icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 65 kg 202639
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
31 december 2017 08:33
14

Dag 6. Saker jag hatar med att vara tjock.

Målbilder är viktigt, det vet alla. Men tvärtom då? Om jag hade haft en Hotbild uppsatt på min inre anslagstavla. Hade jag då tillåtit mig att gå upp femton kilo de senaste två åren, av de tjugofyra jag så mödosamt gick ner efter att ha fyllt sextio? Det här är mina Viktspöken som jag aldrig ska glömma mer:

1. Jag kan inte röra mig fritt. När jag stiger upp ur sängen går jag böjd och haltande mot badrummet, ryggen vill inte vara rak och höger häl gör så ont att jag försöker att inte stödja på den. Begynnande hälsporre. Jag leker inte med barnbarnen på gräsmattan, dansar inte runt midsommarstången, dansar över huvud taget inte, trots att jag älskar att röra mig till musik.

2. Jag kan inte gå barfota. Inte ens inomhus. Mina hålfotsinlägg går inte att använda i inneskorna, jag har ett par stadiga Schollsandaler. Men på natten vill jag inte använda dem när jag går upp på toa. Jag lider istället för att klampa iväg och väcka min man.

3. Jag snarkar. Flera dagar i veckan vaknar jag ensam eftersom min man gått in och lagt sig i gästrummet intill.

4. Jag hostar. Mest på nätterna, men även dagtid. Jag måste alltid ha en vattenflaska bredvid sängen och med mig vart jag går. Lungorna är undersökta, med bronkoskopi. Inget fel där. Det är reflux. Mina tunga fettvalkar trycker på magsäcken så att magmunnen inte förmår hålla tätt, utan släpper upp magsyra som irriterar i halsen. När jag kom ner under 75 kg förra gången, och återfick min midja, upphörde hostan tvärt. 

5. Jag kan inte klättra i berg eller vandra fritt där det är kuperad terräng. Redan mina progressiva glasögon gjorde det besvärligt. Min tunga kropp gör det farligt. Det kan man kanske strunta i om man bor i stan. Men jag bor på en liten ö i Bohuslän. Antalet släta promenadvägar är begränsat. I Grekland, där jag befinner mig fyra månader om året, är det ännu värre. Jag känner mig ofri.

6. Jag kan inte springa längre. För två år sedan joggade och lunkade jag i träningskläder en mil runt ön, på stigar och i backar, med musik i öronen, Endomondo i mobilen och anteckningsbok i fickan för att fånga upp alla bra idéer jag fick. Idag går jag fem kilometer och får ont i fötterna.

7. Jag sover dåligt. Det är hostan. Men inte bara den. Jag blir så trött på dagarna att jag ofta lägger mig på soffan och sover middag. I värsta fall mer än en timme.

8. Jag måste ha kissbinda. Tena trosskydd, ni vet. Jodå, jag använder Vagifem och gör min snippgympa. Detta handlar om övervikten, det är jag helt säker på. Precis som hostan. 

9. Jag vill helst inte träffa folk. För vad ska jag ha på mig? Jag vägrar att köpa nya kläder, allt jag har sitter för tajt eller börjar gå sönder. Hemma går jag i haremsbyxor  och kofta. Och vad ska folk tänka? Jag som var så smal, som faktiskt kan vara ganska stilig om jag sätter den sidan till. Om jag inte väger tjugo kilo för mycket.

10. Jag kan inte hoppa iland, smidig och grann, som Evert Taube skriver i visan. Då riskerar jag att slå ihjäl mig eller i alla fall bryta ben och armar. Jag kan inte ens vara fördäcksgast när vi lägger till. På vår båt är det jag som är kapten, jag kör och navigerar medan min man sköter allt det där med skot och segel, fendrar och förtöjning. Vi brukar skaka på huvudet och skratta åt den mossiga kvinnorollen ombord på de flesta andra båtar. Den store, starke mannen står stilla bakom ratten och domderar den svagare hustrun som gör det tunga jobbet med tamparna vid tilläggningen. På vår båt var det från början ett medvetet val att vi skulle göra tvärtom. Nu har det blivit en nödvändighet. 

Jag har blivit en ledsen surkärring. Att ständigt bli påmind om vad jag inte kan eller orkar påverkar mitt humör. Ofta kommer jag på mig själv med negativa, elaka tankar och kritiska kommentarer. De är som envisa ogräs i min inre rabatt, de sticker upp igen hur mycket jag än rensar bort. Det är så långt bort man kan komma från den positiva, fria, kreativa kvinna jag vill vara. Och jag kan inte skylla på någon annan. Det har inget med åldern att göra. Det är helt enkelt ett sorts självskadebeteende. 

