icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 65 kg 202642
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
16 februari 2018 12:46
13

Dag 51. Snart halvvägs! Motivationen gungar.

Nu går jag in i den näst farligaste delen av min viktresa. När bilden som möter mig i spegeln börjar likna den bild jag har av mig själv inombords. De få foton som finns av mig som riktigt överviktig visar nämligen någon annan. Det är inte jag. Jag vägrar se det. Nu närmar jag mig det som jag länge ansåg vara acceptabel ”trivselvikt”. Dvs runt 74 kg.

Viktförändring: 9,5 kg    Målvikt 65 kg (11,3 kg)  står det nu på min profilsida. Vilken dag som helst kommer viktnedgången vara lika stor som siffran inom parentes. Då är bara hälften kvar. Och så resten förstås, det allra viktigaste. Att stanna kvar där, på målvikten. Igår hade jag besök av min äldsta dotter, liten och späd och alltid normalviktig runt 58 kg. ”Du är inte klok,” var hennes kommentar till min målvikt. ”Du kan väl inte tro att du ska bli lika smal som när du gifte dig?”

32fe88b0-4725-43a8-81c9-70efb88b5d99.JPG

Kanske borde jag justera min målvikt lite uppåt? Vem kan råda mig? Jag kan inte lita på mig själv, min kroppsuppfattning har lurat mig hela livet. Det går inte att lyssna på familjens välmenande åsikter. Jag kan inte lita på tabeller, BMI eller kvinnor som är lika långa som jag. Jag har alltid fått höra att jag har ”tung benstomme” (fan trot?) Sist jag var hos läkaren för att kolla mina värden vägde jag 84 kg, och när jag undrade om jag inte borde gå ner i vikt svarade han ”Man kan ju också välja att acceptera sin övervikt och se till att sköta om sig ändå.”

Nu mår jag så bra att hälsoskälen för att gå ner i vikt börjar förlora sin motivationskraft. Istället är det utseende som börjar bli viktigt. Jag vill, vill, vill kunna använda min älskade skinnjacka och mina designerjeans. Är det löjliga drömmar av en snart 68-årig tant? Varför tänker jag så? Jag vill kunna gå som ”alla andra” i baddräkt och höftskynke till seglarnas lilla badstrand bakom marinan, inte gömma mig för tavernagubbarna i en stor badkappa som egentligen inte behövs.

För fyra,fem år sedan gick dragkedjan att dra upp!

e9163f8a-841b-48dd-86da-e1b2e69d6438.jpg

I fortsättningen får jackan och jeansen hänga inom synhåll från min skrivplats!

f5a81ae6-a599-4db8-be40-a63d01a54d75.jpg

Gillar

Kommentarer

  • 16 feb 2018 13:09

    Här gungar motivatione också till ibland - men självklart kommer vi båda  nå de mål som vi själva satt upp och själva bestämt.

    Ventilereing av tankar och oro är bra - och den inre kritikern tystnas allt mer när man får bolla den idiotiska inre dialog man håller på med....eller monolog är det ju snarare för det är bara man själv som håller på......

    Att ha favortitkläder som nu tyvärr är för små är ju faktiskt en bättre måttstock än både vikt , BMI och jämförelser med andra.

    Du jämför  dig då med den person DU  var , hur DU  såg ut , inte med någon annan .

    Du kommer vara smashing i dina kläder och du kommer säkert tom vilja köpa en eller två nya baddräkter till sommaren - för att du  stolt vill bada vid marinan !

    Tant - vad är det ?wink

     

     

    Senast uppdaterad 16 feb 2018 13:13

  • 16 feb 2018 13:16
    Arrietty

    Det är en viktig och bra fråga som det inte går att svara "rätt" på faktiskt. Ur hälsosynpunkt HAR man nu kommit fram till att "övervikt" (25–29.99) för vissa t o m är mer hälsosamt än den "normal" – men det betyder i sig inte att övervikt alltid är mer hälsosamt än normalt. En länk som leder vidare till fler: https://www.mabra.com/innebar-overvikt-verkligen-alltid-dalig-halsa/

    Om du äter hälsosamt, rör dig tillräckligt och märker att alla andra fysiska tecken är bra (hud, hår, leder) så är nu vikten fullkomligt acceptabel ur hälsosynpunkt. Men det betyder ju inte att du behöver vara nöjd. Frågan är om utseendet kan räcka som motivation? För mig skulle det möjligen innebära ekonomisk motivation, i normalstorlek finns alltid mycket mer att välja på, det kommer ut mer på rean och det finns mer på second-hand om man nu använder sig av sådant (det gör jag) 

    Om du fortsätter skjuter du också upp det som är det riktigt svåra – att ligga kvar på din målvikt resten av livet...en kamrat till mig gick ner 60 kilo med hjälp av OA och en sponsor (mentor skulle det nog kallas, det är någon som gjort samma resa och lyckats) hon höll den nya vikten några år men fick lite underliga symptom – varpå sponsorn gav henne rådet att gå upp två-tre kilo. Detta skrämde skiten ur kamraten, att "med flit" äta på sig vikt när man kämpat hela livet för att bli av med den.... men hon gjorde det, det hjälpte inte och så plockade hon bort dem igen och så fickhon annan hjälp. 

