnat efter ett par dagars besök, två har just anlänt för tre veckors sommarlov. Det var tänkt att vi skulle grilla ikväll allihop, men grillen fick startas redan klockan fyra för ett hastigt påkommet, tidigt middagsmål för de som skulle ge sig av. Majskolvar och frittata. Fika. Sen kom nästa sällskap med matkassar och grillplaner, men samtidigt kom regnet, så middagsplanerna flyttades till sommarhuset. 

Mina cirklar rubbas totalt. Bara för det har jag ätit en halv kvarlämnad, äckligt söt chokladkaka i ren frustration, och tänker hoppa över middagen. Dessutom värker den falska ischiasen som f..n, det skulle inte förvåna mig om det är psykiskt. Eller kanske brist på träning. Jag har inte tränat sedan fridansen i torsdags och inte joggat heller. Jag har inte hunnit kakla färdigt i gästhuset och inte läst en sida i mitt manus de senaste dagarna. Jag har helt enkelt inte tillräcklig kapacitet för att klara av mina egna behov och aktiviteter och samtidigt vara en sån farmor/mormor som man ska vara. Skuld, skuld, skuld! Detta är inte klokt, jag älskar min stora familj men mår klart bäst när vi umgås i mindre doser.

Imorgon bitti har jag en tid med Håkan på gymmet. Sen känns det nog bättre. 

Sigge gillar inte åskan alls.

e0c7fa16-2187-44e5-8efa-9a3b7883e7c6.jpeg

 

 

Gillar

Kommentarer

  • 9 jul 2018 21:19

    Nej Maire, så intresserad eller insatta är inte min familj att de läser MD. Även om jag har valt en offentlig profil känner jag mig ganska undangömd och trygg för insyn här inne.winkTack för tröst!

  • 9 jul 2018 21:39
    paloma

    Jag känner igen mig i det du skriver, jag gillar inte heller när min vardag rubbas. När man inte kan göra som man brukar, och motionen uteblir.

    Jag hade det så förra helgen när min pappa var här, då hade vi huset fullt från morgon till kväll. Det skulle fikas och ätas i tid och otid, och jag stoppade i mig allt möjligt i ren frustration. Det är den viktökningen jag fortfarande kämpar med

    Jag har också problem med ischias, för några år sedan hade jag ont varje dag nästan i ett år. Nu kommer det bara om jag gör speciella saker, och jag behöver röra mig för att hålla det borta.

    3 veckor till låter jobbigt, men förhoppningsvis hittar du lite rutiner och egentid under dessa veckor❣

  • 9 jul 2018 23:08

    Maire så är det inte i min familj, och det sårar mig inte det minsta, varken att du förutsatte det, eller att de mina inte läser min ”dagbok”. De är nog så datavana, men har fullt upp med sina egna liv. Jag är glad om de kollar min vanliga seglarblogg när vi är i Grekland, men förväntar mig ingenting. Att de skulle leta reda på min blogg på MD, eller ens komma ihåg att jag finns på Matdagboken, känns väldigt utopiskt. Och förresten, inte skriver jag någonting här som är ”hemligt”. Vad är hemligt? Det mesta vi upplever är allmänmänskligt. 

  • 10 jul 2018 00:21
    paloma

    Marie du kan inte googla de som har stängd blogg, som jag kan bara läsas av medlemmar på MD som är inloggade. Jag har också valt att vara anonym på MD genom att inte visa mitt ansikte, och jag har inte heller några hemligheter.

    Om du loggar ut och googlar kan du se vilka bloggare som är syliga.

     

  • 10 jul 2018 07:32

    Kära MD vän och vänner, nu sticker jag ut hakan kanske... ska inte barn och barnbarn kunna höra/ läsa vad som skrivits ( även om Seglar67 inte tror detta är aktuellt)? Ska man som mor- eller farföräldrar inte kunna få bestämma att   ” nu vill jag inte mer, det passar inte, jag orkar inte...” ? Det har ingenting med hur mycket man älskar sina nära eller hur mycket man vill hjälpa till tycker jag.

    Det finna perioder när livsmönster/ förhållanden  ändrats och fungerar när rutiner och stabilitet finns men rubbas väldigt lätt ffa av yttre påverkan- jag tror det gäller mycket mer än bara vikttänk!

    Nu kommer ” hakan”: jag tycker  inte det skulle vara fel om dina nära läste aktuellt inlägg även om du kanske ser oss som en ventil vilket jag/ vi gärna är.

    Att vi är olika offentliga är inget konstigt, och att vi skriver olika personligt och öppet likaså- det är det som är det fina med MD... olikheten är en tillgång och det får vi acceptera.

    Nu är frukosten klar och jag ska försöka få upp min man för att gå en ”tidig” morgonpromenad. 

