icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1178794
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
3 mars 2016 15:44
9

Tung period

Sista tiden har det tyvärr gått ganska tungt för mig. Med allt. Det är fortsatt stressigt på jobbet och det känns lite som all energi tagit slut. Jag har haft en fruktansvärd stress i sex månader nu och trots att min chef lovade att det skulle bli bättre "efter jul" så har den bara fortsatt. Jag är ensam ansvarig för så många saker att det är omöjligt att hinna med på ett bra sätt. Jag är en ansvarsfull person så jag kämpar på. Detta vikariat som jag såg som en stor chans att få jobb igen inom mitt område har visat sig vara den mest kaotiska arbetsplatsen jag någonsin sett. De har för övrigt gjort klart att det finns inga tjänster så vikariatet kan inte leda till en tillsvidareanställning där. Jag tycker att den är superroligt att jobba inom det här området men kaoset på jobbet gör att jag får dra ett mycket tungt lass och försöka reda ut allt. Plötsligt för nån vecka sen kände jag att all luft gick ur mig. Jag bara längtar tills vikariatet tar slut. Den är ett halvår kvar. Jag längtar till och med tillbaka till mitt ordinarie arbete inom ett helt annat område. Fast det är det område jag jobbar med nu som jag tycker är allra roligast och har lång erfarenhet av. Jag känner mig helt slut och utmattad och mitt jobb känns otacksamt. Nu har det börjar påverka min viktminskning. Jag har varit så bestämd och ätit sunt och motionerat varje dag nu i ca 1,5 månad. Plötsligt känns det som nån tryckt på en knapp och all motivation är som bortblåst. Jag har börjat fuska både med mat och motion. Jag måste ta mig samman. Jag fick se att jag vunnit biggest loser för februari månad, verkligen jättekul! Men knappen är plötsligt avstängd, jag vet inte hur jag ska få motivation igen. Det känns inte bra tyvärr. :-( Ha en fortsatt trevlig torsdag!

Gillar

Kommentarer

  • 3 mar 2016 15:51
    paloma

    Vad jobbigt och så tråkigt att stressa sig sönder och samman för ett jobb som bara är tillfälligt. Ett halvår till i den takten kan göra dig sjuk på allvar, du borde kanske ta ett samtal med chefen igen.

    Ska dom slita ut dig och sedan bara låta dig gå?

    Du måste kanske välja ditt mående i första hand, och jobbet i andra hand.

    Var rädd om dig!

     

  • 3 mar 2016 16:42
    Bella50

    Usch jag håller med paloma.  Sätt ner foten...eller sjukskriv dig innan det tar en ände med förskräckelse. Till vems nytta ? Var egoist och lyssna på kroppens signaler. Rehabilitering , om du kraschar ,....är bara din egen långa långa ensamma väg tillbaka. 😬👎

    Något kul är att du vann Biggest Loser. Det gjorde jag juli-15 ( tror jag) och blev jättepeppad av det. Önskar dig allt gott framöver. 🌹👍

     

  • 3 mar 2016 17:32
    Tita

    Fy vad tråkigt😳 Hur kan de säga att de inte har nån tjänst efter att vicket tar slut 😳Vem skall då göra allt jobbet som du sliter med nu??

    Dra inte detta lass för länge så att du blir sjuk! Du måste ju ha ork kvar då du kommer hem så att du orkar ta hand om dig själv!!

    Ha det bra!

  • 3 mar 2016 18:51
    gittan52

    Jag tänker att när du fick detta vikariat så innehöll det vissa arbetsuppgifter som utgjorde 100% av din tid. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men om det då tillkommer uppgifter så tycker jag att du bör be chefen berätta vad du då ska ta bort.

    Du borde försöka vara ansvarsfull mot dig själv och din hälsa i första hand, och inte gentemot jobbet.

    Mitt tips (om du vill ha det) är att spalta ner alla dina arbetsuppgifter och sedan sätta dig tillsammans med din chef så att ni kan prioritera vad som ska göras. Får du inget gensvar så går det alltid att ta hjälp av ditt fackförbund.

