icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

749539
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
29 januari 2014 20:12
6

karate och fortfarande ont i knä

Var på karaten (självförsvarskursen) ikväll som vanligt på onsdagar. Det gick bra ända tills vi hade övningar nere på mattan och jag blev "överfallen" i liggande position och flippade över "fienden" på rygg och överbemannade henne. I den "fighten" råkade jag utan att tänka ställa mig på knä... AJ AJ AJ!! Det gjorde så fasligt ont att jag bara ville skrika rakt ut (och det gjorde jag nog också förresten...). Läkaren sa ju i fredags att jag skulle fortsätta med all gympa men "skona knät" men det är banne mig inte lätt. Jag hoppade över step-aerobics idag också för jag får för mig att det nog inte är bra att trampa på för mycket med det här knät. Men jag vet ju egentligen inte exakt vad som är bra och inte. Jag fick bra råd här på matdagboken att gå till en sjukgymnast och fråga och jag ska nog försöka att få läkaren att skriva en remiss dit om det inte blivit bättre på måndag. Det är ju så frustrerande. Jag vill ju gympa men jag kan/vågar inte riktigt för att jag är rädd att knät ska bli värre. Har kört kylomslaget som läkaren också rekommenderade men än känns ingen skillnad. Men man måste kanske helt enkelt ha tålamod. Jag har haft detta i ca 3,5 vecka nu. Karaten är hur som helst jättekul. Nästa vecka har vi kört hela självförsvarskursen och det är sista gången. Jag känner mig jättetaggad och kan tänka mig att fortsätta med karate och börja med "riktig" karateträning också. Jag tycker att både reaktionssförmågan och balans har förbättrats och ja, man har ju lärt sig en hel del "självförsvarsknep". Nu blir det att ta det lugnt resten av kvällen och lägga på kylomslaget på knät igen. Ha det gott!

Kommentarer

  • 29 jan 2014 22:58
    Jag hade ont i mitt knä förra året. Har haft problemknän. Jag vilade fyra månader. Jag styrketränade överkropp och kunde simma lite. Det är trist men det enda som funkar tror jag.
  • 30 jan 2014 09:27
    Jaså. Låter jobbigt. Jag hoppas verkligen inte att mitt knä tar så lång tid att bli bra. Det är så frustrerande att inte kunna göra vad man vill. Jag har också funderat på att styrketräna istället. Simma kan jag inte pga att jag är allergisk mot klor, annars vore det en bra idé.
  • 30 jan 2014 11:23
    Så duktig du är som tränar och gympar! Synd bara med ditt onda knä. Försöker själv att motivera mig att börja träna något. Vet bara inte vad som kan passa just mig.
  • 30 jan 2014 12:13
    Tack [KURSIV]pralin6[/KURSIV]9! Ja, det är synd med knät. Känns så frustrerande när jag hade en så bra rutin. Jag har själv främst promenerat men fortsatte sen med olika gympapass 3-4 ggr/veckan (funktionell konditionsträning, karate, step-aerobics och zumba). Det är jättekul och man märker hur mycket bättre man blir allt eftersom. Har de ingen "[KURSIV]prova på vecka[/KURSIV]" eller nåt i närheten där du bor så kan du ju testa lite olika pass och se vad du gillar bäst? Annars kan man ju tex simma eller åka längdskidor. Jag började med att promenera varje dag pga att det är så enkelt, det är bara att ta på sig skorna och gå ut. Sen gav det mersmak att röra på mig mer och mer. Pepp pepp! :)
  • 30 jan 2014 12:42
    mosel, tack för ditt pepp! :-) Förstår din frustation när en bra rutin rubbas av som i ditt fall onda knät. Karate tycker jag låter lite kul, min man tränar det ett par ggr i veckan och har försökt att locka med mig. Men jag har lite svårt för att träna i grupp. Vet inte varför. Tänkte knata ner till simhallen när min förkylning har lagd sig. Tror att det kan vara en bra start eftersom jag gillar att simma.
  • 30 jan 2014 12:53
    Ja, gör det :) Simning ska vara jättebra motion också då man använder hela kroppen. Om du inte gillar träning i grupp så kan ju även cykling vara nåt kanske? Styrketräning? Och promenader förstås :) Ibland kan det vara motigt att komma igång i början men du kommer att märka efter ett tag att det ger mersmak. Det gäller att ta en dag i sänder och inte ge upp. Lycka till! :)

Logga in för att skriva en kommentar.