icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1697517
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
19 juni 2015 16:49
16

Inre stress

Jag haft så mycket saker som hänt senaste året (eller 10 månader om man ska vara exakt) och jag har börjat att känna mig deprimerad på kuppen. Jag har flyttat hem från utlandet fast jag egentligen inte ville, fått byta jobb fast jag inte ville pga omorganisation, bråk med särbon och vi har gjort slut och börjat om titt som tätt och efter 9 månader har jag fortfarande inte fått flytten klar då jag har saker på annan ort i Sverige och har svårt att klara hela flytten själv och får ta hit lite grand eftersom. Dessutom har min pappa stora problem med sin sambo som han vårdar som är sjuk och han kan inte riktigt ta hand om hus och hem och verkar inte kunna inse det, hela egendomen förfaller. De bor långt bort så jag kan inte hjälpa till heller och det gör en ont att se vad som händer och inte kunna göra så mycket och de lyssnar inte på tips och råd. Men framförallt är det hela miljöombytet tror jag att flytta hem till Sverige igen som gjort mig så nedstämd (och klimatet...) och att då dessutom aldrig få iordning på alla saker.

Jag har hållit på i stort sett hela tiden sen jag flyttade hem med mina flyttkartonger men det tar sån tid då man ska göra allting själv och jag hade/har flyttkartonger på tre olika orter. Sen har ju många helger gått bort då jag besökt min särbo eller han besökt mig och han har inte varit villig att hjälpa mig så resten av tiden står jag här med mina kartonger och i min källare och rensar och håller på och det är som ett evighetsarbete och jag har totalt tappat lusten. Men ja, jag måste försöka att ta nya tag och försöka att varva ner, göra roliga saker och få mera positiv energi igen. Jag trodde att en veckas semester vid Medelhavet skulle göra susen men det var nästan tvärtom för då jag kom hem så var det ännu mera som skulle göras och jag har inte kommit ikapp än. Plus att jag bröt foten där, hej och hå. Nu funderar jag på att ställa in semestertrippen sen då jag får semester för jag bara måste få iordning här hemma. Jag är besviken och lite sur på min särbo också för han vill resa bort med mig, göra roliga saker, men inte hjälpa mig att få ordning här hemma så jag får nån sinnesro (Jag hade velat ha allt klart före semstern). Jag mår dåligt av att ha det så här och det är väl därför jag blir stressad, det blir en inre stress att ha detta i bakhuvudet hela tiden. Så fort jag kommer hem efter jobbet känner jag att nu måste du fortsätta. Men ofta orkar jag inte det utan det är ju nog man hinner med de vardagliga saker som ska göras som mat, tvätt etc än att man ska orka sortera och rensa kartonger varje ledig stund. Jag är så in i nordens less. Min tanke är att bara jag blir klar så kommer en stor börda att lätta från mina skuldror och jag kan slappna av igen. Men när ska det bli. Men jag kan inte stressa upp mig så här utan försöker att slappna av och ta det lugnt ändå men det lyckas väl sådär. Under den här tiden har jag dessutom gått upp nästan 20 kg i vikt, jag som var i normalvikt i höstas. Det mesta gick jag upp under superkort tid så jag märkte det inte ens konstigt nog, jag var fullt upptagen med jobbet och mina flyttkartonger... Det känns inte bra. Inte nånting av det. Jag är så slut nu så jag orkar knappt med nånting, känns som jag nästan ska krascha. Samtidigt har jag väl hoppet kvar, jag har börjat om med viktminskningen och det går bra än så länge, har gått 5-6 dagar. Idag har jag inte gjort ett dyft, jag måste ta det lugnt och försöka att varva ner. Hur galet livet kan bli ibland. Jag vet inte hur jag hamnade i den här situationen.

Kommentarer

  • 19 jun 2015 17:45

    Vad tråkigt att det blivit så! :( Men jag är säker på att du kommer klara av det och komma tillbaks till samma plats där du mentalt var som normalviktig. Vart är det du bor nånstans i Sverige nu? Är det i Örebro-trakten kan jag ge en hjälpande hand någon dag. :)

  • 19 jun 2015 17:48
    Mabban

    Mosel, jag har följt dej och läst  varenda bogg under din Tysklandsvistelse, då du mådde så prima!! Att läsa den nu gör mej så ledsen.Du måste helt enkelt tänka på dej själv och din hälsa nu. Behöver du allt det som finns i kartongerna??? Kan dom inte vänta och du pausar och kommer igen???

    Ber om ursäkt, om jag lägger mej, men det gäller din särbo Ni har gjort slut titt som tätt skriver du och han hjälper dej inte. Om jag inte minns fel har du tidigare skrivit, att han påpekar din kosthållning, så du har fallit dit. Förlåt mej, men det skulle ge mej en tankeställare om ev framtid! En partner stöttar och ställer upp!!!!!!

  • 19 jun 2015 17:53
    paloma

    Nu vet jag inte var du bor, men det låter som du behöver lite hjälp att komma iordning. Hade jag bott i närheten av dig hade jag kunna hjälpt dig, jag kan inte bära tungt men är jättebra på att organisera.

