icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

766282
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
21 november 2016 18:16
9

Vågar man gå ensam i elljusspåret på kvällarna?

Min tanke var att promenera i elljusspåret på kvälarna efter jobbet men jag tycker det känns obehagligt. Spåret går 2,5 km i skogen och det är nästan helt folktomt. Jag har gått i elljusspår på andra platser men då har det varit mera folk. Det känns lite otryggt att gå när är helt ensam. Men egentligen bör det väl inte vara någon skillnad mot att gå på dagtid och jag går ju milspår ensam där jag ofta inte heller möter en själ.

Ikväll vände jag i alla fall och gick inte ändå fast jag egentligen hade tänkt det. Synd.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Gillar

Kommentarer

  • 21 nov 2016 18:27
    aregnisw

    Inte jag i alla fall du

  • 21 nov 2016 19:27
    gasten

    Det hade jag aldrig vågat, är så mörkrädd, det hade räckt med ett rådjurs läte, så hade jag sprungit hem direkt.

    Man vet inte vad som kan hända, det är nog bättre du går i dagsljus.

  • 21 nov 2016 19:57

    Skulle inte jag göra, gillar inte mörka skogsspår ens dagtid. Var försiktig du vet aldrig??

    Pepp!

  • 21 nov 2016 20:31
    LissaLo

    Njaa....tveksam till det. Jag går i mörker här ibland men här är inte jämförbart men Stockholm. Var försiktig!

     

  • 21 nov 2016 21:04
    Bella50

    Är mörkrädd...så skulle inte gjort det. 

  • 21 nov 2016 21:32
    ulla165

    Inte jag heller... varför utmana ödet!

  • 21 nov 2016 22:31

    Jag gillar när det är folktomt och jag går till och från jobbet när det är mörkt, bl.a. genom ett skogsparti. Bara det finns lyktstolpar som lyser upp så man ser vart man går. Är uppväxt på landet utan lyktstolpar och då tyckte jag inte om att gå i mörkret med bara en ficklampa som man inte visste hur länge den funkade...

  • 21 nov 2016 22:46

    Jag gillar gå i mörker, har alltid pannlampa med reservlampa i fickan, sen gammalt, men vet inte om jag skulle villja råda dig till mörkerpromenader, beror ju hur lugnt det är. Har ju lägen het i Vårberg där får inte frun springa i skogen på natten, vi har mycket knarkförsäljning runt gångvägen vid toppen, fins många flykt vägar. Tror det är säkrare här nere, om man inte krokar med några stora vildsvin, men de brukar var snabba åt andra hållet.

    Vi gick mycket nätter på sommaren de hade det svårt med värmen, när jag hade Bullmastifferna, 150 kg hund höll de flesta lunga även om nåra skulle var tuffa och vifta med kniven, på den tiden blev jag lätt arg, och viftar man med en sån kan han ju skada sig om jag blir arg. Har några leksaker som minne.

     

     

  • 22 nov 2016 06:26

    Tack för alla kommentarer. Jag kommer också från landet ursprungligen och har gått mycket i mörker. Jag tycker dock att det känns osäkrare här på ett elljusspår som så folktomt, vore ok om vore folk där förstås. Orsaken att det känns otryggt är väl just att läget är så att det känns som inte bara motionärer skulle kunna komma på tanken att göra en avstickare dit av någon anledning. Och det är ett stort bostadsområde ganska nära på vägen dit. Nåväl,  vi får se. Just nu funderar jag på om jag hinner dit före jobbet istället. Än är det dock mörkt. 

Logga in för att skriva en kommentar.