icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1613326
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
20 juni 2014 13:10
5

nådde inte delmålet

Jag nådde tyvärr inte delmålet jag hade till Midsommar. Av nån anledning började jag att sabotera igen senaste veckan och har gått upp ca 3-4 kg igen... Vet inte varför jag gör så här då jag så gärna vill nå normalvikt och hade så lite kvar. Samtidigt som jag är arg och besviken på mig själv så försöker jag att tänka att det inte är hela världen. Det är bara att fortsätta på rätt väg igen och jag kommer nå målet. I höstas då jag startade med viktminskningen hade jag Midsommar som stort delmål, och även om jag inte är framme vid varken normalvikt eller målvikt än så kan jag ju inte vara mer än nöjd över resultatet. Att ha gått ner ca 30 kg. Delmålet att kunna köpa fina klänningar/tunikor på rean (se mitt inlägg i höstas här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15909292 ) skulle jag i princip kunna uppfylla nu om jag varit hemma, och kanske kan jag uppfylla det om några veckor då jag ska hem till Sverige en sväng.

Nu gäller det att komma på rätt väg igen men jag försöker även att reda ut varför jag överäter. Jag har ju blivit hemsk på det nu i vår. Viktminskningen gick egentligen jättebra ett halvår och jag hade nästan inget sug överhuvudtaget men sen har jag börjat att överäta i perioder då jag går upp jättemycket som jag då sen måste gå ner igen. Denna "jojo-bantning" som det blivit senaste tiden kan inte vara bra för hälsan heller och jag kan för min värld inte komma på varför jag gör det. Det går inte att stoppa sig själv, nästan som en mani. Försöker läsa om detta och komma på orsak och lösning på detta för jag vill inte hålla på så här utan jag vill gå ner till målvikt och leva hälsosamt.

Pepp pepp!

Gillar

Kommentarer

  • 20 jun 2014 13:34

    Tack så mycket myskatt, pepp tillbaks! Jodå, visst kommer de och hämtar dig om de sagt det, det kan jag inte tro annat! Ha det så trevligt!

  • 20 jun 2014 13:47

    Ojdå, brukar de inte alltid komma då de sagt? Det ordnar sig ska du se. Kan du inte ringa och fråga dem?

  • 20 jun 2014 15:48

    Lissalo, ja, jag vet inte, kanske det är nåt sånt som ligger bakom men jag tycker ju själv det är så himla skönt att ha gått ner i vikt och vill gå ner ännu mer så jag fattar inte varför jag skulle motarbeta mig själv och det jag vill. Det känns ju tvärtom som att jag vill visa dem där hemma att jag visst klarar det och överraska dem att komma hem i normalvikt. Men ja, det ska vara i det undermedvetna på nåt vis då. Svårt...

    Ariel, ja, jag måste komma underfund med vad det beror på men det är inte så lätt. Jag börjar nästan tro att jag bestraffar mig själv av nån anledning, att jag är frustrerad på saker som gått fel så att jag anklagar mig själv och ska "ge igen" och gör det med att sabotera min viktminskning. Eller så är det för att bedöva sig själv, att man vill glömma allt som hänt och all frustration och dämpar det med mat. Jag vet inte men det är några av sakerna jag har läst senaste dagarna då jag har försökt att fördjupa mig i problemet. Men det är sant att jag måste försöka att komma på orsaken om jag ska klara av att gå ner 10 kg till och sen klara att hålla målvikten för som det går nu med tre steg framåt och fyra tillbaka, det går inte i längden.

  • 20 jun 2014 15:57

    Hahaha, jaa, det är banne mig inte lätt att veta vad som döljer sig där inne i hjärnan, haha... Det kanske bara har blivit nån kortslutning vad vet jag.
    Jag tror också att det kan finnas något bakom men att komma på orsaken kan ju vara jättesvårt, det kanske kräver att man söker upp en terapeut av nåt slag.

  • 21 jun 2014 21:26

    Kompletterade det hela med en passande bild... (ovan).

Logga in för att skriva en kommentar.