icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
28 oktober 2014 17:20
7

Kjolen stramar...

Som sagt så har jag kommit ur mina rutiner totalt sedan jag flyttade hem till Sverige för ca fem veckor sedan. Det har varit total kaos på alla plan som jag berättat om i tidigare inlägg. Jag har märkt att jag äter frenetisk, det är något stressymptom. Jag är så slut och trött och då slinker det ner så mycket onyttigt som jag egentligen hade slutat äta, chokladkakor och annat... Sen så har jag börjat äta helt fel mat också, så som jag åt i Sverige innan jag flyttade utomlands, mycket mackor etc. Jag vet att jag gör fel men det känns som jag inte kan ta tag i det hela än. Jag jobbar långa dagar och sen har jag hur mycket flyttstök som helst att fixa med och ingen tid alls till att laga sund mat och för motion. Inte bra. Idag märkte jag att en kjol som jag kunde ha för fem veckor sen stramar så pass mycket att det är gränsfall att jag kan ha den, den är obekväm. Jag vet att jag har gått upp i vikt men vet inte hur mycket. Min släkt ska komma med mer kartonger om 1,5 vecka så jag måste packa upp de kartonger  jag hämtade i helgen innan de kommer men sen bara de sakerna min släkt också kommer med är uppackade kanske jag i alla fall kan få tid till nånting annat igen, att promenera och gympa igen.

Det har varit hemskt väder sedan jag kom hem och jag har knappt hittat några (varma) kläder heller fast jag har kartongvis med kläder. Allt är en stor röra och det känns allmänt jobbigt. Mörkt och kallt. Egentligen helt fel årstid att flytta hem...

Pepp pepp! :)

Kommentarer

  • 28 okt 2014 17:26

    Massa pepp till dig!!

  • 28 okt 2014 17:53

    Du tar tag i det när du kommer i ordning. Du vet att du kan.

  • 28 okt 2014 18:14

    Ojdå.Det kan kanske vara en släng av sässongs-depp som får dig så trött?

    För att kroppen ska kunna skapa D-vitamin krävs ca 15 minuters stark sommarsol och att mycket hud är exponerad för solljuset. För att få i dig tillräckligt med 1 dags D-vitamin behöver du äta 350 gram lax. Det går också äta kosttillskott, det finns att köpa på apoteket. Det kanske är värt ett försök? Jag äter själv D-vitamin tabletter nästan dagligen, inte var dag som apotekspersonalen sa (dock gjorde jag det första 2 veckorna). Jag är gladare, piggare och känner inte av den sjukliga tröttheten längre :) 

    Pepp! 

  • 28 okt 2014 18:25

    Det är klart att det känns övermäktigt, allt som har hopat sig över dig! Jobbet knallar ju på, och lådorna betar du ju av undan för undan. Okej om det könns som hemma hos Albert och Herbert, det är ju övergående! Och det är ju ingen annan som behöver lägga sig i det. En halvtimme har du väl tid att promenera? Bara att det skulle göra dig gladare och rensa bort stress och ledsna tankar skulle vara värt det. Och lite kalorier förbränner det ju alltid...

  • 29 okt 2014 10:06

    Tack för alla kommentarer :)

    nahina, nej, jag har nog ingen depression utan tröttheten beror väl på att det har varit så enormt stressigt med flytten ända sen i augusti då jag har flyttat hem till Sverige för drygt en månad sen efter tre år utomlands. Men visst känner jag också att mörkret och vädret gör sitt till då man är ovan.

    Aries, ja, jag känner mig ganska slutkörd och då tänker man nog inte riktigt logiskt heller. Det har blivit så att motionen tyvärr har blivit bortprioriterad men jag måste ta tag i det igen. Det känns som dygnet har för få timmar. Hihi, Albert och Herbert har det nog värre men jag har mina kartonger kors och tvärs. Det ordnar sig väl men det skulle vara skönt att få i ordning. Så jobbigt då man inte hittar saker men det blir ju bättre för var dag som går.

    Det har varit så körigt och jag har känt mig helt utmattad och inte alls hunnit med mig men jag måste försöka att strukturera upp allt till veckan. Nu har jag besök av mamma igen så då är det bara flyttstök som gäller och blir inga pauser. Till helgen kommer min pojkvän och då ska vi promenera i alla fall.

  • 29 okt 2014 11:06

    Jag har läst att när man är stressad så tar man inte upp magnesium som man ska. Det är tydligen en bieffekt av stress. Det som händer när vi har brist på magnesium är att vi får begär av choklad. Sockret gör så att kroppen blir ännu sämre på att ta upp magnesium. Det blir med andra ord en ond cirkel.

    Det som händer när vi får brist av magnesium är att vi får dålig aptit, irritation, stress-och ljudkänslighet, allmän svaghet, kronisk trötthetssyndrom, PMS, vaknar tidigt på morgonen, alla slags kramper, ansiktsryckningar och stelhet, nervproblem, förvirring, personlighetsförändringar.

    Jag började märka av kramper i mina armar och ryckningar i ansiktet då jag förstod att jag fick i mig för lite magnesium. Jag borde inte få i mig för lite men läste då att vid stress tar inte kroppen upp magnesium som den ska. Det bästa är att komma ut ur stressen förstås men om det inte är möjligt just då. Som det var för mig just då så valde jag att ta kosttillskott med magnesium under den stressiga perioden. Jag blev i alla fall av med ansiktsryckningarna och kramperna. Så det hjälpte mig. Kanske det är något för dig just nu.

  • 6 nov 2014 19:20

    Tack för tipset Margitta!

Logga in för att skriva en kommentar.