icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

795727
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
23 mars 2017 15:49
4

Hjärnan är trött (Bild)

278c1505-2f39-4e8b-a85c-0ad571ac2240.jpg

Jag kom på mig själv imorse med att återigen googla orden "kan inte tänka" "utmattning tips". Hjärnan har tagit stopp de senaste dagarna. Jag kan bara göra enkla saker. Så fort något kräver lite större tankeförmåga om bara så lite,  lite så tar det stopp,  som om verkstan stänger ned. Skrämmande att inte orka tänka. Jag pressar inte heller då men det är obehagligt och jag har helt enkelt skjutit upp vissa arbetsuppgifter för jag kan inte utföra dem utan att tänka. Jag har gått hem lite tidigare och försökt vila. Jag tror detta tillstånd beror på att jag hade besök av släkting i helgen. Det var ju jättetrevligt och vi gjorde ingenting speciellt ansträngande men då jag behöver vila så behövs nog inte mycket för att mina batterier tar helt slut. Det blir ju intensivt att ha besök och umgås hela dagarna. Nu är ju detta ingen normal skala utan utifrån en person som är på gräns till utbrändhet. Nu är jag ledig resten av veckan och hoppas kunna vila trots att jag reser hem i ledsamt ärende. Jag tänker att jag är konstig som håller på så här och sliter ut mig. Envis,  vill inte ge mig. Ingen tackar en för det. Är ungefär tre månader kvar av jobbet. Min förhoppning är att orka med till dess. Bara jag får tillräcklig vila på kvällar och helger. Jag vaknade halv fem imorse,  två timmar för tidigt,  helt klarvaken. Passade på att söka ett annat jobb då jag ändå var vaken. Tog det lugnt utan stress så jag klarar ju fortfarande av saker. Hjärnan inte helt avstängd. Men det kan ju inte vara meningen att man ska ha det så här. Tänk om jag får men för livet. Jag tror inte att jag tänker riktigt logiskt längre. Det ju inte lätt att tänka när hjärnan inte orkar tänka utan stänger ned. Jag vet inte vad som har hänt. Stressen,  arbetsbelastningen har tagit över mitt liv. 

566fe67a-02e9-43b8-ac0d-adc46061bc70.jpg

Kommentarer

  • 23 mar 2017 16:14
    Flamenco

    Själv utbränd sen lång tid och, ja, det där måste du ta på allvar. Har du sökt läkare?

  • 23 mar 2017 17:41
    Bella50

    Har sagt det förr och så skulle jah aldrig orka ha det. Det är inget jobb värt anser jag. Men vi är olika ...var rädd om dig innan det går helt galet. 😬

  • 23 mar 2017 18:20
    aregnisw

    Oj så jobbigt du får ta igen dig och vila annars kan det gå galet som Bella50 säger och inget jobb är värt att man ska stressa halvt ihjäl sig nej tänk mer på att du ska må bra. pepp yes

  • 24 mar 2017 07:18

    Tack för kommentarer. Nej,  jag har inte gått till läkare för då blir jag säkert sjukskriven och det vill jag inte. Jag har ett vikariat så jag försöker kämpa tiden ut. Om det går. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har hoppats att själv kunna hitta balansen och klara av det men nu känns det som det vägt över åt helt fel håll och det är svårt att räta upp skutan igen. Jag funderar på att helt byta jobb,  varken jobba med detta som jag egentligen gillar men som är så överbelastat eller det jobb jag tjänstledig ifrån som har bättre balans men som jag tycker är lite tråkigt jobb,  är helt annat område. Men jag har inte kommit på vad jag skulle göra istället. Grunden till att jag "plågar mig " så här är tror jag att jag varit med om att förlora jobbet i en stor omorganisation och blev arbetslös i flera år och sökte jobb efter jobb efter jobb och fick ingenting. Det var en så hemsk situation så sedan när jag fick jobb (och det är drygt 10 år sedan jag var arbetslös) så är jag livrädd för att släppa jobb även om det inte är bra för mig. Jag är livrädd att bli arbetslös igen och hamna där jag var då med nej efter nej. Så jag tror tyvärr att det är denna rädsla som hindrar mig att försöka hitta nya vägar. Jag söker ju andra jobb nu också men jag vågar inte göra något drastiskt. 

    Senast uppdaterad 24 mar 2017 07:21

Logga in för att skriva en kommentar.