icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 67 kg 382005
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
7 mars 2018 14:15
19

Dag 70. Ska det vara såhär resten av livet?

Igår fastnade jag helt i bloggarna här på Matdagboken, och lärde mig en massa nytt om proteiner, träning och olika varianter av kolhydratfattig kost. LCLC, LCHF, HPLC, LCHQ, - det finns säkert fler. Jag har gått upp och ner i vikt hela livet, som mest i variationer på tjugofem kilo, men aldrig tänkt så noga på näringsämnen. Med pulverdieterna behövde man knappt tänka alls. Det var praktiskt och tryggt att sopporna och barsen var ”all inclusive”, och jag höll på i flera månader som längst. Sen, när övervikten var borta, stod jag där och skulle äta som vanligt igen. Fast mindre och nyttigare. Ibland gick det flera år innan jag var tillbaka på ruta noll, eller förbi ruta noll.

Nu är jag äldre och lite klokare. Jag begriper att jag inte kan utsätta min kropps komplicerade metabolism för hur många dietchocker som helst, utan att det uppstår skador. Inför min senaste viktresa hade jag fått varningssignaler både om blodtrycket, blodsockret, matsmältningen och kolesterolet. Kanske är det nu eller aldrig jag har möjligheten att lära om, så att jag äter för att leva och inte tvärtom. Det är klart att det är roligt att kunna klä sig snyggt och vandra omkring obekymrad i bikini, men det är ändå inte det som gör Livet värt att leva så länge som möjligt.

Det här är ett livslångt projekt, skrev någon i en blogg. Nej! tänkte jag. Det står jag inte ut med! Inte ett i evighet pågående projekt med ständigt fokus på vägande, mätande och registrerande. Nej, för mig är det här en skola, en vuxenutbildning i hållbara matvanor och en sorts avgiftning från socker. En omprogrammering som pågår medan jag minskar i vikt. När jag är klar vill jag kunna fortsätta äta bra, utan att vara besatt av kontrollbehov. Flytta fokus till allt det andra jag vill ägna mig åt. Skriva, måla, segla, fotografera och utöva musik. Odla blommor och vårda trädgården. Umgås mer med barnbarnen.

Ett år efter uppnådd målvikt vill jag kunna ta min examen och lämna utbildningen på Matdagboken. Komma tillbaks på återträffar då och då, men inte behöva sätta mig på skolbänken igen. Jag vet ju att återfallsrisken är enormt hög för fetma, men mitt mantra kommer att vara ”det gäller inte mig”. Mina nya matvanor ska vara så fast grundade att inget kan hota dem. Det är redan på gång. Jag saknar inte mina kvällsmackor med jordnötssmör, eller mitt godisförråd av lakritskonfekt och Polly. En halv avokado med tonfiskröra är sååå mycket godare och mer mättande till lunch, än marmeladmackor och yoghurt.

(Självporträtt. Sån är jag. Innerst inne...wink)

1425a6e8-b7cc-4aa2-bc76-71a3dd90697a.jpg

Gillar

Kommentarer

  • 7 mar 2018 15:01
    ulla165

    Snyggt porträtt förresten! - Beklagar men du har rättwink! Det ska va' såhär resten av livet!

    Nu har poletten ramlat ner även här! Det ska bli avokado med kompani resten av livet här me'. Mycket mindre kolisar för min del och portionerna ska vara lagom stora utan att man tar om... bara för att det är gott.

    Det står vi ut resten av vårt liv! Och det kommer att bli spännande!

  • 7 mar 2018 16:03
    Flisan57

    Om viktminskningstiden här på MD är en personlig vuxenutbildning i vad den egna kroppen behöver för att fungera och hålla en frisk, då kan man ju säga att resten av livet är praktiken efter utbildningen. Förhoppningen är ju att man under utbildningstiden ska lära sig hur mycket/ lite, hur ofta, vad och hur man ska äta för att må bra.

    Jag hoppas också, precis som du att jag aldrig får göra om det här igen....

  • 7 mar 2018 16:36

    Jag arbetar hårt med KBT och acceptans , acceptans att det faktiskt kommer vara så här resten av livet om jag vill kunna gå ner , men framförallt sedan hålla min målvikt.

    Jag är fortfarande i stadiet att jag tycker att en nyrostad macka med hemgjord skuren apelsinmarmelad och en skiva vällagrad ost slår det mesta i "godhet" , sen mättar det inte lika bra som en avocado med tonfiskröra , man får äta ett par stycken wink

     

    Jag är inte säker på om jag kan programera om mig och mina smaklökar tillräckligt för att enbart gilla det som är bra för min kropp , vikt och hälsomässigt . Vet inte vilken punkt i utbildningen den insikten kommer vid......

