icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

792853
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
8 juni 2018 20:28
2

Svar från läkaren

Det skulle ta ca 3 veckor efter operationen tills jag skulle få besked om läget. Nu har det gått 9 veckor. Jag ringde till sjukhuset efter fem veckor och dubbelkollade men svaret hade inte kommit. Jag kollade också att de hade noterat vad vi kommit överens om, för läkaren hade lovat att ringa mig så fort besked kom samt att sända besked skriftligen till min adress på arbetsorten då jag är skriven på annan ort. Så ringde jag igen nu efter 9 veckor och den som svarar säger att svar kom för 2,5 vecka sedan och ett brev har sänts till folkbokföringsadressen. Ja, men läkaren har ju lovat att ringa och ni skulle ju sända besked dit jag bor och jag har redan ringt till er och dubbelkollat och personen som svarade sa att allt fanns noterat så jag behövde inte oroa mig att besked kom till fel ställe. Jo, pyttsan, de sände fel ändå och ingen ringde. 
 

Personen som svarade i telefonen nu läste upp texten från brevet, att det hade konstaterat att det var cellförändringar men att de förmodligen hade fått bort det i operationen och att de skulle kalla mig för nytt cellprov om 6 månader.  Jaha. Det låter ju lite flummigt, så jag vet inte om jag ska vara glad eller inte. Jag sa, men ska jag verkligen vänta ett halvår på att ta ett nytt cellprov, ska jag inte ta ett direkt för att se om de fick bort cellförändringarna då, men nej, jag skulle vänta, sa hon. Hon sa ingenting om de hade sett hur mycket/allvarligt det var, och jag glömde att fråga. Jag tycker att det borde väl ha stått i brevet som hon läste upp men hon nämnde ingenting om det.

Så jag måste vänta ett halvår till och sen väl några månader på det svaret också.

Hmm.

Men det var ju tur att jag gick och gjorde cellprovet i alla fall där före jul då det är länge sen sist och att jag nu har gjort operationen i alla fall. Jag får hålla tummarna att det är borta nu.

Gillar

Kommentarer

  • 9 jun 2018 08:59
    Bella50

    Jag tycker det är bedrövligt att behöva ringa , påminna och sen ändå behöva vänta såpass länge. Klart man vill veta...

    Hur har det blivit med vår fina sjukvård i detta land 🤨

     

  • 9 jun 2018 10:53

    Ja, man vill ju verkligen få besked så fort som möljigt och finns det ett fortsatt problem vill man ju ta iut med det direkt och slippa vänta också. Det kan ju gälla liv och död.

    Jag har ju tidigare bott utomlands i några år och i det landet behöver man inte vänta överhuvudtaget på läkartid oavsett vad det gäller, man får komma till läkaren samma dag! Gissa om jag blev förvånad när jag skulle boka en tid ( och trodde jag skulle få tid om några veckor) och fick gå in till läkaren på stört! Där har de utbredd privat sjukvård också och det kostar exakt lika mycket att gå till den sjukvården som till den allmänna så på den punkten så är de ju långt före Sverige. När jag nämnde all underbemanning, läkarbrist och köer inom sjukvården i Sverige för mina vänner och bekanta där så trodde de knappt att det var sant. Jag litar tyvärr inte alls på den svenska sjukvården längre.

    Senast uppdaterad 9 jun 2018 11:11

Logga in för att skriva en kommentar.