icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1273257
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
29 april 2014 21:07
3

Nya friska tag!

Det är bara att se verkligheten i vitögat och acceptera att jag har totalt misskött mig i två veckors tid. Jag är så arg på mig själv och vill nästan inte tänka på det heller utan låtsas som ingenting för det gör mig så fruktansvärt frustrerad och ledsen varför jag har saboterat för mig själv då jag var så nära normalvikt och var så glad. En del av mig blir så frustrerad och upprörd att det känns som allt är ändå kört, jag kan fortsätta att vräka i mig! Men logiskt sett vet jag ju att så är det inte alls. Jag måste ta tag i det hela och göra en omstart. Jag har försökt nu i en vecka men varje dag så funkar det inte och jag vet inte varför då jag ju har klarat detta sedan i september och gått ner så mycket i vikt. Varför ska det plötsligt kännas så omöjligt?! Men jag har väl väckt sockerdemonen också, jag känner ett sånt enormt sug hela tiden, som jag inte minns jag har känt under hela den period jag hållit på med viktminskningen. Så säger jag till mig själv [KURSIV]-Men vad 17, skärp dig nu, du vet ju att du kan![/KURSIV] Men ändå gör jag det inte. Motivationen är som bortblåst och jag känner mig som en annan person nästan. Men vad ska jag göra nu då? Jag måste helt enkelt tvinga mig själv! Jag ska ju klara av detta! Men det är jättejobbigt nu, jag vet inte vad som flugit i mig. Idag har jag gått totalt en timme i alla fall så det är ju bra. Jag har faktiskt inte ätit nåt onyttigt heller, första dagen på 14 dagar... Men jag har ätit mycket mera än normalt så på det sättet så är det ändå ingen bra dag. Jag ska väga mig imorgon men jag tror ärligt talat att jag gått upp 6-7 kg på bara två veckor. Det känns så hemskt så jag mår dåligt bara jag tänker på det. Mitt i detta får jag ett sms där en vän skriver att han har semester nästa vecka och kanske vi kan ses? Va?!?! Vi har inte setts på...1,5 år! Alltså jag vill jättegärna ses men tillfället känns lite typiskt. Hade varit kul att visa honom en smal version av mig. Men kanske detta är moroten jag behöver för att ta nya tag och göra en rivstart nu så att jag i alla fall är på rätt väg om han kommer på besök nästa vecka. Ingenting är bestämt än men om han nu kommer som han antydde. Han har inte sett mig sen jag vägde minst 25 kg mer än idag och han vet heller inte om min viktminskning och det hade ju varit kul om jag varit normalviktig nu....som jag näst intill hade varit om jag fortsatt på min väg och inte saboterat för mig själv... Grrr... Men ja ja, det är som det är. Nu är det bara att bita ihop och ta tag i situationen! Ha en trevlig kväll! Pepp pepp! :)

Kommentarer

  • 29 apr 2014 21:39
    Om vi börjar med din vän som ev. kommer så är det inte för att du är smal han kommer, han kommer för att han vill träffa dej och han kommer att se att du gått ner en massa ändå. Om vi säjer att du gått upp 6kg så är du ändå 19 !!!!! kg lättare !!! fantastiskt ! Ja du har dippat men så kan det väl bli för alla. Kommer du ihåg hur det var att väga ca 20 kg till? Har du några gamla brallor du kan prova bara för att visa dej själv hur det kan bli igen, skulle inte det kunna motivera dej !? Testa med någon kickstart för att komma ifrån sötsuget. Jag tycker du varit kanonduktig och nu handlar det om att bryta trenden. Heja dej du fixar det, kram :) och ha en bra kväll du också :)
  • 29 apr 2014 22:02
    Tack så mycket [KURSIV]mormor55[/KURSIV], haha, ja det vet jag förstås men det hade ju varit roligare då vi inte setts på så länge om jag klarat av mitt delmål som planerat. Han bryr sig väl inte men jag tycker att det hade varit kul. Ja, precis det är ju jättebra att jag har gått ner så mycket och det var ett bra tips att prova några gamla kläder, jag ska göra det imorgon. Idag blev jag lite nedslagen för då jag skulle prova nya kläder till intervjun så måste jag ta en storlek större än sist :( Ja, en kickstart är en bra idé också. Jag t.o.m. funderar på att gå med i Viktväktarna här. Jag har ju klarat mig så här långt på egen hand men kanske jag skulle gå med där nu för sista rycket, få lite extra stöd. Tack, ja, jag måste bryta trenden! Ja, jag ska fixa det, jag bara ska! :) Det är tur att jag i alla fall är envis... :)
  • 2 maj 2014 19:21
    Ja du det är bra att vara envis när livet går som en bergådalbana :) vi fixar det förr eller senare både du och jag, pepp på oss allihop

Logga in för att skriva en kommentar.