icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1695222
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
2 december 2014 08:47
5

Hjälpa eller stjälpa?

Jag blev så himla ledsen och upprörd igårkväll. En person i min närhet verkar inte förstå hur man stöttar utan säger enligt mig "fel saker" som får mig att må dåligt. Jag har ju kommit ur mina rutiner sedan jag flyttade till Sverige men naturligvis vill jag komma tillbaka. Om någon överhuvudtaget ska säga nåt så behöver jag uppmuntran och positiva ord. Personen har börjat ha en trist ton mot mig, låter aggressiv och säger med arg röst du måste skärpa dig, gör si gör så. Framförallt stör mig tonfallet, det känns som jag blir attackerad för i sak stämmer väl egentligen det som personen säger, att jag måste börja motionera dagligen igen etc. Igår fick jag höra att jag kommer att bli ett vrak som personen inte vill ha med att göra om jag inte tar tag i detta. Jag blev chockad, för jag är minsann inget vrak överviktig eller ej och jag blev förbluffad över sättet jag blev tilltalad. Personen menar att det är ett sätt att "få mig på g", att det sägs med välvilja för att "puscha mig". Jag sa ju att -Detta funkar inte på mig, utan jag blir ledsen då du säger så där. Jag behöver uppmuntran men du skäller ju på mig. Du tilltalar ju mig som jag är en idiot eller nåt. -Nejdå, menar personen, jag försöker få fram ditt jävlaranamma.

Det enda jävlaranamma som kom fram var att jag avbröt samtalet och blev jätteledsen och kände att den här kontakten vet jag inte om jag vill ha kvar längre. Jag känner att jag får ingen förståelse av vederbörande, det är samma gamla "det är väl bara att".

Ha en bra tisdag!

Pepp pepp! :)

 

Kommentarer

  • 2 dec 2014 21:09

    Tack för alla kommentarer! Ja, jag får se vad jag gör med personen. Jag har ju sagt till nu på skarpen att den där metoden inte gillas av mig men om personen fortsätter så kanske jag får lov att bryta kontakten eller ta paus. Jag är fortfarande ledsen över saker som sas igår, jag tycker det är så onödigt att vara otrevlig och vad mig anbelangar så inte får jag bättre resultat av detta utan hellre tvärtom.

  • 2 dec 2014 09:21
    paloma

    Att vara otrevlig är knappast ett sätt att stötta någon, jag förstår att du tvekar att fortsätta en sådan " vänskap ". Jag har haft några sådana vänner som jag inte umgås med längre.

  • 2 dec 2014 10:52

    Det där kan fungera på gymmet, om man ska tagga till inför ett ovanligt tungt lyft och behöver bli lite förbannad. Aggressiv pepp inför en kort, intensiv utmaning.

    Det är inte lika klokt sätt att försöka visa sitt stöd i långa loppet. Jag menar, vem gillar att bli skriken åt och peppad på det viset, utanför gymmet?

    Försök att inte ta illa vid dig, personen menar antagligen bara väl men begriper inte bättre. Du kanske ska ta en paus i den kontakten, om du inte vill kapa banden helt?

  • 2 dec 2014 12:21

    Jag har försökt med att pusha mig själv i många år på ett mycket aggressivt sätt men det har absolut inte hjälpt. När min son kärleksfullt gav mig råd så tog jag till det och förändrade mitt liv. Det är kärleksfulla råd som man behöver. 

  • 2 dec 2014 13:19
    lflickan
    Alla är olika och behöver stöd och pepp på olika sätt. Jag blir bara arg på folk som är sådär lite aggressiva, även på gym. Då vill jag bara göra tvärtom istället. Så det funkar inte alls. Bra att du sa ifrån och jag hoppas personen ändrar sig.

Logga in för att skriva en kommentar.