icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 65 kg 267965
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
2 april 2018 15:59
11

Dag 94. Läxan dagen efter dagen efter.

Nu vet jag vad det kostar att glänta på dörren för sockermonstret. Allt jag gjorde fel på påskafton var att glufsa i mig några mycket goda, men samtidigt helt onödiga kakor. Närmare bestämt fyra knapriga chokladkladdkakor, (storlek små mazariner), en stor bit morotskaka och en ganska stor bit mazarinkaka. Om jag bara inte hade börjat! Men jag var svag i anden, delvis för att jag visste att jag hade ett helt kilo tillgodo inför delmålet idag, på annandagen. Inte kan man gå upp ett helt kilo bara av att äta några kakor?

Igår, dagen efter, var jag tillbaka i strikta vanor, ingen frukost och Djävulska ägg till lunch. Men gud, så hungrig jag var. Tre hårdkokta ägg kändes plötsligt lite snålt, jag som brukar bli så mätt? Jag fick tvinga mig att gå från bordet med kaffekoppen för att inte stoppa i mig någonting mer. Det vanliga kvargmellanmålet klockan 16 räckte inte heller för att göra mig nöjd. Huset var fullt av hungriga barn som ville äta middag redan klockan sex, och det passade mig tyvärr väldigt bra. Jag åt senapssill, matjessill med gräddfil och ganska många buketter av blomkål och broccoli tillsammans med olika dippsåser, grön mojo, guacamole och aubergineröra. Ingen dålig middag, inte onyttig, men säkert för mycket och för många kalorier. Det var för jobbigt att väga och registrera, jag åt på känn. Sockersuget var borta, men hungern fanns där i bakgrunden.

Idag, dagen efter dagen efter, hade jag gått upp ett helt kilo och klarade precis mitt delmål, med ett hektos marginal! Milda makter. Så här kommer det alltså att vara resten av livet. Jag kan inte tillåta mig några större extravaganser utan att kroppen tar chansen att ta tillbaka förlorade kilon. Jag kan aldrig mer släppa taget och äta okontrollerat under en semester. Inte obekymrat dricka vin, knapra goda kex och äta så mycket ost jag har lust med kväll efter kväll under några veckor. Om jag vill må så bra som jag gör nu, med 14 kilo mindre att släpa på, måste jag för resten av mitt liv offra det tanklösa överätandet.

Vad njuter jag mest av? Att stoppa olika goda saker i munnen eller att ha en frisk, stark och smidig kropp? Somliga behöver inte välja, men jag måste. Och det är egentligen inget svårt val. Det gäller bara att komma ihåg den läxan, när man står där ensam framför kladdchokladkakorna och sockermonstret skakar i sitt galler och vrålar: ”Bara en liten bit! Bara en liten bit!”

En annan läxa att komma ihåg är att jag måste tillåta mig att lyckas, och vara stolt över det. Idag, på annandag påsk, hade jag som delmål att väga 74 kilo. Det kändes kittlande omöjligt i julas, då när jag vägde 85. När det inte längre visade sig omöjligt att nå det målet, flyttade jag det neråt, till 72 kilo. Varför? Nästa delmål är 70 kilo till min födelsedag den 10 maj. Naturligtvis är det oerhört frestande att ändra detta redan nu, till 68 kilo. Men det ska jag inte, inte, inte göra.  

Idag är två viktiga mål uppfyllda. 1. Vågen visar 71,9 kilo, jag klarade det! 2. Råmanuset till nästa bok är äntligen klart – 445 sidor är utskrivna och ska få ligga till sig ett par månader.  Imorgon ska jag fira mig själv genom att köpa ett riktigt snyggt läderskärp och en ny sportBH.

ba88efa3-e86d-4f9b-96da-83200616c0ef.JPG

Också en seger:

