icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1178818
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
3 oktober 2013 19:49
6

Spegel, spegel, på väggen där...

... men hjälp, är det där jag?! Senaste tiden har jag blivit extra medveten om min stora kroppshydda....Jag har ju naturligtvis vetat att jag varit överviktig men jag har ärligt talat undvikit allt vad speglar och fotografier heter på 6-7 år, sen jag började gå upp i vikt. Nyligen var en vän på besök och tog foton på oss och sände mig dem och jag blev ärligt talat chockad att se mig själv. Jag såg ännu större ut än jag trodde, dvs jag är ännu större än jag trodde... Hur kunde det bli så här? Man inbillar sig att man gömmer sig bakom vissa kläder och man kanske kan dölja lite men det syns ju förstås ändå att man är stor! Jag känner mig extra känslig för det nu också då jag tycker att jag känner mig lättare på många sätt då jag gått ner 6 kilo och är jätteglad över detta framsteg, men i ärlighetens namn är jag ju fortfarande jättestor och tittar man i spegeln så ser man knappt nån skillnad. Eventuellt lite i ansiktet. Jag vet att man måste ha tålamod och ta en dag i sänder. Men ändå.

Kommentarer

  • 3 okt 2013 20:07
    Faktum är att det varit samma sak för mig. Jag trodde inte jag var så överviktig som jag var ända tills jag såg mig på ett foto från en femtioårsfest. Då bestämde jag mig och jag lyckades gå ned 16 kilo med LCHF. Efter det har jag gått upp fem kilo som jag vill få ned och jag vill inte tillbaka dit jag var förut. Det är bra att se sig själv som man är och om du kämpar kommer det att bli tvärtom för dig så småningom.. Du kommer att se din spegelbild och tänka att är jag verkligen så smal.. Så var det för mig och stort och varmt lycka till..
  • 3 okt 2013 20:13
    Tack så mycket Eleganz för dina uppmuntrande ord! Bra gjort av dig att gå ner 16 kg!!! Lycka till du med med de 5 kg, det kommer säkert att gå galant :)
  • 3 okt 2013 20:23
    Läste i din profil att du flyttat utomlands. Tänker mycket i de banorna själv nu, att jag skulle vilja jobba utomlands ett tag. Berätta gärna om du vill, om hur det är för dig, var du är, vad du gör etc. Låt dig inte nedslås av bilderna. Du är på rätt väg och kämpar så bra!
  • 3 okt 2013 20:52
    Å, vet preciis!! Satte upp håret idag, som jag gör varje dag och känner mig ok i, MEN så tittade jag i "nackspegeln" och SÅG hur stor jag är om ansiktet, och hur oklädsam min vardagsfrisyr var. Buhu! Idag hann jag turnera håret och vräka i massor av hårsprej, och sätta upp på ett annat sätt, klart snyggare. Och så visste jag att jag skulle till frissan idag och hon tipsade en massa. Om jag INTE hade hunnit fixa håret igen imorse hade jag inte mått så bra... Tackolov är vi på väg! Vi är här på MD, vi tar hand om problemet, vi kan se framåt!! Pepp!
  • 3 okt 2013 20:53
    *tupera
  • 4 okt 2013 10:57
    Tack namnnamn och Eminemma för uppmuntrande ord! Ja, vi är på rätt väg nu! För varje dag som går är vi ett steg närmare målet! :) Namnnamn: Ja, kanske jag kan berätta nåt om det, men för att göra en lång historia kort så fick jag för mig att söka ett program på ett universitet utomlands, kom in där, tog tjänstledigt och packade och for och på den vägen är det fortfarande två år senare... :) Visst dyker det upp lite problem ibland men det gör det ju även hemma. Jag trivs jättebra! :)

Logga in för att skriva en kommentar.