icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 67 kg 397300
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
31 juli 2018 23:53
4

Barnbarn höjer pulsen lika effektivt som spinning.

Jag älskar alla åtta och längtar ofta efter dem, eftersom det går långa perioder när vi inte träffas. Men nu, när huset har varit fullt i över en vecka, märker jag hur jag beter mig precis som min pappa gjorde. Drar mig undan och sniker åt mig tysta stunder för mig själv titt som tätt. Erbjuder mig att åka och handla. Kommer efter de andra lite senare till stranden med kaffekorgen. Går hem lite tidigare. Går längst bort i trädgården och plockar bär för att komma ifrån ljudnivån, fastän det inte alls bråkas, utan skrattas och leks. Lägger mig och vilar på min säng en timme före middagen. 

Jag minns min mammas ord också. Hur okänslig jag tyckte hon var, när hon belåtet konstaterade att "jag har gjort mitt" apropå att ta större ansvar för barnbarnen än att umgås med dem när det passade henne. Det hade hon förvisso, gjort sitt alltså, med fyra småbarn födda 1950 och framåt och en man som nog aldrig bytte en blöja. Jag är inte som hon, långt ifrån. Jag vill att barnen ska räkna med mig när det gäller, och att de ska tycka det är roligt att komma hit. Men inte att de ska vara beroende av mig i vardagslag.

När jag synkade min aktivitetsklocka idag såg jag att min vilopuls låg där den brukar, dvs på 52, men att min högsta puls gått upp till 132 tre gånger under dagen. Så hög brukar den bara bli under spinningpassen. Jag kunde se vilka klockslag pulsen gått upp. Det stämde precis med de stresspåslag som är helt normala när tre vuxna och tre barn, varav ett spädbarn, ska 1. gå/cykla till stranden, 2. åka båt till glasskiosken 3. äta middag och nattas.

Maten, ja. Jag tycker att det går hyfsat. Jag håller mig till 16/8, dvs dricker bara en kopp kaffe till frukost. Lunchen äter jag vid 12 - 13, oftast blir det Djävulska ägg eftersom det är så enkelt och jag tycker verkligen att det är gott. Efter lunchen är det däremot ingen ordning alls. Jag stoppar i mig obegränsat med mullbär, björnbär och svarta vinbär, smakar på syltkok och chutney. Äter mitt mellanmål med proteinpulver och kvarg, eller tar någon av de nya, goda proteindryckerna som finns att köpa nu, med olika smaker. (Chokladboll är godast. Eller cappucino.) Middagen är ofta inte uppäten förrän efter nio på kvällen, och alldeles för ofta äter jag efterrätt. Idag björnbärs/mullbärspaj.

Vikten ligger och svajar på ett kilo mer än jag är nöjd med, men ändå på tryggt avstånd från den övre gränsen som är 68 kg. Det värsta övertrampet i matväg jag har gjort hittills, hände i förrgår när min dotter bakat en dubbel sats vaniljbullar. Alltså kanelbullar, men med fyllning av smör, socker och vanilj. Jag tror att jag satte i mig sju eller åtta stycken innan dagen var slut. Helt utan dåligt samvete, faktiskt, även om det kändes väldigt förbjudet. Samma kväll firade vi vuxna, när barnen somnat, med mysprat, bubbel, brie och ostkex. Utsvävningarna kostade sex hekto som fortfarande sitter kvar. Nästa dag, alltså igår, bakade jag en egen sats vaniljbullar som nu ligger i frysen. Äntligen törs jag lita på att det är vardagsvanorna som räknas, inte de sällsynta övertrampen.

Det kommer att bli tomt och tyst när de reser hem imorgon. Men jag får försöka förlika mig med vilken sorts mamma och mormor jag är, och vem jag inte är. Jag älskar mitt nya, fria liv som pensionär. Njuter av dagar när jag gör precis det jag vill, och inte behöver fundera över vilka krav och förväntningar som kan finnas på mig. Det är underbart att vara en mormor/farmor lagom långt bort på landet som man kan komma och hälsa på ibland. Jag är så tacksam att mina barn är frigående och självständiga och inte beroende av min service, eller att jag ställer upp regelbundet. 

Idag åt jag också glass. Två kulor. Apelsin och ägglikör. Men ingen strut. Glassen smakade sådär, jag hade kunnat avstå men hängde på av bara farten. Utan barnbarnen hade det inte hänt. 

880c447d-8b64-4f02-9aa7-e9277186e251.jpg

Idag kom den här boken med brevbäraren. Bra tajming. Imorgon får jag tid att läsa igen.

ec0ae868-9084-430a-958c-ba1e27f33d9f.jpg

Gillar

Kommentarer

  • 1 aug 2018 01:06
    Bella50

    Vilket härligt inlägg och jag känner som du. 

    Barnen måste få vara självgående och ändå veta var jag finns , när det krävs. 

    Vi har haft det jobbigt i relationerna tidvis...men jag njuter av dagsläget. 

    Helårsledighet är bara hur ljuvligt som helst.yes

    Vikten ja...den svajar nog hos de flesta i dagsläget. Man samlar på sig vätska...det känner åtmistone jag i fötter och ben.

    Jag är ytterst sällan törstig och måste tvinga i mig vätska...och  glömmer nog lite extra salt...för det ska man väl också tillföra, eller ?

    Vikten rättar till sig sedan.

    Jag friflyger för första gången helt utan våg och registrering av maten...väger bara mig själv varje dag. 

    Det går ganska bra. jag har hittat balansen...nu gäller det bara vikten som ligger lite för högt...så mindre portioner är att föredra.

    Får väl göra upp en plan efter Madeiraresan. Inte nu.

    Lycka till på din fortsatta vägyes

    Senast uppdaterad 1 aug 2018 01:14

  • 1 aug 2018 11:25
    gittan52

    Oj, hur i hela friden fick du i dig så många bullar?! surprise

    Vi har ju bara ett barnbarn än så länge och idag fick hon komma över till oss då sonen hoppade in på ett dagpass på ambulansen (de har väldigt ont om folk just nu)

    En fördel med en 1,5 åring är ju att hon sover middag, gärna 2 timmar eller mer. Så då släpper jag vad jag har och tar min siesta samtidigt.

    Jag hade planerat en långpromenad, så jag kan mäta mig med dig vad gäller stegen wink men nu får det vänta tills han hämtar henne vid 16-tiden. Då får det vara hur hett som helst ute, för iväg ska jag!

  • 1 aug 2018 12:25

    Gittan, ingen konst alls!😊 Bullarna var små, inte de jättelika kanelbullar som man ser på cafeer. De senaste åren blir alla kakor på fiken bara större, helt absurt.🙄 

    Jag ska också promenera ikväll, när min dotter med barn har lämnat. Då blir det stavgång med nya pumpstavarna.smiley

  • 1 aug 2018 15:19

    Glädjs med dig och dina insikter , vem du är och var du landat - både när det gäller relationer till familj och vänner och till hur du äter.

    Att  kunna förlita sig på de goda vardagsvanorna, att det är det som måste fungera - då finns utrymme för sällsynta övertramp

    Kramheart

Logga in för att skriva en kommentar.