 426dd8fd-aea6-4961-980e-d6d257b43f19.jpg

Gillar

Kommentarer

  • 2 apr 2018 16:41

    Jag tror att man måste lära sig av misstagen, vilket betyder att man måste göra misstag för att kunna lära sig. Orsak och verkan är ett mycket bra sätt att lära sig. Det viktiga är hur man hanterar lärdomen. Man kan ge upp och lägga sig platt, säga "OK, det är kört!" Eller också, biter man ihop och talar om för den där sockerdemonen att han lika väl kan dra något gammalt över sig för här ger vi inte upp så lätt! Det blir några skakiga och tuffa dagar efteråt men de har man klarat förr. Själv vet jaq att jag kan komma med kloka råd till andra och veta precis hur man ska hantera saker och ting. Men, för att kunna applicera det på mig själv, måste jag åka på en blåsning och sedan resa mig ur det, en visdom och erfarenhet rikare. Du har lärt dig ytterligare en sak om dig själv, härligt ju att man fortfarande kan upptäcka nya saker om sig själv och nu är du ännu klokare än du var innan. Du fixar detta!!

    Grattis till att ha nått ditt delmål, trots påsken och kakorna. laughyes

    Härligt med manuset! Grattis till det också! laughyes

    Bra kämpat med båda heartyes

  • 2 apr 2018 17:43
    Bella50

    Jag instämmer...det kunde gått helt överstyr. Grattis till delmålet...och jag kan bara instämma. Man måste ramla Av banan för att lära sig åt viljet håll man ska gå.

    PS. Jag föll huvudstupa i ett mörkt djupt hål redan på fm...och sen har det bara eskalerat...med intag av precis ALLT onyttigt som fanns i närheten...nu är det slut som väl är.  😬DS. 

    Slutsats....det sker inte ofta ...men när jag faller ...gör jag det rejält 🤬😫

     

  • 2 apr 2018 21:14

    Nej, man går ju inte upp ett kg fett av några kakor - ett kg fett består väl av minst 7000 kalorier! Men ihop med vätskan som tillfälligt samlar sig i kroppen så ger vågen ofta rejält utslag. Personligen så mår jag sämre när jag inte vet hur mycket extra kalorier jag fått i mig, så om jag kan så registrerar jag allt även de dagar jag ätit extra mycket/onyttigt. Oftast blir det inte så farligt som jag fantiserat om, kanske 500 kalorier över vad jag tänkt mig. Och det kan man unna sig någon gång ibland.

  • 3 apr 2018 12:27
    Arrietty

    Jag är likt Medlem16 säker på att det där kilot inte är ren vikt utan handlar om att binda vätska av den ovana dieten - åt du sill är det ju salt också.

    "Aldrig mer"-frågan är värre att tampas med, om vi kunde vara så förnuftiga som vi är när vi resonerar, så skulle ingen av oss gå upp igen efter avslutad kamp, inte tror väl jag att folk "glömmer bort" att det handlar om att begränsa ätandet eller börja tycka att det är ok att vara överviktig. Det är komplext och inte enkelt att lösa – MEN, att ha den förnuftiga tanken och vara medveten om de två motstridiga önskningarna (vara smal kontra äta-fel-och-mycket) är en väldigt bra början till den medvetenhet som nog krävs för att lyckas på sikt. Grattis till uppnådda mål!

  • 3 apr 2018 13:42
    paloma

    Gjort är gjort och säkert ingen skada skedd, du hittar ju snabbt tillbaka till det sunda ätandet igen. Man lär sig alltid av det man gjort, och oftast känner jag att några dagars slarv räcker.

    Jag försöker alltid tänka att jag tillåter mig, och passar på att njuta medan det pågår. Sätter upp en gräns hur länge det får vara, och efter det är det vardag igen.

    Det kanske låter som jag bagatelliserar det hela, men jag klarar det tror jag just för att jag vet att jag inte behöver avstå det jag slarväter för alltid. 1 kg försvinner oftast på några dagar om man skärper upp ätandet, det kan det vara värt ibland.

    Nu har jag aldrig haft ätstörningar, så jag talar bara om hur jag tänker och gör☺

    Grattis till en fin färgmatris👍

  • 3 apr 2018 14:01
    TantÅ

    Ja, sockermonstret är förrädiskt. Jag hade bestämt att jag skulle få äta lite socker under påsk. Det gick bra fram till igår då jag hävde i mig av gammal ohejdad vana, och det var inte ens gott! Så idag tar vi nya tag.