    Nu kommer jag inte ihåg men du äter väl någon slags LCHF ? Det kan man ju hålla på med hela livet, har du tänkt göra det, fast öka på intaget när målvikten är nådd? Har du "förbjuden" mat nu under dietperioden som du tänkt dig att börja äta igen och isf på vilket sätt? Ett förslag är att "sticka emellan" med två-tre veckor med nuvarande vikt innan du fortsätter nedåt, för att se hur krävande det är – och hur det känns.

    Jackan är ursnygg, men den ser inte superunik ut – så en lösning är att du köper en ny, en storlek större om du nu vill stanna där du är wink.Du kan också fortsätta och gå ner till din önskevikt, trivs du inte där, går du upp till där du är nu...piece of cake (haha!)

    En aspekt till – du har väl betalat för ett år på MD gissar jag? Fortsätter du i samma viktminskartakt (vilket blir svårt, för det blir svårare ju färre kalorier vikten kräver) så uppnår du målet kanske till sommaren... då har du sex månader på dig att använda MD och stödet här till att stabilisera. 

  • 16 feb 2018 13:19
    Arrietty

    Sedan läser jag "8v" och håller inte alls med - jo om att det i slutändan alltid är DU som ska bestämma vad du mår bra av, men däremot inte att det i sig är ett bra mål att vilja se ut som förut – för det gör du inte i af. Nu har du en annan slags skönhet, den åldrade och den är helt underbar den med, jag älskar att titta på människor som har använt sig och fått patina av det och det som lltid ger mest är att man gillar sig som man är. Och som sagt, kläder från förr går att ersätta med ungefär likadan fast storlek större.

  • 16 feb 2018 13:26

    Tack Arrietty, både för alla tankar och tips och för länken. Ja, jag äter LCHF och 16-8. Det kommer en period nu efter påsk när jag förmodligen kommer att stanna upp, eftersom jag ska ut och segla sex veckor. Då blir det omöjligt att hålla samma kontroll som nu. Annan mat, annan dagsrytm osv osv. Jo, jag har vissa förbjudna livsmedel som jag inte tror att jag någonsin kan äta mer. Godis, glass och kakor. Känner ingen som helst längtan efter det heller, det jag saknar är vin och surdegsbröd och frukt. smiley

  • 16 feb 2018 13:26

    arrietty

    Ang att vilja se ut som förut -

    Tänkte mer på att man har samma slags figur , samma slags känsla i kroppen, och i kläder i en storlek som man har känt sig väldigt bekväm och tillfreds i.

    Att köpa större liknande kläder är att lite lättvindigt ge upp ett mål tycker jag 

  • 16 feb 2018 13:57

    Men det är ju en jättebra målbild, påtaglig och lätt mätbar dessutom. Ser inget dumt eller löjligt i det, tvärt om! Tänk om alla hade så tydliga och väl utstakade mål! Utan ett konkret mål blir det bara pannkaka av alltihop!!

    Tycker du gör rätt som konkretiserar dina tankar, mål och idéer. Vilket beslut du än fattar kommer att vara helt rätt för dig i slutänden!

  • 16 feb 2018 14:01
    klaraelv

    Gäller att inte falla för frestelsen, men det är lockande när man tycker att man varit duktig, Det som är intressant när jag handlar är att allt jag tidigare skulle velat ha inte ens lockar mig längre. Men med det inte sagt att jag inte skulle vara sugen på det i morgon.

    Titta på kläderna du vill ha och ha det som mål, det är bästa sättet att behålla motivationen. Håller med 8veckor om att köpa likadana kläder i större storlek, det är att ge upp.

  • 16 feb 2018 16:34
    Mabban

    Vill gärna svara på ditt inlägg, men det är lite knepigt, då jag aldrig nånsin har varit smal!! Det finns inte ett enda kort på mej, där jag är smal!! Så jag vet inte,hur det är att vara smal!

    Jag har gjort en viktresa på -43kg! Mitt mål var att komma till en vikt, där jag mådde bra. Där är jag nu, men är fortfarande överviktig enl. BMI, men det struntar jag i.Nu jobbar jag med att hålla vikten, och det är inte alltid lätt!!!

    Du skriver att du mår bra nu, och att motivationen har avtagit lite. Mitt tips är, att du försöker hålla vikten ett tag och känn efter, och sedan hoppa på 'resan' igen, om du tycker så!!

