icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1384999
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
3 september 2020 09:50
1

Stress av vattenskada och jobb

I söndagskväll halv 10 ringde det på dörren och innan jag hade hunnit klä på mig (just duschat och tvättat håret)  så låstes dörren upp och 3 män kom in. Jag höll på att få slag. Det var från hyresvärden. Tydligen var det en vattenläcka, det rann vatten utför väggarna i lägenheten under och det kom från min lägenhet... Jag blev chockad av alltihopa, både att de kom in innan jag hann öppna och det är inte kul att stå halvnaken inför främmande folk, och att de genast sa att detta kan vara allvarlig vattenskada.

Sen har de kommit flera dagar och telefonen har gått varm. Nu säger de att de  ska riva ut hela badrummet och det kan ta mellan 3 veckor och 2 månader innan det är klart och att JAG själv ska fixa toalett och dusch under tiden! Eller för toalett så hänvisar de annars till en i tvättstugani en källare i ett annat hus,.. Först sa de att jag nog kunde få använda toalett och dusch i en tom lägenhet i samma hus som ju lät jättebra, men sen ångrade de sig. Jag blev så upprörd för att de inte hjälper till att fixa och de menar att jag ändå har tillgång till lägenhet så de tänker bara sätta ned hyra med 40% men jag kan väl inte vara här utan egen toalett (tycker jag). Det är ju inte alls trevligt helst i coronatider att dela en toalett i en källare i ett annat hus som 3 hyreshus har tillgång till. De hänvisar till försäkringsbolaget men även om de hjälper till med en annan bostad så kan jag ju då inte vara kvar i min lägenhet om det är långt bort (man behöver ju ha relativt nära till en toalett i sin bostad). Försäkringsbolaget tyckte att hyresvärden borde kunna hjälpa till, då de äger många hus (nära) och några lägenheter finns lediga men hyresvärden säger helt nej. Om jag ska få hjälp av försäkringsbolag måste jag dessutom själv betala en självrisk på 1500 kr fast jag inte rår för skadan. Det tycker jag är helt fel och försäkringsbolaget sa också att om jag får ersättning av hyresvärden (och ska ju få 40%)  så tar försäkringsbolaget det.

Jag kan väl i värsta fall resa till arbetsorten där jag har ett rum men jag hade ju "evakuerat" mig pga Corona och har jobbat här hemma i min ordinarie lägenhet för det är mera utsatt situation där och så är det inte lika lätt att vara och jobba hemma i ett rum, det blir nästan deprimerade och här på min ordinarie bostadsort är det mycket lättare för mig både att jobba och leva då det är gångavstånd. Jag har ingen bil och vill ju inte åka kommunalt nu pga Corona.  Nu har jag kanske inget val för det blir ju jättejobbigt att ha en gemensam toalett i källaren och ingen dusch. De vet ju inte hur lång tid det tar att fixa. Jag kan ju hoppas att det går fortare än maxtiden. Om det tar lång tid kanske jag kunnat få hjälp med boende men jag tror inte jag orkar leta, jag fick ju inte bo påvandrarhem eller  hotell utan måste själv leta "billigt boende" i så fall sa försäkringsbolaget men hur ska det gå till, jag blir överväldigad.

Det blev jättejobbigt i alla fall och då jag har utmattningssyndrom, bland annat hjärntrötthet och är jättekänslig för stress så har jag mått jättedåligt denna vecka. Jag blir stressad och utmattad bara av telefonsamtal och massa samtal och grubbel hit och dit och till sist blir jag helt blockerad och vet varken ut eller in. Känns jag vill gråta men jag kan inte. Blir nästan apatisk. Jag vet logiskt sett att detta inte är någon katastrof, jag får ta det som det är, men just pga utmattningen så får jag en sån kraftig reaktion som jag inte kan kontrollera.

Samtidigt så måste jag jobba och min nya chef är inte förstående för min rehabilitering trots de rehabsamtal vi haft med läkare och chefer mm, så nu lägger hon på mig för mycket jobb och för stressiga uppgifter och lyssnar inte när jag säger att jag inte klarar det så de här sitter jag nu med en hög arbetsuppgifter som jag inte klarat av att göra. Det gick ju så bra före sommaren då jag fick begränsade arbetsuppgifter men nu plötsligt efter semestern så har chefen ändrat sig och gett mig saker jag själv insett är för komplicerade och stressiga men när jag sagt det så lyssnar hon inte. Känns som att hon motarbetar mig med flit, för varför ger hon mina kollegor de uppgifter jag har sagt att jag bedömer jag kan klara trots min utmattning men jag får de uppgifter jag säger att jag känner är för svåra för mig nu med hjärntröttheten. Blev mycket nu med allt.

Jag fortsätter att promenera men annars har jag kommit av mig med sund mat och annat, vissa dagar har jag glömt att äta helt pga stressen men när jag kommer på det så äter jag desto mer och onyttigt, inte bra. Måste försöka att ta ett djupt andetag och bara fixa den här tiden.

Kommentarer

  • 8 sep 2020 07:31

    Oj, en sån händelse. Hur har det gått för dig? Hoppas du hittat en lösning som funkar!

Logga in för att skriva en kommentar.