    Ett gäng från matdagboken hade fixat det på nolltid, du behöver få bort denna stress från dina axlar.

    Ta det lugnt nu i helgen, så kanske du får lite mer energi längre fram. Att leva så som du gör under stress och press kan göra vem som helst nedstämd, prata med din pojkvän och säg att du måste ta hand om ditt innan du kan göra allt med honom, han kan ju hjälpa dig så får ni mer tid att träffas.

     

  • 19 jun 2015 18:07

    Hej Mosel,

    Jag har också följt dig och vet hur jobbigt du hade det med dina kartonger när du var nyinflyttad. Vi gav dig rådet då att ta ledigt några dagar och satsa tid på att komma i ordning. Tror du behöver hjälp med att komma igång och det gör dig ledsen och splittrad och dessa kartonger hänger över dig som en börda. Vad är det i kartongerna? Är det saker du inte vet var du ska göra av dem och gör att det blir svårara att packa upp dem?  Du måste helt enkelt bestämma dig för att detta ska bli gjort och vika några dagar åt det! Att inreda hemmet och få ordning är roligt och gör att man mår bättre. När detta kommer undan tror jag saker kommer att bli lättare mellan dig och din särbo. Jag delar faktiskt inte en del åsikter här för en relation är så personlig och finns mycket bakom allt. Dessutom är det otroligt svårt att vara särbo och blir lätt missförstånd. Fråga mig som  känner till det väl.

    Mitt råd är att lösa detta med kartongerna och det måste ske snart.  Går det inte att vika nästa helg helt enkelt? 

    Tycker det är jättekul och starkt att du har tagit tag i din viktminskning. Det kommer du att klara och precis som du skrev såg du sanningen i vitögat. Oftast lättare att agera när man kommer till den punkten. Nu får du göra samma sak med kartongerna och stor och varm kram.

  • 19 jun 2015 18:16

    Tack kära ni! Jättesnällt av er men jag bor i Norrland :) Jag känner att jag trots att jag inte behöver allt i lådorna just nu vill jag gå igenom allt och få allt iordning en gång för alla. Det är så att jag flyttat många ggr tidigare men inte haft möjlighet att reda upp allt, vilket är orsaken till att jag fått det lite struligt med alla mina saker/kartonger ända från början så jag vill en gång för alla gå igenom allt och rensa ut så att jag känner att jag har koll på allt och även får rensa bort sånt som kan slängas. Jag har sagt detta till min särbo men han förstår det inte och vill inte slösa sin fritid på att hjälpa mig. Han säger det inte rakt ut men det är det som blir kontentan av det hela. Jag har ju sagt just det att om han hjälper mig så får jag ju mera tid att träffas sen men han tar inte in det utan bara säger att jag ska skippa alla kartonger men jag vill ju inte det. Ja, det är också en av orsakerna till att jag känt att det här förhållandet nog inte är rätt. Vi skulle bli sambo i höstas då jag flyttade hem men han backade direkt så fort jag flyttat hem och sa att han behöver mera tid, att han känner sig för låst att bli sambo. Vi får se vad som händer men jag kan inte räkna med hans hjälp i alla fall. Jag har fixat ganska mycket hittills men det är en hel del kvar och orken tryter. Men bara jag får vila kanske jag kan göra ett nytt ryck. Jag hade enormt många kartonger, jag vet inte exakt men över hundra var det i alla fall, nu har jag kanske 40 kvar.

  • 19 jun 2015 18:23

    Eleganz, jag har hållit på jättemånga helger och kvällar, så gott som varje ledig stund sen jag kom hem, men då jag har så många kartonger så har jag inte hunnit med allt än. Jag har varit dum nog att spara allt typ hela livet så det är jättemycket papper, kläder och grejer och jag har flyttat mycket också så då har det blivit extra struligt då jag inte haft plats att packa upp allt och sen har jag flyttat igen och det har blivit nya kartonger. Vissa lådor går ganska fort att packa upp, andra tar jättelång tid. Just därför jag känner att jag nog måste ta min semester till detta och hoppas jag hinner på den tiden. Jag hoppas jag blir bättre i foten så jag kan hålla på att gå i källartrappan och bära kartonger fram till dess.

  • 19 jun 2015 18:29

    Jag förstår Mosel och du är inte ensam om detta och lätt att samla på sig för mycket. Extra jobbigt när du kämpat så mycket och aldrig blir färdig. Kan du ställa undan dem så att du inte ser dem. Nu är det viktigt att du minskar stressen och får må bra. Förstår också att du måste fundera mycket över din relation när ni vill olika saker. Allt hänger ihop och kommer att bli bra till sist.

  • 19 jun 2015 19:17

    Kan du inte bestämma en tid varje vecka då du pysslar med dina kartonger? Tex söndag em mellan 13 -17? Då är det är kartondax, och BARA då! Och så får det ta den tid det tar? Kanske oxå göra en plan att söndagen denX/X är det att fixa X, och söndagen därpå fixa X...? Så att det inte känns så mycket? En liten bit i taget? Förstår så väl vad du menar när du beskriver hur det har blivit för mkt av alltihop..