    Grattis att delmålet ändå nåddes och att råmanuset till din andra bok är klar! Fantastiskt! <3!

    kram från TantÅ

  • 3 apr 2018 20:58

    Paloma, jag tycker inte alls att du bagatelliserar, det är värdefullt att få reda på hur just du klarar det där med återfall till drogmat, som 8veckor brukar kalla det. Du som lyckats hålla din målvikt ett bra tag. Du skriver att du "passar på att njuta medan det pågår, och sätter upp en gräns för hur länge det får vara, och efter det är det vardag igen". Det är ett pragmatiskt råd som passar mig perfekt, samtidigt som jag är säker på att andra tycker det är värdelöst. Vadå "sätta upp en gräns", liksom...  Men man måste hitta sin personliga metod att tackla det där komplicerade Aldrig mer, som Arrietty beskriver. Du skriver också att "1 kg försvinner oftast på några dagar om man skärper upp ätandet", och även det passar mitt tänk perfekt, eftersom jag väger mig varje dag och tänker fortsätta med det. Då kan jag inte förneka eller blunda för ett återfall i dåliga matvanor, utan måste ta mitt sämre jag i kragen direkt, innan "what the hell-effekten" sätter in. Dvs den reaktion som kan drabba en när man plötsligt gått upp 4-5 kilo utan att vara medveten om det, och faller ihop i hopplöshet och tänker att det är ingen idé, jag är född tjock och kommer att förbli tjock. Den destruktiva reaktionen tror jag att man kan förhindra genom att väga sig varje dag och dels ha en gräns för hur mycket man får gå upp, dels ha en handlingsplan för vad man ska göra om man passerar gränsen. 

     

    Senast uppdaterad 3 apr 2018 21:09

  • 3 apr 2018 21:05

    Tack TantÅ! Ja, idag har jag för första gången på hela min viktresa unnat mig att fira rejält och dyrt! En ny hatt, ett nytt skärp, en ny sportbehå och två nya hål i öronen! smiley 

    Visst är det förrädiskt, det där sockermonstret. Det händer mig aldrig numera, bortsett från kakorna på påskafton, men jag minns mycket väl känslan när jag glufsat i mig en massa godis/kakor/snacks utan att ens märka det, som om en robot styrt min hand till munnen. En alldeles gräslig känsla efteråt!

  • 3 apr 2018 21:58
    paloma

    Seglar67 det har fungerat bra för mig denna gången, det är kanske för att jag inte förbjudit något. Jag klarar inte av att förbjuda viss mat, det gör bara att jag tänker på det hela tiden. Jag kan förbjuda en vecka för att jag vet att lusten att äta just den saken oftast försvinner.

    Gränsen sätter jag när jag reser eller det är någon högtid, t.e.x så får julätandet inte vara över hela jul och nyår, utan julen är julafton och juldagen. Sedan håller jag igen till nyårsafton och äter som jag vill på nyårsdagen också, då känner jag att jag inte behöver försaka så mycket och det är fler vardagar än helger som jag kan rätta till den extra vikt jag lagt på mig.

    Vi sätter ju gränser för så mycket annat, och oftast kan vi följa dom...varför inte för vilka dagar vi kan äta utanför ramarna.

    Så kan jag leva och både hålla vikten och samtidigt inte förbjuda saker, och än har det gått över förväntan☺

  • 4 apr 2018 16:22
    Inanna

    Jag gör vågen för dig!! Både för din viktnedgång och för att du skrivit ett manus på 445 sidor!! Himmel! Hur sjutton gör man för att hålla ihop en historia i 445 sidor? Det är en prestation! v-å-g-e-n laugh

  • 4 apr 2018 17:31

    Tack Inanna blush (rodnar). Svar: Man använder ett bra program som hjälper en med överblick och struktur. Scrivener. 

Logga in för att skriva en kommentar.