    Tycker att hälsan och välmående går före klädernawink

     

     

     

     

    Senast uppdaterad 16 feb 2018 17:08

  • 16 feb 2018 16:51

    Jag är 171 cm och valde 70 kg som målvikt när jag startade på matdagboken för två år sedan. En vikt som jag inte hade vägt sedan gymnasietiden och som skulle innebära att jag var tvungen att gå ner många kg. Visst kändes målvikten lite orealistisk ibland, men en målbild/vision ska väl vara något fantastiskt att fantisera om. Verkligheten med kompromisser av olika slag kommer ändå ifatt en ibland. Jag nådde målvikt efter 15 månader och har nu hållt den i 10 månader. Jag kände mig fortfarande lite plufsig efter att ha mått målvikt, men har jobbat en hel del med styrketräning och promenader så att kroppen nu är fastare och slankare men vikten är fortfarande runt 70 kg. Lycka till med att välja din målvikt!

  • 16 feb 2018 17:01
    Arrietty

    Jag vill understryka att det är du som ska hitta den vikt du känner är den du mår bra av och som funkar med din livsstil och i det är det fullkomligt likgiltigt vilken storlek dina kläder från förr hade. Som sagt, det är bara att köpa nya... som du skulle göra om du fick för dig att du faktiskt vill gå ned fyra storlekar och då blirr jackan för stor. Skulle det då vara att "ge upp" att köpa en ny i rätt storlek? Nej, förstås inte. 

  • 16 feb 2018 18:01

    Tack alla för era synpunkter! smiley Det är klart att den där skinnjackan inte bara är en skinnjacka vilken som helst, utan också symboliserar mitt liv på den tiden jag kunde dra upp dragkedjan. En tid som inte kommer igen, en tid som jag egentligen inte ens längtar tillbaka till. Men jag tänker fortsätta ha jackan och jeansen som min målbild, så får jag se vad vikten visar den dagen de passar mig, och känna efter hur jag vill ha det då. Om jag minns rätt kan jag nog dra upp dragkedjan några kilo innan målvikten. Att köpa en större storlek är däremot INTE aktuellt.

     

  • 17 feb 2018 08:33
    gittan52

    När det gäller målvikt så tror jag att du kommer att känna när du är där.
    Jag hade länge ett mål att komma ner under 80 kg men insåg för ett år sedan är jag är nöjd om jag inte går över 84 kg (vilket jag nu har sänkt till 83,5 och förmodligen kommer att sänka ytterligare längre fram).
     

    Än så länge går du ner i vikt i stor sett varje vecka så din strategi fungerar bra.
    Jag tror säker att du når ditt mål att väga max 75 kg till påsk, när ni åker till Samos.  Men kommer du att kunna leva på samma sätt där som du gör här hemma?
    Finns det risk av viktminskningen stannar upp?
    Hur kommer det att påverka din motivation?
    Är det rimligt att ha mål på viktminskning även under båttiden, eller ska du ha ett mål på att behålla vikten då och sedan ta nya tag när du kommer hem?

    Jag hade tidigare ett mål att få på mig mina vigselringar igen, men det spelar förmodligen ingen roll hur mycket jag går ner för de lär inte komma över mina knotiga fingerleder längre. Men idag får jag i alla fall på mig några ringar jag ärvt efter min mamma, vilket är glädjande.

    Som väldigt målinriktad tycker jag att det är nödvändigt med mål. Men målen går alltid att ändras, antingen väljer man att stanna upp innan det ursprungliga målet, stanna när man kommer fram, eller skjuta på det lite till. Och den enda som kan ta det beslutet är du själv och du behöver inte göra det nu.

    Jag gillar kommentaren från den där läkaren! wink

  • 17 feb 2018 19:28

    Tack för dina synpunkter gittan52. Jag tänker mycket på hur jag ska göra de där två månaderna ombord. Jag måste hitta en ny strategi istället för den som fungerar så väldigt bra här hemma. Jag lutar åt att behålla min strategi att äta 16-8, inte äta efter kl 20, fortsätta väga min mat när det är möjligt, att även fortsätta registrera mina måltider varje dag, även om det blir med penna i en matdagbok av papper. Samt att inte äta så strikt LCHF, det kommer att bli mycket mer sallad och grönsaker. Jag måste byta ut mina mellanmål mot något annat, kvarg finns inte i Grekland.  

    Jag ska däremot ta med mig en pärm med LCHFrecept anpassade till båtlivet. Vi äter sällan ute, lagar nästan allt i båten. Så det handlar om vilka råvaror man får tag i, och att det inte finns någon frys ombord, samt att kylskåpet är litet. Samt att det inte alltid är möjligt att laga mat i en båt när det är dags att äta, då måste det finnas någonting färdigt att stoppa i sig. Jag tror faktiskt jag ska försöka göra några veckomatsedlar. smiley

Logga in för att skriva en kommentar.