Nu är jag på väg ut ur detta helvete. Jag ska aldrig dit igen, och jag ska aldrig glömma hur det kändes att vara fånge där.

d26952aa-57b5-49f6-90fb-5d0d625f4157.jpg

 

 

Gillar

Kommentarer

  • 31 dec 2017 08:43
    Bella50

    Åh,  vad jag kände igen mig.

    Önskar dig det bästa inför dina nya bättre val och ett bra 2018.

    42f26a84-5cae-4e2e-b003-7cd8542be0a9.jpeg

  • 31 dec 2017 08:44

    Tack! <3 Gott Nytt år!

     

  • 31 dec 2017 08:45
    gittan52

    Det ska bli intressant att följa dig på din viktresa och se om din Hotbild fungerar peppande för dig.

    För mig hade det nog inte fungerat. Den Målbild jag har haft i många år har varit känslan när jag får på mig en ring jag ärvt efter min mamma. Ursprungligen var målbilden mina egna vigselringar, men det är inte realistiskt eftersom mina fingerleder börjar bli lite ”knotiga” pga artros.
    Men mammas ring sitter fint på mitt finger nu för tidensmiley

  • 31 dec 2017 08:54
    Lovis

    Åh, tack för ett härligt inlägg med mycket igenkänningsfaktor! Kan inte låta bli att dra på smilbandet, härlig humor och ironi där wink Vi tycks sitta i samma båt....men nu gäller det att kämpa, 2018, here we come!

    Senast uppdaterad 31 dec 2017 08:56

  • 31 dec 2017 09:46

    Jag har två fotografier som jag valde ut innan min viktresa började, en målbild som är tagen i min ungdom då jag vägde runt 70 kg och en ”hotbild” från 2011 då jag vägde 114 kg. Har bilderna i fysisk form i min viktmapp på datorn men framförallt är de fastetsade i mitt inre. Nu är det ingen garanti för att stå emot viktökning, men jag tycker du beskriver väldigt bra vilka vinster man oftast gör med viktminskning och att man naturligtvis blir lite extra sporrad att hålla sin målvikt.

  • 31 dec 2017 09:54
    Arrietty

    Eftersom jag är fetare än du kan jag fylla på med mera läbbigheter. Jag är drabbad på samma sätt i fötterna för jag kan gå inomhus utan inlägg men varken med eller utan inlägg kan jag gå och stå  några längre stunder. 

    Jag skulle också rekommendera att du gör något åt detta med sämnen, efter peppning från MD-medlemmar sökte jag slutligen hjälp i augusti i år och den mätning jag fick göra visade ju att jag var praktiskt tagen död... 60 andningsuppehåll i timmen så det var inte konstigt att jag inte sov på nätterna och somnade så snart jag satte mig på dagarna. Efter snart fyra månade rmed c-pap-maskin är energin en helt annan. Men det är obekvämt och i mitt fall är apnén fetmarelaterad så en viktnedgång kanske skulle ge mig tillbaka friheten...

    Inkontinensen blir värre och är fetmarelaterad citat: 

    Överviktsenheten vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge har tillsammans med kvinnokliniken vid Danderyds sjukhus nyligen publicerat flera vetenskapliga arbeten som belyser konsekvenser av fetma, såsom urin- och analinkontinens samt dess effekter på sexualfunktionen, som har stor betydelse för individen. Nykturi, frekvent urinering, urinträngningar, urininkontinens och svårigheter att tömma blåsan var enligt dessa studier betydligt vanligare hos feta än normalviktiga kvinnor. Trängningsinkontinens rapporterades av 56 procent av de obesa kvinnorna till skillnad från 26 procent av kontrollerna. Ansträngningsinkontinens rapporterades av 67 procent av de obesa kvinnorna mot 39 procent i kontrollgruppen /.../ Under senare tid har man publicerat undersökningar av inkontinenta kvinnor, där man använt icke-kirurgisk viktnedgång som ett sätt att förbättra kontinensen. I en pilotstudie från år 2002 visade Subak och medarbetare att urininkontinens faktiskt kunde förbättras avsevärt med viktnedgång, utan föregående kirurgi. I denna pilotundersökning använde man en konventionell lågkalorikost i 2–6 månaders tid och registrerade antalet inkontinensepisoder. Kvinnor som gick ner mer än 5 procent i vikt fick mer än 50 procents reduktion av sina inkontinensepisoder. En uppföljande randomiserad kontrollerad studie från samma forskargrupp uppnådde i princip samma resultat. En studie av Auwad och medarbetare har bekräftat att inkontinenta obesa kvinnor kan förbättra kontinensen med hjälp av ett viktreduktionsprogram med kost, motion, beteendeförändring och läkemedlet orlistat. I denna studie gick 65 procent av patienterna ner minst 5 procent i vikt, vilket ledde till en högsignifikant nedgång i uppmätt urinläckage. Samtidigt kunde man med frågeformulär påvisa en signifikant förbättring av livskvaliteten i den aktuella gruppen.

