Hjärtat i halsgropen

Idag när jag äntligen var klar med städningen och solen tyvärr försvunnit, drog jag med mig barnen ut på promenad. Dottern var inte alls pigg på det, men när man är mamma så tvingar man ibland sina barn för deras eget bästa."Man kan ju inte ligga och glo på TV en hel dag när det är sportlov". Den kommentaren gick inte hem.... Hon var sur som en citron och började gunga på utsidan. Jag sa till henne att jag går så smått och att hon fick springa ikapp. Hon kom inte! Jag gick tillbaka och då var hon borta !!! Lillebror fick springa runt och leta och jag knackade på hos grannarna. Inget resultat. Ringde runt till kompisar. 0. Stationerade lillebror hemma så han kunde ringa mig om hon kom hem, drog med mig hunden i motsatt promenadrunda, ifall hon missat oss när vi gick tillbaka. Ringde hem mannen så han kunde hjälpa till att leta. Fingrade på telefonen och undrade om jag skulle ringa polisen efter ca 1 h frånvaro..... Skulle de be mig vänta? Var otroligt nervös nu då tankar på alla mail som kommit från skolan om att det varit en misstänkt bil som följt efter elever från skolan, så att de känt sig rädda. Jag hittar min man som letar i bil efter henne, men ingen dotter. Såg rubrikerna 9-årig flicka försvunnen..... Håller mig från tårar. Telefonen ringer och det är lillebror som ser henne utanför fönstret. Det finns inte ord för det. Vi tar oss hem, jag är rasande, får koncentrera mig på att vara tacksam för att hon är hel och hos oss, och inte bortförd, men det är svårt..... Såhär efter åt kan jag ju se varför jag dragit i mig choklad i massor, inte ens fört in allt..... Jag känner mig duktig som inte skällt på henne för detta dumma beteende, ja för hon gick ju in i skogen och gömde sig för mig, men hon har ju också fått stallbesöket indraget imorgon. Och gör hon detta igen så blir det ingen ridskola mer för henne.... Är jag för hård?

Kommentarer

15 februari 2010 20:09

Phuphu

Jag tycker definitivt inte att du är för hård. Vi är ju måna om de små liven... Jag har varit med om något liknande med min nu 9-åriga dotter. Då var hon och en klasskamrat och rastade hennes hund utan att informera fritids. Jag var inte glad och grät som en galning när fritids ringde och sa att hon är borta Ha en trevlig kväll ! Phuphu
15 februari 2010 21:14

hollunge

Nej, jag tycker inte att du är för hård! MEN frågan är om hon fattar varför ni blir så rädda?! Det är kanske dags att prata med henne om vad "fula gubbar" gör?! Vet hur du kände dig, jag har en 16årig tös som har haft en period då hon försvann för oss, svarade inte i telefon och inte kom hem förrän långt fram på småtimmarna. Som tur är har hon lugnat ner sig nu. Skönt att hon kom hem välbehållen!

Logga in för att skriva en kommentar.