icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1170774
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
18 november 2017 19:05
13

Tung höst

Det har inte gått så bra för mig i höst och jag har bara försökt att överleva. Jag vet inte ens vad jag ska säga nu men jag kom på att jag inte varit inne här på så länge. Jag måste ta nya tag och börja om. Det har varit så jobbigt med flytten och så börja om på nytt jobb och alltihopa. Jag har också varit så fruktansvärt ensam och det har också gjort mig nedstämd. Det känns som när jag behövt vänner och familj som mest så har de inte ställt upp och det har ju fått mig att känna att jag inte har några riktiga vänner utan insett att jag är helt ensam och måste ju försöka att reda ut allt själv på något vis men det är inte lätt. Det är också väldigt tråkigt att alltid vara ensam och inte ha någon att prata med, de vänner jag har haft har helt gått upp i rök sedan jag börjat sätta gränser att jag inte kan bara ge av mig själv i oändlighet. Några av de närmaste vännerna har jag rakt ut bett om hjälp både med flytt men också sagt att kan vi inte hitta på något roligt tillsammans men de har inte orkat eller haft tid. De säger att de har nog med sitt eget och det är kanske så.

Samtidigt har jag i alla fall försökt att fortsätta att motionera (promenera och jogga) men det har väl gått lite upp och ned då jag har skadat foten (igen). Vikten har gått upp lite ned och sen upp igen....Jag är så trött på motgångar och önskar bara att jag kunde vända skutan på något sätt. Den lilla energin jag har anvönder jag till jobbet och ta mig dit och hem varje dag och så i alla fall hjälpligt klara hushållet. Om två månader måste jag flytta igen men jag försöker att inte tänka på det än. Jag har en tillfällig bostad på g igen men inte är det kul att flytta runt så här, Jag hinner ju inte mer än komma iordning så ska jag flytta igen. trots allt det jobbiga så är det det sociala som tär mest på mig då jag är en social och utåtriktad person egentligen, att inte ha någon alls att umgås med någon gång, det är jobbigt. Jag har visst försökt lite olika grejer som kurser och nätdejting och gud vet men det har inte lett till något. Jag känner att nu är jag så trött, besviken och till och med bitter. Hur mycket ska man kämpa utan att komma någonstans. Jo, jag är självständig och jag kan vara ensam och tycker ofra det är skönt också, men nu är jag snart 50 år och det är inte kul att vara ensam hela tiden år ut och år in. Jag försöker att göra roliga saker själv och det gör jag också till viss del men till sist tycker jag inte längre att det är lika kul då jag vill dela det roliga med någon. Är nog lite deprimerad tror jag samtidigt som jag har mått sämre så det är inte totalt mörkt men det är jobbigt och tungt och tröttsamt.

Ha en trevlig kväll!

Kommentarer

  • 18 nov 2017 19:33

    Jag har saknat dig, Mosel. Det var dig jag syftade på i ett av mina inlägg tidigare. Roligt att du är tillbaka. Var rädd om dig!

  • 18 nov 2017 19:34
    Fräknig

    Välkommen tillbaka, du har varit saknad!

    Förra sommaren åkte jag ner i ett hål, men i våras sökte jag läkarhjälp. Fick sk lyckopiller. Denna sommar tog jag mig upp ur hålet, nu mår jag - med hjälp av de små vita pillren - bra igen. Fortfarande trött, men nu kan jag sova bort tröttheten.

    Det jag vill komma till är att jag tolkar det du skriver som depression (självklart kan jag ha helt fel) och mot depression finns det hjälp. Tveka inte att söka läkarhjälp.

  • 18 nov 2017 19:49
    gittan52

    Jag undrade just vart du hade tagit vägen.

    Tror att jag har följt din blogg sedan den tiden du arbetade utomlands och min känsla är att du inte riktigt har ”rotat dig”. Men kanske är det inte heller vad du vill.

    Jag har förstått att anledningen till att flyttade hem till Sverige bl.a. var en förväntning på en person, där det senare visade att det du hoppats och trott på inte blev verklighet.

    Du har den senaste tiden ställts inför valet på ”trygghet” och ”jobbutmaning”, om du förstår vad jag menar.

    Idag har vi lätt att ha kontakt med nära och kära, både via internet och via telefon, men kanske blir det inte samma relation som att ha dem nära oss, kunna gå över på en fika, ta en promenad etc.

    Själv ser jag en stor skillnad mellan vänner och bekanta och jag kan nog räkna mina vänner på ena handens fingrar. Det är dem som jag känner att jag kan lite på, be om hjälp och som ställer upp om de kan, men som också kan säga nej utan att ursäkta sig.

    Jag uppskattar dina ärliga rader över hur du känner och mår!  Du skriver bl.a. ” Hur mycket ska man kämpa utan att komma någonstans” och min spontana fråga är ”vart vill du komma”?
    Hoppas du inte tar det som en provocerande fråga, jag är verkligen nyfiken på hur du tänker.

    Om din profilbild stämmer så har du gjort en otroligt fin viktresa, men hur viktig är den om du inte mår bra mentalt?

    Balansen i livet är inte lätt och jag tror att många av oss kämpar för att få den att fungera.