  • 3 mar 2016 21:29

    Hej Mosel, tänkte på dig idag och undrade var du tagit vägen och vad tråkigt att du har det så stressigt. Jag har ju själv varit i samma situation och vet hur det påverkar vikt och motivation. Håller med alla andra som skriver här att du måste prata med chefen och få hjälp att prioritera. Jag fick ju själv hjälp och jobbar på ett helt annat sätt just nu vilket är helt fantastiskt att slippa känna sig jagad. Be att få en handlingsplan på vad som ska bli bättre. Är du tjänstledig från ditt andra jobb?

    Var rädd om dig och tappa inte motivationen och allt du har åstadkommit viktmässigt. Du har imponerat på mig!

  • 4 mar 2016 07:04
    aregnisw

    Men fy så tråkigt att det blev så stressigt för dig har du ingen möjlighet att sluta och börja på ditt gamla jobb igen för det där verkar bädda för utbränning låter inte alls bra.

    Men prata med chefen först och försök sätt ner foten och tala om hur du känner det.

    Jobb är inte allt och man måste ändå känna att man klarar av det annars är det som gjort för stressrelaterad utbrändhet. Jag känner igen det där med mitt sista arbete. Har man ingen koll och känner att man inte fixar det då måste man tänka på hälsan det gjorde inte jag och det fick jag lida för i många år. Peppkram o hoppas det löser sig på bästa sätt. heart

  • 4 mar 2016 11:03
    Tack för alla kommentarer och pepp! Det är ett föräldravikariat så ordinarie personal kommer tillbaka. Jag fick felaktig information då jag sökte jobbet att det fanns en viss chans få fortsatt jobb inom företaget. Sen såg jag det som en merit att jobba och bli up-to-date inom mitt område igen efter flera år utomlands. Men detta är mycket tungjobbat tyvärr. Jag har redan pratat med chefen flera gånger och hon håller med mig men kommer inte med någon lösning utan menar bara att jag ska ignorera högarna och huvudsaken jag hinner det mest akuta. Så för chefen är röran ok men jag blir stressad av alla ärenden som ligger, en del i många många månader för jag har hela tiden något mer akut. En del folk klagar ju också på att inget händer med deras ärenden och jag hänvisar till chefen som tycker det är ok. Jag själv känner mig dock pressad och vill ju bli klar med ärendena någon gång. Jag kan inte återvända till mitt gamla jobb än för det finns en vikarie där på min tjänst. Men ja jag har tänkt tanken ibland att säga upp mig. Men det vore ju tråkigt då jag hoppats få nya referenser och kanske därmed chans att få ert nytt jobb inom mitt område. Men jag vet inte hur realistiskt det är. Det finns inte så många tillsvidareanställningar att söka. Den känns tråkigt om jag ska ge upp. Jag är en ganska envis person. Men precis som flera av er skriver, jobb är inte allt. Jag är ganska splittrad för min filosofi är att fånga dagen och försöka njuta av varje dag och samtidigt tycker jag att det är jätteroligt att jobba inom mitt område. Men det verkar vara svårt att kombinera, åtminstone som den är nu så har jag ingen ork till något mer än jobbet. Det känns som jag inte har något liv. Jag bara jobbar. Nu har jag börjat räkna ner till olika långhelger som påsk och sen semester för jag vill bara göra klart så jag får sluta någon gång. Tråkigt då jag ju egentligen tycker arbetet är kul men det är bara för mycket. :-(
  • 4 mar 2016 12:25
    Tack Eleganz! Jag kämpar på och hoppas motivationen återvänder så fort som möjligt. Just nu känner jag mig mest nedstämd tyvärr.
  • 4 mar 2016 15:41
    Bella50

    Vi utomstående , reagerar på dina signaler. Du borde agera , ännu mera. 

    Ditt privatliv blir lidande...och inget är viktigare än du.

    Hoppas du hittar ett lagom...i kaoset. 🌹👍

Logga in för att skriva en kommentar.