     

    Jag är inte heller säker på om jag någonsin kommer fullt ut acceptera att jag måste hålla extrem koll på vad när och hur jag äter för att inte hamna i drogmatsträsket igen.

    Mat utsätts man för hela tiden och det är påfrestande att behöva vara på sin vakt hela tiden.

    Jag är just nu i det läget att jag måste göra mat så ointressant och så olockande som möjligt.

    Jag äter ett par få rätter som jag vet inte triggar igång mig , varken genom smak eller doft.

    Maten som jag äter nu håller mig mätt och ger mig viktminskning - det är dess enda uppgift just nu.

    Jag får helt enklet tänka bort mat som något annat än bränsle , en nödvändig variabel som finns med för att lösa viktminskningsekvationen.

    Presic så trist som det låter är det för mig.

     

     

     

  • 7 mar 2018 18:10

    Jag älskar den nyttiga maten som jag numera äter - maten är en glädje vid varje måltid och det har den varit under hela viktminskningsresan. Däremot måste jag ha koll på hur mycket jag äter, för även av nyttig mat kan man äta för mycket. 

  • 7 mar 2018 18:16
    klaraelv

    Jag har haft tur den här gången, kroppen reagerar negativt på gluten, så bröd äter jag inte längre, och suget efter det har försvunnit mer eller mindre, de skov jag fått efter att ha provat äta bröden har gjort så ont så det löser sig per automatik, och suget finns inte just nu efter det. Jag ser den här tiden som utbildning, och just nu tycker jag att det går bra både med att handla för mat och laga maten. Jag lagar all mat mer eller mindre från scratch så att jag vet vad jag får i mig, jag tycker att det blivit roligare att laga mat och mer utmaning när man ska få ihop bra mat med mycket proteiner och lite kolhydrater och lite fett. Maken gillar all mat som jag gör, tidigare fick han göra mer av vardagsmaten, medans jag gjorde festmat. Nu har jag mer eller mindre tagit över all matlagning och jag tycker det är skoj. Nackdelen är att maken också tappar i vikt, även fast han får äta hur mycket han vill av maten, han har visserligen kanske bara tappat 2 kg på ett par månader, men han väger bara 72 så han behöver inte tappa någon vikt.

    Så jag hoppas detta är sista gången jag behöver göra den här resan, när jag är i mål ska jag stanna där. Jag ska kunna äta allt jag vill när jag är klar, men inte alltid.

    Senast uppdaterad 7 mar 2018 18:24

  • 7 mar 2018 19:04
    aregnisw

    Jag har aldrig tänkt som du och kommer nog heller inte att göra för jag har ätit den här maten så länge att jag säkert till 90 % kommer fortsätta med den är man glutenintolerant så har man heller inte många val här i livet. Jag anser inte det är en diet utan ett levnadssätt som jag valt och det trivs jag med o jag håller med Medlem i ovanstående inlägg smiley Nyttig mat är underbart men man får inte äta för mycket yes (kontrollfreak eller ej så är jag medlem så länge jag tycker det känns bra wink)

  • 7 mar 2018 19:10

    Medlem16 och aregnisw, jag älskar också maten, det är inte det jag säger. Det är den totala uppmärksamheten som det här projektet kräver av mig, som jag skriver om. Maten har jag inga problem med alls,den är rolig att laga och god att äta. Men jag vill att tänkandet ska gå automatiskt, jag vill inte behöva väga och mäta och registrera hela livet.

  • 7 mar 2018 19:23

    Seglar67: ja, det hade ju jag också önskat förstås, men jag väljer att fortsätta registrera trots att det innebär lite merjobb. Man får försöka se det som primärprevention, hellre lägga tid på registrera än ”råka” gå upp allt igen och då kanske få diabetes och då bli tvungen att verkligen ha koll och registrera blodsocker m.m.

  • 7 mar 2018 19:28

    8veckor, jag förstår att du känner som du gör, du går ju på fakirdiet. 800 kalorier om dagen i 8 veckor! Det måste vara hemskt att hela tiden tänka på att: "göra mat så ointressant och så olockande som möjligt." Du är beundransvärd som orkar, jag skulle inte göra det. Jag tänker tvärtom och letar efter recept som jag tycker verkar godast och som platsar inom min kaloriram. Har du läst Katrin Zytomierskas bok "Dags att bli smal!" ? Jag köpte den billigt på Bokbörsen, och jag har skrattat hela tiden jag skummat igenom den. Läs den! Hon är inte riktigt klok men det finns många guldkorn i boken, mycket common lchf-sense, många bra recept och träningsråd mellan alla svordomar och en massa roligt, provocerande snack. Hon gick ner 30 kg (från maj till oktober) och berättar exakt om hur hon gjorde samtidigt som hon skäller ut sina fetto-läsare (för att motivera dem). Ett av hennes råd: Ha alltid små ostar, Babybel, i handväskan. Den boken kommer med till båten. laughlaugh

  • 7 mar 2018 20:29
    paloma

    Jag har nog kommit dit du vill komma, för jag bara gör det jag ska utan att registrera, mäta eller väga någonting. Jag ökar lite i vikt på helgen, och går ner det i veckorna. Det har fungerat så i över 4 år nu så jag är nog sådan nu, det jag äter passar också min vikt.