     En pinsam effekt är också svårigheten att torka sig i röven.. jag har svårt att nå runt!

    Senast uppdaterad 31 dec 2017 09:55

  • 31 dec 2017 10:22

    Åh, tack, Arrietty, för att du vågar berätta om pinsamheter, och så intressant läsning! Då hade jag rätt om inkontinensen alltså. Det är ändå en tröst.<3

  • 31 dec 2017 10:27
    Arrietty

    ...och sedan ska jag lägga till att hotbilder har fungerat för mig på andra områden. För...typ 30 år sedan började jag få ett litet luftrörsgurgel på kvällarna då jag gått och lagt mig. Då slutade jag röka. För mer än tolv år sedan insåg jag att jag valde bort övningen med kyrkokören till förmån för vin till maten (drack jag två glas vilket jag brukade kunde jag ju inte köra sedan) Då slutade jag dricka alkohol, Med mat har dessvärre inte hoten fungerat lika bra trots att konsekvenserna idag är riktigt besvärliga.

  • 31 dec 2017 11:25

    Tack för att du skriver vad du känner! Jag ska prova både hotbild och målbild så får vi se hur det går. Känner mig som en 80-åring i dålig kondition och är 40!

    Och ja Arrietty, att torka sig därbak är inte så lätt. Eller att knyta skorna....kolla fötterna är lika mig hjälp tänk om jag fastnar i fel ställning och får ropa efter mannen i huset. Jo, snarkningarna har blivit värre. Jag snarkar annars med men inte såhär mycket.

    Kläder? Allt man provar sitter ju så knasigt då alla inte ser lika ut, man har ju inte fettet på samma ställe allihop. I Tyskland finns det mer att välja på och ja, det ser bra ut hur liten eller stor man än är med rätt sydda kläder och färger (tycker jag :) ) Men jag varken kan, vill eller har råd att sy eller beställa kläder bara sydda åt mig...

    Detta håller ju inte! Att det finns medmänniskor som ni gör att man vill vara här. Jag tänker inte sätta igång och snabb-gå-ner kilo för det vet jag att jag är bra på...en period....utan jag ska kämpa för att få en hållbar bra vardag som funkar för mig och den kropp som jag misshandlat alldeles själv.

  • 31 dec 2017 14:33
    paloma

    Gott nytt och ett ännu bättre 2018👍☺

  • 31 dec 2017 15:01
    Molnbär

    Ja usch och fy, ingen rolig lista det där. För min del är det ryggsmärtan som är "spöket". Lycka till på det nya året!

    Senast uppdaterad 31 dec 2017 15:03

  • 31 dec 2017 22:59
    gasten

    En hel del negativt med att vara överviktig! 

    Nu får vi kämpa på 2018! 

    Gott nytt år! 

  • 1 jan 2018 11:58
    Inanna

    Känner igen så mycket i det du skriver! Vill verkligen inte fortsätta att må så här så nu när vardagsrutinerna åtekommer efter helgernas utsvävningar (i mitt fall) tar jag tag i livet och går mot lättare och ljusare tider!!! 

    Härligt att ha dig med på tåget! laugh

  • 1 jan 2018 15:10
    gasten

    Så mycket stämmer in på mig också! 

    Jag kan heller inte hoppa iland när vi är ute med vår segelbåt på havet. Det får min man göra, så får jag sköta motorn istället. Klarar heller inte att klättra i bergen. 

    Men konstigt nog klarar jag att dansa en hel kväll, bugg och foxtrot. Men får ont i benen i ett par dagar efter, men det är det värt för det är så roligt att dansa. 

    Det där med blåsan stämmer på mig också, får ofta skynda mig till toa. 

    Tycker också det ska bli kul att följa dig! 

Logga in för att skriva en kommentar.