icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 66 kg 106849
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
11 oktober 2018 12:10
6

Hemska tanke - är det vägen som är mödan värd även under viktresan?

Flera av bloggarna här på Matdagboken beskriver på senare tid svårigheter att hålla vikten, och jag har läst blogginlägg som nästan gör mig förskräckt. Jag vet att det tar många månader innan nya vanor är etablerade, men jag vill inte tro att det är så svårt efter flera år?

Tanken har slagit mig: kan bekräftelser och framgång bli en sorts fälla, så att själva viktresan blir det viktiga? Segrarna man vinner över sig själv, berömmet man får här på MD, belöningarna som kommer när det går neråt. Kan vägen till målet upplevas som mer meningsfull än att vara framme vid målet? Om det är så, så måste man ju förlora kampen och gå upp i vikt ibland, för att kunna börja kämpa igen, och vinna nya segrar och få nya hurrarop. Hujeda vilken ond cirkel! surprise

Så vill jag absolut inte ha det. Hur ska jag undvika den fällan? Jag ville genomföra en livsstilsförändring i grunden, inte ersätta känsloätandet med ett nytt sorts beroende. Jag tycker ju att jag kan själv nu. Matvanorna sitter, jag har kopplat loss från varjedagsvägandet och registrerandet och vikten ligger ändå still.  

Det kanske är dags att lossa banden till Matdagboken? Förut har jag tänkt att jag nog får vara kvar här livet ut, typ AAA. Men jag har tänkt om, och börjar nu en frigörelseprocess. Jag ska vara kvar i Hållaviktengruppen, och uppfylla kraven där på att registrera vikt varje vecka, läsa och skriva gruppinlägg minst en gång i veckan, och blogga en gång i veckan. Men jag ska sluta logga in varje dag. Nu provar jag att bara logga in på måndagar, min vägdag, ett tag framöver. 

PS Jag hoppas verkligen att jag inte sårar någon nu, eller att någon känner sig utpekad. Det är absolut inte min avsikt. Jag har så många här att tacka gör så mycket. heart

abd0de71-7014-4629-a996-1833394b33f6.jpeg

Kommentarer

  • 11 okt 2018 12:43
    gittan52

    Jag tror absolut att bekräftelse- och framgångstörst kan bli en fälla. Det finns säkert en mängd exempel på personer som lämnat MD när de nått sin målvikt, och sedan återkommit något år sedan då kilona har smugit sig på.

    Vi är nog många som tycker att vi kan nu och att matvanorna sitter, men de ska ju sitta månad ut och månad in och helst år efter år.

    Jag tror absolut att det kan vara svårt att hålla sin vikt för en del, även om man har hållit den i flera år. Anledningarna kan vara många, sjukdom, allvarliga händelser i sin omgivning etc.

    Det kan också vara så att hektona smyger sig på utan att vi tänker så mycket på det och vips har vi lagt på oss 4-5 kg på ett år. Och jag hör till dem som kan intyga att det inte är plättlätt att återgå till bra val och den nya livsstil som jag lyckades få till åren innan.

    Det ska bli intressant att få en utvärdering i slutet av året hur du upplever skillnaden i delaktighet och bekräftelse när du begränsar ditt deltagande till en gång i veckan.
    Kanske är det så att du klarar dig alldeles ypperligt utan att ta del av andras vardag och utan bekräftelser från andra. smiley

  • 11 okt 2018 12:57
    Bella50

    Du klarar det säkert galant...men vi är alla olika och behöver olika stöd,pepp,bekräftelse..eller bara en kontakt med andra....som tur är.

    Ingen resa är lik den andra...

    Är glad för att du håller dig kvar lite i alla fall. Lycka till nu✌️

  • 12 okt 2018 09:21

    Återigen tänker vi precis lika - otroligt wink

    ( Tillägg /Förtydligande med tanken på senare blogginlägg - vi tänker lika kring hur aktiva vi kommer vara på MD )

    Jag har ju sedan i somras "målviktsbloggat" en gång i veckan och känner att det har varit nog för mig , plus att jag är med i Hålla Vikten gruppen.

    Väger mig inte varje dag men ALLTID på måndagar , dels för viktrapportering till gruppen men också för att inte luras att tro att helgen är fritt fram för "friflygning ". - jag vill verkligen inte hamna i den ( för mig ) fällan att jaga vikten måndag - fredag för att sedan äta fritt under helgen och sen tillbaka i ekorrhjulet på måndagen igen.

    Det finns en massa vi inte kan påverka i livet men hur var och när vi äter har vi faktiskt stor egenkontroll över och för egen del är det just känsloätandet som jag både fått insikt kring och en hel del kontroll över under denna livsstilsförändring, att jag inte 100% lyckas i praktiken men kan "ALLT" i teorin visar ett plötsligt dödsfall i familjen tex. Tankar på hur vad hur och när jag sa äta rubbas av det som just är LIVET och ibland är helt opåverkbart.

    P.S Ljudboken med självhypnos är nedladdad att lyssna på under promenader  , ska bara rensa tankarna lite innan cheeky

     

     

     

    Senast uppdaterad 13 okt 2018 11:17

  • 12 okt 2018 15:21

    Intressanta tankar, tack för att du delar med dig. Jag tror att gemenskapen är en mycket viktig bit för att upprätthålla vilken livsstilsförändring man än åstadkomit. Kanske inte lika mycket när man är klar som i början. Följer din test här, hoppas såklart på att få läsa mer av dina inlägg längre fram.

    Trevlig helg! smiley

  • 12 okt 2018 18:34

    Jag blev inte plusmedlem här förrän flera månader efter att jag nått målvikt. För mig blev det självklart att den stora utmaningen började efter att ha nått målvikt. Flertal tidigare viktminskningar i mitt liv har aldrig blivit särskilt bestående för att jag trott mig vara klar med viktminskningsresan bara för att en viss siffra på vågen var uppnådd. Nu accepterar jag att för mig är viktminskningsresan livslång, inte för att jag ska gå ner mer utan för att bibehålla viktminskningen. Jag har nått mitt mål, men det kräver fortfarande en hel del arbete för att bli kvar långsiktigt vid målet.

  • 13 okt 2018 08:54
    paloma

    Jag skrev ett svar först, men kände att jag behövde skriva ett längre svar och gjorde det i ett eget blogginlägg.

    https://www.matdagboken.se/blogg/paloma/med-risk-foer-att-sticka-ut-hakan

     

Logga in för att skriva en kommentar.