  • 18 nov 2017 20:03
    Emmi11

    Varmt välkommen tillbaks Mosel, jag har saknat dig.

    tråkigt att du fortfarande inte mår bra. Jag håller med Fräknig du ska inte försöka läka detta på egen hand. Sök proffessionell hjälp.

    Styrkekramarheartheart

  • 19 nov 2017 08:04
    viljans

    Har saknat dig!💖Välkommen tillbaka till vår gemenskap💖 Jag håller med dom andra, prata med vården, det finns hjälp att få👍

    Önskar dig allt gott💖

  • 19 nov 2017 09:21

    Det verkar vara tärande att måsta flytta runt så där. Jag har själv flyttat en hel del de senaste åren och förstår därför hur jobbigt det är att inte ha sin familj och vänner i närheten. Jag levde ensam med mina söner i många år (drygt 10 år) efter skilsmässan men träffade helt plötsligt en fantastisk man när jag var 50 år. Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro. Det var via nätet. Så ge inte upp laugh

    Vissa människor känner sig helt enkelt mer ensamma än andra - man kan uppleva det även tillsammans med andra. Jag brukar kalla mig själv en social ensamvarg. Har stort behov av att ha ensamstunder och det tror jag beror på att jag har ett sånt kreativt inre - jag tänker och funderar och ibland känns det som att det är mer intressanat att "vara med mig själv" än med andra - om du förstår hur jag menar. Men samspelet med andra människor är viktigt - att ha någon att ringa för att tillsammans gå en kort promenad är guld värt - det inser man när man inte längre har det. 

    Pepp till dig och bra att du är här på MD igen heart

     

  • 19 nov 2017 11:00
    aregnisw

    Trist att du inte mår bra men hösten är ju en deppartid för många mörker och kyla. Inte lika lätt att hitta på något då heller. Det måste också vara väldigt jobbigt för dig att flytta hela tiden sånt tär väl på vem som helst. Att aldrig känna sig riktigt rotad. Viljans hade något bra att säga, sök gärna hjälp om du nu har en depression för då kan du få hjälp och man ska alltid fråga för hjälp brukar finnas att få. Styrkekram till dig heart Vi finns ju här det vet du.

  • 19 nov 2017 11:48
    Molnbär

    Styrkekram också från mig. Önskar dig lugn och ro i sinne och kropp. 

  • 19 nov 2017 21:33

    Tack så mycket allihopa för er omtanke och kommentarer!

    Ibland är det svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget så att säga. Jag tror inte att jag har en "riktig" depression utan jag tror att nedstämdheten kommer av utmattningen, att jag mer eller mindre gått in i väggen och har nästan helt slut på energi. Jag funkar ju fortfarande men bara hjälpligt. Ja, det är nog en bra idé att prata med någon. Jag kommer bara inte till skott. Inte nog med att jag fått otroligt dåligt minne, så får jag nästan inget gjort privat heller längre, är så trött och skjuter upp saker hela tiden. 

    Tack så mycket eini, jag har tyvärr inte varit inne på Matdagboken på hela hösten så jag vet inte vad det är för inlägg/kommentar du syftar på? 

    Tack gittan, ja precis, visst har jag telefonkontakt med en del men numera har jag ingen alls att umgås med och har inte heller en enda person nära till som kan stötta om man skulle behöva ett handtag eller bara få träffas en stund och tänka på något annat. Det är ju inte så mycket att göra åt situationen, man kan inte beställa vänner. Jag har ju bekanta och även arbetskamrater men alla är upptagna med sitt. Du frågar ”vart vill du komma”. Bra fråga, det känns som att jag hela tiden fått ändra mina mål för att de inte gått att nå eller saker och ting har hänt som omorganisation och jobb har försvunnit, relationer som tagit slut osv. Jag vill väl egentligen bara ha ett givande jobb, lugn och ro, aktiv fritid med familj och vänner, normal arbetsbelastning så man orkar med en fritid. Mitt mål förut var ju att bo utomlands men jag sökte massor av jobb utan att lyckas och tanken finns fortfarande kvar. Senaste året eller till och med åren har jag varit så överbelastad av jobb så det har tagit all min energi. Jag vet faktiskt inte längre vad jag vill men jag trivs inte som det är nu. Bara alla flyttar tar all must ur mig känner jag. 
    Tyvärr har jag gått upp en hel del i vikt också i höst så nej, vikten stämmer inte just nu här i profilen. Stressen har gjort att jag har totalt tappat fokus igen. Koncentrerar mig för att klara av jobbet men sedan är det inte mycket ork kvar tyvärr. Jag är inte mig själv. 

  • 20 nov 2017 07:57

    Tack LissaLo! smiley

  • 27 nov 2017 13:24

    Skickar lite kärlek och pepp! heartmail

  • 27 nov 2017 15:00

    Hej Mosel! Jag frågade här vad göra om man saknar någon på MD. Mer än så var det inte. Återigen välkommen tillbaka!

  • 5 dec 2017 14:29

    Flytt och nytt jobb det tar på krafterna. Plus allt annat ochensamhet. Svårt orka med sånt man borde göra. Tveka inte att söka den hjälp som erbjuds.

    Kram och pepp! heart

Logga in för att skriva en kommentar.