icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1577497
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
18 oktober 2014 21:32
3

Märkligt

Å ena sidan gick jag från första dagen i gamla fotspår, genade över gräsmattor precis som förr, gick i alla korridorer och olika byggnader på jobbet som såg precis ut som för tre år sen och luktade likadant och de flesta kollegor var kvar, några nya och ny organisation men en del av mig kände det som det var igår. Jag gick på stan, allt var sig likt, nej några affärer var borta och några kommit till men i stort sett var det likadant. Jag gick på Ica och tyckte mig se en som jag kände men kom på att nej, jag är ju i Sverige nu och vad konstigt nu känner jag ingen i kassan längre och känner inte igen några kunder heller. Men det mesta är sig likt.

Å andra sidan så känner jag mig främmande och konstig. Känner mig lite som ett ufo. Allt är sig likt men jag känner mig konstig. Jag har inte sett riktigt på svensk tv på tre år (lite via interne) och när jag nu börjar se tv så hänger jag inte riktigt med. Både att jag inte vet allt som hänt, all bakgrund som man normalt vet men också att jag konstigt nog inte riktigt hänger med i språket. När de pratar fort på tvn så hänger jag inte alltid med. Jag har inte varit medveten om det, att jag tappat lite av språket. Jag kommer hem till min lägenhet, är hemma men samtidigt inte. Den känns stor och tom. Det är mörkt ute och kallt. Jag längtar "hem". Nä, just det är väl "bort"? Jag vaknar på natten och vet inte riktigt var jag är. Ja men jag är ju hemma!? Det är så tyst och tomt.

Mina trevliga, glada kollegor surrar på i fikarummet och jag sitter och tänker att hela scenariet är precis som för tre år sen, allt är sig likt. Var jag någonsin borta eller var allt en dröm? En djup sorg sveper över mig, längtan tillbaka.

Godnatt!

Gillar

Kommentarer

  • 19 okt 2014 11:08

    Ge det tid. Det är en omställning du skall igenom. Å ena sidan är allt sig likt, å andra sidan är inget sig likt. Det är normalt att känna sig vilsen. Var snäll mot dig själv. Fixa och ordna i lägenheten och gör vad du kan för att du ska trivas. Ta jobbet en dag i taget.

  • 19 okt 2014 13:42

    Klart du har förändrats under de 3 år du har varit borta. Det intressanta är att det kommer säkert att visa sig att en del av dina arbetskamrater är nyfikna på den resa du har gjort med vikten och din utlandsvistelse. Åtminstone skulle jag vara nyfiken. Jag har en del uppdrag som gör att jag är borta en del från jobbet. De flesta är inte alls intresserad av vad jag håller på med. Medan en del passar på att fråga mig när de är ensamma med mig. Det är intressant hur olika vi människor är.

  • 19 okt 2014 15:12

    Jag har fått ganska få frågor faktiskt. Ingenting om min vikt faktiskt,bara konstaterande att jag är mindre. Sen angående min utlandsvistelse har några ställt några få frågor men de flesta har inte sagt nånting. Detta gör att det känns ännu mera overkligt, allt är som förut.

Logga in för att skriva en kommentar.