icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

seglar67s blogg

LCHF 85 kg 65 kg 208493
Annandag jul 2017 började mitt nya liv. Jag ville ut ur mitt kroppsfängelse. Kunna åka skidor med barnbarnen, orka vandra i bergen i Grekland och dansa en hel kväll, känna mig bekväm i baddräkt. Jag ville hitta tillbaka till lättsinnet och livslusten.

I bloggen på Matdagboken dokumenterade jag resan tillbaka till mitt smala, starka, sanna jag. Skrivandet blev ett sätt att hålla kursen mot målet och sen stanna kvar där. Jag bloggar också på katinkabloggen.se men där handlar det mest om skrivande och segling. Min författarhemsida finns på www.katinkabille.se Där finns just nu tre lättsamma, feelgood gratisnoveller under rubriken Noveller. Håll till godo.

På Midsommarafton 2018 gick jag i mål, 20 kg lättare. I fortsättningen handlar min blogg på Matdagboken om den svåra konsten att hålla vikten.
25 juni 2018 17:18
4

Att tugga för att starta hjärnan.

Medan jag skrev och redigerade min första roman Diktaren, tuggade jag nästan oavbrutet. Lakritsbåtar, Polly, Maranne, Butterscotch, Digestivekex, Mintolux, Ahlgrens bilar... Jag gömde lösgodis i skrivbordet och låste om påsarna. Innan jag kunde börja skriva var jag tvungen att stoppa något i munnen. Annars var det blankt i hjärnan. Fick jag bara vara ifred med min dator och tillräckligt mycket godis flödade inspirationen.

Fyrahundra sidor råmanus till min andra roman ska nu redigeras. Helst inom två månader. Första versionen är oläsbar för alla utom för mig. Jag måste stryka, lägga till, skriva om, flytta runt. Jag har gjort det förut. Jag tycker det är roligt. Ändå känns det motigt, jag skjuter upp och hittar på undanflykter.

Plötsligt förstår jag varför. Jag förstår också orsaken till skrivkrampen under våren, varför det tog emot så orimligt att skriva klart de sista kapitlen innan jag måste lämna ifrån mig råmanuset. Hjärnan efterlyser tuggandet och godiset! Sockersuget har nästlat sig in i det allra heligaste! Monstret, som jag trodde att jag hade besegrat, väntar fortfarande på att jag ska falla, frestar med löften om inspiration och skrivarflow.

Ha! Bra, då vet jag. Nu blir det krig. Kunde jag lära mig att tala i telefon utan att röka, kan jag väl lära mig att författa utan att snaska. Så bra att ha upptäckt ännu en känsla som jag brukat äta på, förutom skuld, sorg, stress och självömkan. Känslan av otillräcklighet. Inte kan väl jag...

14785fd4-13c7-4563-bfdb-1b1a3508a8ec.jpeg

 

Gillar

Kommentarer

  • 25 jun 2018 18:07
    gittan52

    Att prata i telefonen utan att röka, det var inte lätt ”på den tiden”.

    Med den liknelsen förstår jag hur det kan kännas för dig nu!

    Men då är ju frågan, hur tacklar du detta?

  • 25 jun 2018 20:57

    Tack Maire, nu blev jag glad.smiley

    gittan52 det finns inget quick fix, tyvärr. När det var så svårt i vintras försökte jag med sockerfritt tuggummi, sockerfria karameller, kaffe och te och bubbelvatten smaksatt med Fun light. Det ledde inte till inspiration, bara till ont i magen. Det är bara att härda ut, tror jag. Aktivera tjurskallen. Redigeringen kommer att ta mycket längre tid nu när jag inte kan blåsa på skaparglöden med godis. Men långsamt leder också till målet, precis som du brukar hävda.wink

  • 26 jun 2018 09:12
    Lovis

    Är också mycket förväntansfull på att "Målaren" skall komma, precis som Maire sträckläste jag "Diktaren" och det kändes så tomt när den var slut. 

    Heja dig, vi väntar tålmodigt, du fixar det utan snask! Festina lente, som en gammal latinare som jag säger wink (Skynda långsamt)

  • 26 jun 2018 19:58

    Tack Lovis!😊

Logga in för att skriva en kommentar.