icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 65 kg 314731
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
15 mars 2018 11:58
5

Dag 77. Konsten att lura sig själv.

Jag vet att jag tjatar om boken ”The willpower instinct” som Arrietty tipsade mig om, men den är så himla bra. Boken är full av ovärderlig kunskap för den som kämpar mot frestelser, ”dålig karaktär” och uppskjutarsjuka. Inte bara en massa information, utan också råd och övningar hur man lär sig att hantera olika situationer. Det finns till exempel vetenskapligt belagt hur man på bästa sätt undviker att falla för akuta frestelser.

Konsten är att skjuta upp belöningen till senare. Vinna tid. Då ger man förnuftet (hjärnans frontallob) chansen att vinna över stenåldershjärnan som vill ha belöningen (och därmed löftet om dopaminkicken) direkt. Men hur gör man då för att lyckas skjuta upp belöningen? Hur gör man för att vänta med att ta en kaka till, ett glas till, köpa en skraplott till? Jo, man övervinner frestelsen genom att lova sig själv att man ska få en ännu större belöning  – men inte nu, utan sen.

Forskare har undersökt hur barn på fyra år (!) beter sig när de får välja mellan att äta upp en godsak genast och ringa i en klocka som avbryter försöket, eller vänta i en kvart på att få äta upp två godsaker. Barnen filmades. En del barn gav upp direkt, stoppade godiset i munnen och ringde i klockan. Andra barn tog till olika strategier för att komma undan frestelsen. Någon flyttade godiset utom räckhåll och vände bort huvudet, en flicka gömde ansiktet bakom sitt långa hår så att hon inte kunde se godiset. Klokt och effektivt, visade det sig.

Hemma har jag för länge sedan infört en frizon från kakor, godis och glass. Jag behöver inte utsätta mig för oväntade frestelser. Eftersom vi bara är två pensionärer i huset numera, finns det ingenting hemma av det som jag brukade ta till förut, när suget slog till. Inga pepparkakor, vaniljbullar, veteskorpor, ballerinakex, påsar med lakritskonfekt, Marianne eller Polly, ingen glass i frysen. (Chips har aldrig intresserat mig.) När jag rör mig på stan, eller handlar i någon affär med svåra frestelser, eller äter ute, eller är bjuden på kalas, brukade jag förut tänka: ”nej, förbjudet!” Det funkade inte alltid. Efter att ha läst ”The Willpower Instinct” tänker jag: ”Inte nu. Sen, när jag har nått min målvikt, (eller på lördag) då kan jag unna mig det där, och lite till.” Jag vet att man inte ska belöna sig själv på det sättet. Men jag lurar ju bara hjärnan, för att övervinna frestelsen. När jag har nått min målvikt (eller på lördag) är den svaga stunden glömd för länge sedan.

Sen - nå´n gång.

bfecbe80-2754-4d5f-9096-e93bcb652cc6.jpg

Gillar

Kommentarer

  • 15 mar 2018 13:20
    paloma

    Många gånger när jag blivit bjuden på kakor, choklad eller anna fika har jag tänkt, inte idag utan till helgen. Jag måste inte alltid äta bara för att någon bjuder, men vi är så vana att göra det. Man vill inte verka besvärlig eller otacksam, men varför göra någon annan glad när jag vet att jag inte vill äta kakan eller det dom bjuder på.

    Sedan när helgen kommer så blir det ändå inte av. Medan jag gick ner i vikt tänkte jag alltid att den där kakan eller chokladbiten finns kvar, det är ju inte precis så att tillgången försvinner.

    Vi har både choklad och annat snacks hemma, men jag har inga problem att avstå. Jag planerar mina avsteg och då kan jag se det utan att smaka☺

  • 15 mar 2018 14:00
    Arrietty

    Japp, jag har också upptäckt att det funkar mycket bättre med att skjuta upp "syndandet" och dessutom att verkligen låta larmet gå när vanetänket "förbjudet!" dyker upp. Nu tänker jag att det inte finns något som heter förbjuden mat, det finns olika val med olika konsekvenser och jag har ingen redovisningsskyldighet för någon annan än mig själv för mina val. Det hjälper konstigt nog väldigt bra plus det här med att skjuta upp.  Och redovisningsskyldighet har jag gett mig själv via det där kontraktet med dottern, det var från Willpower Instinct jag tog den idén med... 

  • 15 mar 2018 14:07

    Hm, undrar om det är här på bloggen och i Matdagboken som jag känner min redovisningsplikt? 

  • 15 mar 2018 16:03
    gittan52

    Vad härligt att hitta en bok med en massa bra verktyg! yes

    Precis så har jag gjort idag! Jag har stor chans att klara mitt mål med 2 gröna fredagar på raken och då blir det inköp av aktivitetsklocka. Då var det faktiskt inte så svårt att avstå både syltkakor och nybakade bullar mitt på dagen.
    Oavsett om jag ”får” köpa klockan eller inte, så var det bra att avstå kaffebrödet och istället nöja mig med kaffet.

    Ibland är tanken med att jag ”får sedan” bra när jag slutat äta och börjar känna mig hungrig/sugen senare på kvällen. Då kan jag tänka att jag har kaffet och den där mackan att se fram emot när jag vaknar i morgon. För det mesta fungerar det förvånansvärt bra  smiley

  • 15 mar 2018 17:14

    Tjat tjat wink Dags för mig att köpa den där boken tror jag 

    Jag använder den strategin nu  också - tänker att jag ska få "sen", men när "sen" kommer så har jag antingen glömt bort vad jag skulle göra / få eller så har jag  inget sug eller längtan och att då sabotera ett fint resultat känns totalt meningslöst.

     

     

Logga in för att skriva en kommentar.