icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1577538
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
21 oktober 2014 19:47
9

Kaotisk tid

Det har som sagt gått runt runt den sista en och en halv månaden. Det var jättemycket med flytten, stress , hinna packa och avslut och jag hann inte ens göra allt jag ville göra " en sista gång". Sen resan till Sverige för ca en månad sen och så började jag jobba direkt dagen efter jag kom till min stad och jätemycket att göra på jobbet. Jag har inte haft tid att stanna till och tänka en enda gång.

Lägenheten är fortfarande i kaos. Mina saker har varit förvarade delvis i mitt eget förråd, sen även hos båda mina föräldrar och jag minns inte längre vart jag har vilka saker. Jag har tagit ett lass men det tar tid att packa upp då man bara har kvälllar och jag är så slut efter arbetsdagen att jag inte orkar så mycket. Min mamma hjälpte mig i 5 dagar att få upp  en del saker men sen dess har det gått i slow motion. Jag vet inte vart jag har nästan nånting. Jag står på huvudet i kartonger varje dag och letar saker som jag inte hittar och har knappt kläder att ha på jobbet då ena tvättstugan lägligt nog har stängts pga nåt fel på en tvättmaskin så det finns inga tvättider och jag hittar inga mer kläder jag kan ha i lådorna. Det är lite som ordspråket att man inte ser träd för all skog för jag har vanvettigt mycket kläder men jag får ingen överblick för det är så mycket i kartongerna och i så många olika storlekar att man blir helt galen för mindre. Jag har haft alla storlekar från 36-50. Good luck att hitta rätt när allt ligger huller om buller i kartonger.

Sen så går det tyvärr inte superbra med min pojkvän heller. Vi har bara varit ihop sen i somras och nu då jag flyttade hem så trodde jag att allt skulle bli så roligt men vi har setts två helger nu sen jag kom hem och det har varit bråk båda helgerna., en gång hos honom och en gång hos mig. Inte hela tiden förstås men ändå, jag har känt mig besviken. Han övertalade mig att resa hem och att han skulle stötta mig för jag sa redan utomlands att det kommer bli så himla jobbigt för mig med flytt och allt, att komma hem efter tre år och starta om igen. Jag hade kanske rest hem ändå men hans prat om att flytta ihop fick mig att ta beslutet för jag tyckte det kändes rätt. Men nu, jag är ju lika ensam nu. Han är inte här. Det är ju jag själv som får slita med alltihopa med en del hjälp av min mamma och han har inte så mycket tid ens att prata, kanske högst varannan dag. Jag hade sett mig det hela helt annorlunda framför mig. Jag ångrar mig nästan, kanske jag var dum som flyttade hem. Plötsligt säger min pojkvän att han vill ha mer egen tid, t.o.m då jag hälsade på ville han titta på sport på tv fast vi inte setts på två månader. Jaja, vi får se hur det går men det känns inte så jättekul just nu... Livet kan inte bli så mycket mer kaotiskt tror jag än det är just nu. Jag önskar jag blir frisk från förkylningen snart så jag kan börja motionera igen och må bättre.

Pepp pepp!

 

Kommentarer

  • 21 okt 2014 20:36

    Först vill jag bara saga grattis till din fantastiska prestation med viktnedgangen och hoppas du kryar pa dig! Jag bor ocksa utomlands sedan nagra ar. Slutade pa mitt jobb i Stockholm i mars 2010. Det var intressant att lasa om din kulturkrock att komma tillbaka till Sverige och jobbet. Mörkt och kallt och trist med pojkvannen! Maste saga att nagot definitivt ar fel om han hellre tittar pa TV an pa dig nar ni inte setts pa tva manader! Förlat, men det kanske ar dags att hitta en ny karlek? Acklimatisera dig och försök hitta din egen styrka som du vet att du har eftersom du faktiskt har lyckats ga ner sa mycket i vikt!

    Pepp pepp

  • 21 okt 2014 20:43
    utter

    Massa peppkramar!

  • 21 okt 2014 21:13

    heartDuktiga du som kämpar på,  flyttstök och jobb. Härligt att du får bekräftelse på din viktnedgång på jobbet  . Pojkvänner frown kan vara knepiga, mkt dubbla budskap osv.  Om du orkar så skulle jag rekommendera dej att säja till honom att höra av sej när han vet hur han vill ha det för det är ju bara frustrerande att träffas och han verkar mer intresserad av tv:n. Du får också då tid att fundera på om du ska spilla mer tid på en kille som ger falska förhoppningar, det finns ju väldigt många trevliga snygga killar i världen wink

    heartTusen kramar och pepp till dej.

  • 21 okt 2014 21:25

    Förstår att det är tufft och eftersom jag flyttat själv, om än under lite lugnare former men dock rörigt  - vet jag hur viktigt det är att känna att man får i ordning. Kan du inte ta några dagar ledigt  och jobba koncentrerat med helgen. Kommer nog att ordna sig med pojkvännen. Ge det lite tid så vet ni om ni är rätt för varandra.  Sänder diig många varma tankar och mycket positiv energi.

  • 22 okt 2014 00:04

    Förstår att du är besviken. Det hade jag också varit. 

  • 22 okt 2014 07:53
    Tita

    Börja med att rensa ut stora kläder och gör dig av med dem snabbt!! Du skall ju inte ha dem längre ...eller hur?

    Det är lättare att få fint om du gör allt i rätt ordning. Låt det ta tid så att du hinner landa ordentligt. Det är ju du själv som finns i lgh och du vet ju att så småningom blir det bra. Gör det i den takt du tycker att du orkar och hinner med. 

    Pojkvännen kan du träffa då DU har lust. Låt honom vara så kanske han kan bestämma sig hur han vill ha det. Du vet att du är stark, du har ju klarat din vistelse utomlands i tre år och du har klarat att gå ned i vikt jättemycket. Nu skall du visa för din omgivning att det funkar och så skall du njuta av din frihet att själv bestämma.

    lycka till!

  • 22 okt 2014 12:02
    Donnina

    Instämmer helt med Tita men undrar om ditt förhållande med pojkvännen verkligen är något att satsa på.... Lycka till med ditt nya liv i vår kyliga del av världen! heart

  • 22 okt 2014 12:22

    pepp och styrka till dej heart

    DU vet att DU är en stark Qvinna innerst inne.

    Ta en sak i Taget så kommer det att bli bra.smiley

    Stressa inte, var sak har sin tid, som det heter.

    styrkekramar och energi till dej heart

  • 6 nov 2014 19:09

    Tack så mycket allihopa för era kommentarer! Ja, det är mycket nu med allting.

Logga in för att skriva en kommentar.