icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1173938
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
27 oktober 2016 20:49
10

Jobbar över varje dag - orkar ej med fritid

44a6a3d2-1864-4f20-a6c3-4a07f57e7f62.JPG

Det är så mycket på jobbet så jag måste jobba över på flexen flera timmar varje dag de senaste månaden, det är så galet mycket och det är stora högar. Både jag och min kollega är jättestressade. Men jag har förstått att det inte är populärt om man klagar, då ses man som besvärlig. Jag känner dock att det var nog stressigt på förra jobbet, ska det fortsätta här också ett år till då går jag väl riktigt in i väggen. Jag har fått så dåligt minne och är totalt slut på kvällarna - som en trasa. Jag orkar inte med någon fritid och har inte hunnit fixa klart sedan flytten och komma iordning varken i lägenheten eller hunnit bekanta mig med omgivningen. Efter jobbet går jag hem och bara rasar ihop efter att jag fått i mig något att äta. Jobbet är ju roligt men det är alldeles för mycket uppgfiter så man hinner inte med. Inte kul att man aldrig ska komma ikapp och jag sitter till och med oftast sent på fredagkvällarna. Det är deadlines här och där som man måste hinna klart olika saker till. Jaja, nu är det snart helg så då hoppas jag kunna vila lite.

En kompis som bor ca 45 minuter bort frågar mig varje vecka om jag kan hälsa på till helgen men jag orkar inte åka dit och vara social de få helger jag varit hemma här. Jag är så utmattad så jag behöver helgen till att vila samt att komma ikapp med städning, disk och tvätt så jag orkar med en ny vecka. Nu har hon dock blivit väldigt sur på mig och verkar inte tro mig då jag säger att jag är så fruktansvärt trött och slut att jag inte orkar tyvärr. Svaret jag får är - Men tänk på mig då hur utmattad jag är som har barn. Det är förstås tråkigt att hon också är utmattad men jag blir trött på att det ska jämföras och är det otänkbart att jag är utarbetad fast jag inte har barn. Det känns som att hon vill "vinna" , att hon minsann har det jobbigare än mig. Men det vet hon ju ingenting om. Jag har försökt att förklara men det är svårt att beskriva sin situation så att andra som är i en annan sitation förstår. Förutom jobbet så tycker jag att det är jättejobbigt att vara ensam och jag hade gärna haft en sambo och familj och tänker mig att det skulle ge mig energi men då så säger min kompis tvärtom att famljlen tar energi så hon tycker att jag har det bättre ensam. Men hon har aldrig varit ensam så hon vet inte hur det är. Jag trivs visst ofta att vara ensam men det är inget självvalt. Det är ju onödigt att jämföra över huvud taget. Alla människor har väl sina toppar och dalar men jag tycker det är jobbigt att jag känner att jag måste "försvara mig", att det inte räcker med att jag säger att tyvärr kan jag inte för jag är så slut och jag har så mycket ogjort hemma. Jag har föreslagit flera gånger att kan inte hon hälsa på mig i stället då då hon dessutom jobbar i närheten där jag bor men hon vill att jag hälsar på hemma hos henne så jag får träffa hennes barn. Det vore ju trevligt förstås men vad ska man göra då man inte räcker.till. Jag har alltid haft svårt att säga nej, jag gör "alltid" allt för andra innan jag gör något för mig själv men jag har verkligen försökt att börja säga nej ibland i alla fall för jag klarar inte upp det annars. Nu har jag tackat nej till flera saker på jobbet och jag har även tackat nej till flera kompisar som vill hitta på saker. Det är ju tråkigt förstås, helst skulle jag vilja hinna och orka allt men det är omöjligt.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

 

Pepp, pepp! smiley 

Gillar

Kommentarer

  • 27 okt 2016 22:29
    Bella50

    Det är klokt att du gör det bra för dig i första hand 👍

  • 27 okt 2016 22:39
    gasten

    Det är ett väldigt krävande arbete du har, förstår att du måste vila upp dig när du är ledig. 

    Är så lätt att gå in i väggen när det är så stressigt hela tiden.

  • 27 okt 2016 22:42

    Håller med .

  • 28 okt 2016 07:14
    viljans

    Det är inte lätt sånt här, eller så är det det?! Är det värt att jobba sig sönder och trasig? I slutändan får man inget tack för det utan man får lida otroligt mycket själv för lång tid framöver! Jag har insett att pengar är inte allt och även om jobbet är kul och givande i perioder så är det ändå annat i livet som är viktigare, att vara frisk och må bra, fysiskt och psykiskt men har man väl hamnat på botten är det svårt att göra det till 100% och det önskar jag ingen annan!

    Alla har vi våra problem och din vän ser jag inte som en vän, egotrippade människor klarar man sig utan! 

    Jag önskar dig allt gott och hoppas du tar kroppens signaler på allvar, bry dig inte vad någon annan säger, du känner dig själv bäst!

    Stor kram🌹💜

  • 28 okt 2016 13:06
    Donnina

    Jobba inte ihjäl dig, det är det inte värt! Och skippa "vänner" som inte uppför sig som vänner! Se positivt på tillvaron och lev väl!

  • 28 okt 2016 13:10
    Bella50

    33b70ae7-370b-4c87-ac39-fb1c7d905760.JPG

    kraa...m 😍

  • 28 okt 2016 19:52

    Tack så mycket allihopa för era kommentarer!smiley


    Ja, jag är splittrad mellan mitt yrke som är intressant, utvecklande och kul men väldigt krävande och stressigt och önskan att ha ett liv med mer balans. Då det är svårt att få fast jobb inom detta område leder det till en massa flyttar hit och dit som ju också tar energi. Samtidigt när jag haft mer "tråkiga" jobb så har jag haft en fritid och mera ork men det har inte känts givande och roligt att gå till jobbet. Frågan är om det måste vara kul.  Det är inte pengar som drar för lönen är väl ungefär densamma och med alla flyttar blir det ju extra dyrt. Vad som är frustrerande är óckså att det dras ned på personal hela tiden så arbetsbördan blir så hög och det stämmer att det inte är värt det att bli så trött så man stupar i säng efter jobbet , man bara orkar med jobbet och inget mer. Jag har fler än en gång funderat på att säga upp mig och återvända utomlands där jag trivdes jättebra men jag är tveksam pga att jag är rädd att bli arbetslös då jag varit arbetslös tidigare i mitt liv och det var ett av det värsta jag varit med om och jag är rädd att hamna i den situationen igen. Vi får se.. Men inte känns det bra i nuläget. Nu ska jag bara vila i helgen och fixa lite hemma innan nästa hektiska vecka startar.

    Senast uppdaterad 28 okt 2016 19:52

  • 30 okt 2016 05:30

    Tack LissaLo! 

  • 30 okt 2016 05:45
    Bella50

    Jag instämmer med LissaLo. Jag skulle bli sönderstressad 😬

    Var rädd om dig 👍

  • 30 okt 2016 08:58

    Tack Bella!

Logga in för att skriva en kommentar.