icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 65 kg 314726
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
26 oktober 2018 09:46
4

Efter målvikt. 10 saker jag hatade med att vara tjock.

Dag 6 på Matdagboken, i december 2017, skrev jag den kanske mest personliga bloggtext jag nånsin skrivit. Tack vare den lyckades jag nå min målvikt. Idag är den min viktigaste hållhake på mig själv, för att behålla målvikten. Här kommer den i repris, något förkortad.

10 saker jag hatar med att vara tjock:

1. Jag kan inte röra mig fritt. När jag stiger upp ur sängen går jag böjd och haltande mot badrummet, ryggen vill inte vara rak och höger häl gör så ont att jag försöker att inte stödja på den. Jag tittar på när barnbarnen leker på gräsmattan istället för att leka med, jag dansar inte små grodorna på midsommar, dansar över huvud taget inte, trots att jag älskar att röra mig till musik.

2. Jag kan inte gå barfota. Inte ens inomhus. På natten, när jag måste gå på toa flera gånger, vill jag inte använda skorna med hålfotsinlägg eftersom de klampar. Jag lider och haltar utan skor för att inte väcka min man.

3. Jag snarkar. Flera dagar i veckan vaknar jag ensam eftersom min man gått in och lagt sig i gästrummet.

4. Jag hostar och harklar. Mest på nätterna, men även dagtid. Jag måste alltid ha en vattenflaska bredvid sängen och med mig vart jag går. Ett helt år medicinerades jag felaktigt mot astma. Efter lungröntgen och bronkoskopi konstaterades att det är rethosta. Allt fett i och runt buken trycker på magsäcken så att magmunnen läcker magsyra som leder till kroniskt irriterad hals. 

5. Jag undviker att gå i berg eller vandra i skog och mark. Dels orkar jag inte. Min tunga kropp gör det också riskabelt, lätt att snubbla och falla. Det kan man kanske strunta i om man bor i stan med släta, asfalterade gator. Men jag bor på en liten, kuperad ö i Bohuslän. Jag känner mig ofri.

6. Jag kan inte springa. Förr joggade och lunkade jag en mil runt ön, på stigar i skogen och uppför backar. Idag går jag fem kilometer och får ont i fötterna.

7. Jag sover dåligt. Det är hostan. Men inte bara den. Jag blir så trött på dagarna att jag ofta lägger mig på soffan och sover middag. Mer än en timme, om ingen väcker mig.

8. Jag måste alltid ha kissbinda. Tena, ni vet. Jodå, jag använder Vagifem och gör min snippgympa. Inkontinensen handlar om min övervikt, det är jag säker på. Precis som hostan. 

9. Jag vill helst inte träffa folk. Vad ska jag ha på mig? Allt i garderoben sitter för tajt eller börjar gå sönder. Jag vägrar köpa nya kläder. Hemma går jag i haremsbyxor och kofta. Och vad ska folk tänka? Jag som faktiskt kan vara ganska stilig om jag sätter den sidan till. Om jag inte väger tjugo kilo för mycket.

10. Jag kan inte hoppa iland från vår båt. Då riskerar jag att slå ihjäl mig eller i alla fall bryta benen. Jag kan inte ens vara gast när vi lägger till, eftersom jag är för tung och klumpig och inte rör mig fort nog. På vår båt är det därför jag som är kapten, jag står still vid ratten och manövrerar, medan min smärte och smidige man sköter skot och segel, fendrar och förtöjning. Det är ett bra rollbyte, men av fel anledning.

Jag har blivit en ledsen surkärring. Att ständigt bli påmind om vad jag inte kan eller orkar påverkar mitt humör. Ofta kommer jag på mig själv med negativa, elaka tankar och kritiska kommentarer. De är som envisa ogräs, sticker upp igen och igen. Det är så långt bort man kan komma från den positiva, fria, kreativa kvinna jag vet att jag är, innerst inne. Och jag kan inte skylla på någon annan. Det har inget med åldern att göra. Det är ett sorts självskadebeteende. 

Nu är jag på väg ut ur detta helvete. Jag ska aldrig dit igen, och jag ska aldrig glömma hur det kändes att vara fånge där.

(PS. Idag, tio månader och tjugo kilo senare, är alla de här plågorna borta. Dessutom är jag helt medicinfri. Ingen blodtrycksmedicin, inget blodförtunnande och inget kolesterolsänkande.)

Att kunna sitta bekvämt med benen i kors. Ni fattar!

d5b67782-843d-49b1-9297-ff7ca8a976ca.jpeg

Gillar

Kommentarer

  • 26 okt 2018 10:53
    pralin

    underbar läsning  tro nästa jag  skrivit. Men jag  har  vägen kvar  att gå. Tack  för  dina  ord.smiley

  • 26 okt 2018 12:47
    maribro

    Tack Seglar67 !!! Tack för att du så klokt, så ärligt och så utlämnande delar med dig av dina tankar kring vikt och övervikt. Vi är säkert många som känner igen oss i dina beskrivningar, du sätter fingret just på de kanske ömmaste punkter vi har när det gäller övervikt.

    Har nyss återvänt till MD och ditt inlägg är det absolut bästa jag kunde stöta på, nu när jag (åter) står på ruta Ett!

  • 26 okt 2018 12:56

    Underbart skrivet! 

  • 26 okt 2018 16:18

    Tack pralin, maribro och Efwa! Det gör mig glad om min före-text kan hjälpa någon som står på ruta ett eller där omkring. När man är där i början verkar vägen oändlig, men såhär i backspegeln har det gått så fort. smiley Tänk att man själv kan förändra sin livskvalitet så mycket, på så kort tid. Det hoppas jag kunna förmedla med min text. Kämpa på, det är så värt det!

Logga in för att skriva en kommentar.