    Jag som förr var så fokuserad på mat, känner nuförtiden att mat är energi och inte en belöning eller tröst. I början när jag åt efter 5:2 så längtade jag oftast efter fisk efter en fastedag, och riktig mat med mycket rotfrukter. Tvärt emot tidigare när jag alltid ville äta sådant som inte mättade så länge. Mina matvanor har jag etablerat väl, och jag äter gott och nyttigt och så mycket så jag känner mig mätt.

    Visst kan man bli "botad" och ta examen, jag tror jag vågar säga det efter dessa år☺

  • 7 mar 2018 21:59

    Det låter härligt paloma, nu blev mitt hjärta lite lättare. Dit du har kommit, dit vill jag också nå.heart

  • 7 mar 2018 22:40
    paloma

    Du har lärt dig mycket nytt denna gången, och jag tror att det kommer att underlätta för dig att hålla vikten till slut☺

    Jag tycker inte jag försakar något, men jag gör val varje dag för att inte hamna där jag var tidigare. 

  • 7 mar 2018 22:51
    Bella50

    Mitt yttersta mål är att aldrig mera bli tjock...så jag fortsätter väga och registrera. 

  • 8 mar 2018 07:10
    gittan52

    Nej, jag tycker inte att det ska behöva vara så hela livet för dig!
    Min upplevelse är större delen av ditt dygn är upptaget av tankar kring mat och viktminskning och varefter kommer en hel del att gå på rutin och dina andra intressen får ta mer och mer plats igen. Och det låter oroväckande att detta projekt gör att du inte kan tillbringa så mycket tid med dina barnbarn som du vill. (tolkar det så eftersom du skriver att du vill tillbringa mer tid med dem sedan)

    Ett projekt är för mig något som har ett start- och ett slutdatum. Och att göra vad vi kan för att ha en bra hälsa är, i mina ögon, inget projekt utan en livsstil.

    Varför ska vi sluta älska mat? Vi måste ju äta för att överleva och förhoppningsvis har du lärt dig hur du kan hantera fallgroparna under din viktresa.

    För egen del har jag inte kommit riktigt lika långa som Paloma eftersom jag fortfarande registrerar det jag äter och dricker, har koll på kalorier både in och ut etc, men den dagen kommer  wink

    Jag gissar att en hel del av oss har gått på VV. Och jag tror inte att jag är ensam om att jag tyckte att ”nu kan jag det här”, när jag nådde mitt mål. Ack så jag bedrog mig! Därför tror jag att det kan vara en fara i att lämna MD när du är i mål.

    Men din roll har då ändrats från att bara sitta på skolbänken till att mer agera som mentor och kunna dela med dig av hur just du lyckades och vad du gör för att behålla din önskevikt.

    Jag har sett många exempel på personer som gått ner mycket i vikt och som sedan lämnar MD, för att något år senare komma tillbaks för att ”börja om”. Jag hoppas inte att du blir en av dem!

    Istället hoppas jag att du hakar på Hålla-Vikten gruppen där du bara behöver vara delaktig, och blogga, minst en gång i veckan  yes

  • 8 mar 2018 10:50

    Tack alla, det betyder väldigt mycket att ni som varit med länge berättar om hur livet fortsätter efter målvikt. Jag förstår att man måste fortsätta välja rätt varje dag, paloma, även sedan man slutat väga och registrera. Och jag tror att jag kommer att fortsätta med det länge efter att jag nått min målvikt, precis som du gör, Bella50, eftersom jag aldrig mer tänker bli tjock jag heller.  Jag kommer inte att lämna MD när jag har nått mitt mål, gittan52, utan behöva hålla handen länge till, gärna i Hålla-Vikten gruppen. Min sorg över för lite umgänge med barnbarnen hänger inte egentligen ihop med min viktresa. Den har nog mer att göra med att det blir så tydligt här vad jag går miste om, när jag läser om hur mysigt ni andra har det med era barnbarn. Jag sjunker ner i jämförelseträsket, som vanligt.frown Om jag ser sanningen i vitögat träffade jag dem inte mer när jag var överviktig. Det är långt (och dyrt) att resa till dem, de har fullt upp i sin vardag med skola och massor av aktiviteter, jag är borta flera månader om året. 

Logga in för att skriva en kommentar.