    Kram på dig!

  • 19 jun 2015 19:49
    Bella50

    Alla bra råd du får är goda tycker jag ....men själv skulle jag bli "knäpp" att ha det så runt mig. Vet du vad du har i kartongerna ?  Har du saknat det ? Om svaret är nej tycker jag du ska omvandla det som går till pengar istället. Kasta eller skänk det som inte är säljbart. Det är mitt råd. Gör det fort....för annars blir du "sjuk" . Förlåt mig....men jag utgår från mig själv. 

    När maken och jag sålde både huset i stan  och det mesta av lösöret på 3 mån och flyttade till vår stuga , blev livet mycket lättare. Vi har inte saknat nåt vi hade kämpat ihop under 20 år. Nu använder vi det bästa vi har i vardagen istället. De bästa glasen, besticken, servisen m.m. Inget står i skåpen oanvänt och det är en enorm befrielse att bo i ett litet hus mitt i skogen.  Jag hoppas beslutet mognar hos  dig , vad du måste prioritera , för att må bra igen. Ta inte illa upp Mosel ❤️😳👍

  • 19 jun 2015 20:49

    Eleganz, jag har en del av lådorna i källaren och resten hos föräldrarna på annan ort men det är en inre stress att veta att de existerar och att det är ogjort. Jag brukar ta upp en eller två kartonger åt gången och rensa så det är inte så att jag ser alla lådor.

    totoolah, jag känner att jag måste gå snabbare fram annars blir jag ju aldrig klar då jag har så många lådor. Jag har testat att bestämma vissa tider men medvetet eller omedvetet så tänker jag ändå på alltihopa så fort jag kommer hem. Jag tänker också att tänk om jag ska flytta igen och så har jag allt det här ogjort då blir det ännu värre. Min särbo och jag har ju talat om att flytta ihop även om det i dagsläget känns avlägset. Dessutom är min (vår?) dröm att flytta utomlands igen och till dess måste jag ha minimerat mina ägodelar.

    Bella50, jo, jag blir också knäpp på att ha det så här och det är därför jag vill rensa upp allt så fort som möjligt och också har försökt att göra så fort som möjligt men snabbare än jag gjort har jag inte klarat av. Vad jag gör är just det att jag rensar och gör mig av med så mycket som möjligt, men det kräver ju att jag går igenom alla lådor och ser vad som är i dem och avgör vad som ska kastas, eventuellt säljas eller ha kvar.

  • 20 jun 2015 08:46
    Bella50

    Precis Mosel....ingen lätt ekvation.😳 ta hand om dig fysiskt först så kommer väl lusten och orken....sen går det bättre. Att känna sån press och stress är inte bra. ❤️❤️❤️

  • 20 jun 2015 09:13
    Tita

    Din situation är inte rolig! Men jag kan bara hålla med de andra du måste igenom det för att få lugn. Tänk inte så mycket på framtiden och ev flyttar utan försök vara mer i nuet. Gör det pö om pö och tillåt dig att också fokusera på ditt fysiska mående också. Du behöver komma ut och röra på dig på nåt sätt. Hitta ett gym, cykla eller promenera så mycket foten tillåter. Eller bara ta en bok och sätta dig i en park och läsa. Du måste hitta din inre ro för att orka vidare. Sen måste du verkligen tänka över din relation med särbon, ger den dig ro eller oro??? Om det inte känns bra så bryyyyt det mår du själv bäst av i längden.

    Jag önskar dig verkligen allt gott!

  • 20 jun 2015 09:34
    Krusmor

    Jag skickar många kramar till dig, Mosel. Jag vet att det inte kan hjälpa påtagligt på något sätt mer än kanske känslan att du har många här på MD som finns som ditt stöd. Kram!

  • 20 jun 2015 10:14
    Donnina

    Ja, jag vet att alla blir saliga på sin tro, men jag håller fullständigt  med Bella, gör dig av med grejer, skänk, sälj eller kasta! Det mesta av allt man samlat på sig behöver man inte och saknar inte när det väl är borta!

    Jag har under mina första 43 år bott i 500-250 kvm. stora hus runt om i världen, gissa om det fanns prylar efter skilsmässa och återflytt till Sverige! Sen blev det 60 kvm.lägenhet i 20 år vilket gick alldeles utmärkt. Massor med prylar, kläder och möbler fattigare = bara befriande! Och så till slut nu i min lilla stuga på ön med ännu färre prylar även om jag fortfarande har alldeles för många, och jag saknar inte en enda möbel eller sak som jag inte längre har. Så mitt råd är: gör dig av med mängder av tillhörigheter och livet blir enklare och du kommer att må mycket bättre!  Gör dig av med särbon också på en gång! Lycka till! yesheart

  • 20 jun 2015 11:03

    Tack tack allihopa! smiley smiley

Logga in för att skriva en kommentar.