    Kram till dig Seglar67 och till er andra också!☀️☀️☀️

    Senast uppdaterad 10 jul 2018 07:37

  • 10 jul 2018 09:23

    Känner igen mig så och har nu snart haft två helt rutinrubbade veckor med gäster här i Spanien - i morgon åker de hem.

    Kommer bli både tomt men också skönt.........

  • 10 jul 2018 12:51

    Det här med att ändra på rutiner, att umgås tätt och nära är svårt och krävande. Som ordspråket säger "Borta bra men hemma bäst" så tycker nog alla i de olika positionerna, både barn, föräldrar, mor-farföräldrar o.s.v. Vi människor gillar rutiner och "det gamla vanliga". Jag läste en artikel en gång om varför det är så svårt att få in en ny vana. Hjärnan är lat, den gillar att gå i gamla spår, följa samma mönster. När vi plötsligt kommer och vill rista ett nytt mönster för hjärnan så bromsar den och vill tillbaka i det gamla och invanda, vi får kämpa för att göra samma sak om och om igen och tillslut, om vi inte ger upp, så ger sig hjärnan och erkänner att den fått en ny väg att gå.

    Så det där med att vara öppen eller ej med hur man känner, tja det beror ju på hur de man har omkring sig reagerar. Men jag tror ärligt talat att alla känner likadant och då är det väl bättre att säga det rakt ut. Och det är ju det du gör, här i bloggen seglar67. Att den är offentlig...tja allt som vi skriver på nätet är där. Vem som helst kan hitta det om personen är tillräckligt duktig. 

    Hoppas att Håkan kan hjälpa dig med den falska ischiasen, fy bubblan så jobbigt att gå och ha ont när du bara vill röra på dig. Kanske en promenad i eget sällskap är vad som behövs för både värken och för att få vila i stressen...

    Ta hand om dig heart

  • 10 jul 2018 17:16

    Det var väldigt tråkigt att höra, och jag har absolut inte märkt att Maire skulle vara annorlunda än någon annan här. För min del ser jag ingen anledning alls för dig Maire att be om ursäkt för någonting, och jag hoppas verkligen att du fortsätter kommentera. Jag ser att du har tagit bort dina inlägg här, men jag förstår inte varför. Det fanns ingenting upprörande eller sårande i det du skrev. Kram!!❤️

  • 10 jul 2018 21:14

    Ackhs jag tycker att du har så rätt. Inte ska man behöva förställa sig för sina närmaste, Eller över huvud taget. Vem försöker man i så fall lura? Jag har bloggat i många år och alltid varit väldigt öppen. Först i Farmorsbloggen som hade många läsare, jag vann ett fint pris för bästa livsstilsblogg 50+. Sen lessnade jag på att definiera mig som ”farmor” och bloggen bytte namn till Katinkabloggen. Nu har den bloggen varit vilande ett tag, min viktresa här på MD har tagit mycket tid och fokus och jag har skrivit här istället. Min familj är van vid att jag är ”transparent”, jag är likadan irl. Om de skulle hitta hit skulle de inte upptäcka några stora hemligheter i det jag skriver, det är väl en del av orsaken till att de inte är särskilt nyfikna.  winkMatdagboken är för mig en mötesplats där jag kan älta frågor om vikt och ätbeteende som ingen annan skulle orka lyssna på. Egentligen har jag inget behov av ett alias, men jag fogar mig i normen som gäller här på MD. Jag förstår att många inte känner som jag. Tack alla för ännu ett intressant tankeutbyte. Inte minst du, Maire!

  • 10 jul 2018 22:27

    Här stämmer inga rutiner på sommaren, endera jobbar man så man måste fixa snabb lunch, på kvällen är man för trött. Eller så har man gäster, och fixar lite god mat. Eller så fiskar man hela natten lång då är man tröt dan efter brukar bli sängdax vid 2 då. Den äländiga fisken har blivit natsudare i värmen börjar hugga vid 22 napp varje kast där efter napar fortfarande när man åker hem för att hitta hålet i vassen där man ska inn.

    Minna väner vet att att jag har kol på vad jag äter, och jag väger även en del för att veta hur mycket jag äter i kalorier. Så är öppna kort, med både släkt och vänner, pasar det inte så blir de utan mat. 

    Men de fästa vill komma och äta min mat, och försöka få mina recept de flesta får de men några så hemligheter är jag ensam om.

  • 10 jul 2018 22:50

    Så härligt det låter, Afkrut, att det inte slutar nappa förrän vid 2! Tänk att få ligga ute på en sjö och fiska tills det ljusnar. Det låter som en önskedröm i mina öron. smiley

Logga in för att skriva en kommentar.