icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

749541
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
14 juni 2015 13:32
12

Frestad och svårt säga nej till mig själv

Alla har sina sätt att lyckas gå ner i vikt. Jag har ju sett här på Matdagboken under årens lopp att vi är många som lyckas och vi har inte alltid samma metoder. Det spelar ju ingen roll heller bara vi når målet och är nöjda med det sätt vi lever, vår livsstil. Min metod har ju varit gådieten, att motionera mycket och att äta hälsosamt men utan att väga, mäta maten.

Problem uppstod för mig i höstas när jag började umgås allt oftare med min särbo. Han har också viktproblem och har gått ner mycket i vikt på sitt vis som delvis liknar mitt så på sätt och vis var det jättebra, han vill också äta sunt. MEN en stor skillnad är att jag alltid har undvikit att ha godsaker, mat hemma för jag blir så frestad att jag inte kan låta bli att äta det som finns. Jag har varit ganska strikt även om jag ibland har unnat mig något extra. Våra livsstilar krockade dock för min särbos matvanor är helt annorlunda än mina och han vill kunna äta allt och han har inga problem att bara ta en liten bit av nånting. Jag kände då att jag inte ville begränsa honom när vi träffades och det blev så att även jag åt av "hans mat". Detta gjorde, anser jag, att jag fick ett sockersug igen och att jag då tvärtemot honom blir jättefrestad och har svårt att säga nej till mig själv, gärna vill ta en bit till.... Jag hade tex inte ätit bröd på ett år och saknade det inte men han vill absolut äta bröd, flera olika sorter varje dag! Så då inhandlade jag det men då han åkte hem efter helgen så fanns ju brödet kvar i mitt skåp och frestade mig. Det var inte bara bröd utan han äter även choklad varje dag! En liten ruta efter varje måltid! Det gör inte jag men det slutade med att jag åt upp det som var kvar när han hade åkt, både bröd och choklad. Jag försökte att skicka med honom grejerna så jag inte skulle ha det i min åsyn. Sen försökte jag äta sunt igen tills vi sågs igen och det blev samma visa igen och  efter x antal veckor eller månader så började jag själv att köpa bröd till MIG fast jag egentligen inte ville ha. Jag blev helt enkelt frestad och började tycka det var gott igen. Sen var det så att vi de helger vi träffades ville vi unna oss något extra. För mig var det tyvärr så att jag kände att jag inte ville begränsa hans matval så jag "offrade mig"... och tänkte att jag tar igen det sen, men som sagt sen så började mina egna matvanor att halta så att jag själv började välja produkter jag egentligen slutat med och "inte ville ha", kändes som en drog. Det här är nu ett problem för mig för jag kan ju inte undvika att äta med andra människor hela livet och om jag inte kan säga nej till mig själv hur ska det här gå. Det gick jättebra utomlands där jag endast handlade hem det JAG ville äta. Men nu när jag har saker i frysen och i skåpen här hemma är det lätt att något slinker ner när jag kommer hem trött från jobbet och inte riktigt tänker klart. Känns som jag nästan har nåt fel, för varför kan jag inte ha mat, godsaker hemma. Jag försökte i början att han fick äta "sitt" och jag "mitt" men jag blev så frestad så jag bara måste äta det han åt också. Jag vet inte vad man ska göra åt detta. Jag har försökt att prata med honom om detta, och hoppades att han ville stötta mig och inte heller äta dessa produkter då vi ses men han är inte villig att göra det utan tycker jag är svag som inte kan stå emot  och borde skärpa mig. Visst är det väl så, men jag vet inte vad jag ska göra åt det. 

Pepp pepp!

Kommentarer

  • 14 jun 2015 13:49

    Nej! Det är inte alls så! Han får såklart käka vad han vill, det får han ta ansvar för, men du ska absolut inte behöva anpassa dig till hans matval! Vill han träffas hemma hos dig och äta saker du normalt inte äter så får baske mig han ta med sig det själv! Både hem till dig och med sig när han åker! Basta! Och att ens säga nåt sånt som att du är svag och ska skärpa dig, fy för s..tan vad arg jag blir! Stå upp för dig själv! Pepp och Kram!

  • 14 jun 2015 13:55
    Krusmor

    Totoolah tog orden från mina fingrar! Håller med fullständigt! Råg i ryggen till dig! Du är så otroligt stark (här med tanke på all utlandsvistelse du erfarit på egen hand) och kan visa "var skåpet ska stå" när ni är hemma hos dig :) Kram!

  • 14 jun 2015 14:08

    Jag tycker nog lite tvärtemot alla andra här och du måste nog bemöta problemet på annat sätt. Jag är sambo och han äter bröd och jag skulle aldrig tänka tanken på att det skulle tas bort från hans sida för att jag har valt att avstå från bröd. Du måste hitta ett sätt som fungerar för dig själv oberoende av andra människor !! Det är hemligheten och bara du själv kan hitta det svaret och lösningen. Aldrig bra att offra sig. A tycker jag varit lite " tråkig" ibland när han har bjudit på glass och jag säger nej men han har vant sig nu. Det går att laga så mycket gott som är både nyttigt och bra så det ska inte vara något problem. Blir det bröd över när din särbo har åkt så frys in det. Kämpa för din relation och jag är övertygad om  att det går att lösa.

  • 14 jun 2015 14:29
    Bella50

    Jag gillar allt ni skriver....men tycker att det är upp till en själv att göra sina medvetna val, varje gång man stoppar nåt i munnen. Ingen tvingar en att äta det man inte vill ha...sen i nästa andetag tycker jag hans kommentar var okänslig gentemot dig, Mosel.

    Sådana kommentarer om ens svagheter (som man vet bäst själv) mår man i alla fall inte bättre av....om man inte blir skitförbannad på karlen 😬👎

    Min egen karl äter en massa sånt skräp och här ligger ofta godisbitar " fem för 15 kr " och liknande. Jag har valt att inte " se" dom.... stå på dig Mosel 🌹👍🌹👍🌹

  • 14 jun 2015 19:02

    Ja, stå på dig Mosel låt inte gubben stå på dig. Det är stöd du behöver och inte dumma kommentarer!

    Men det är du som väljer att äta eller låta bli, valet är ditt. Du måste hitta en hållbar strategi. Det kommer alltid att finnas mat i din omgivning som du inte vill äta så du måste "lära" dig att låta bli.

    Pepp på dig!

  • 14 jun 2015 19:29

    men om mosel nu hade haft alkoholproblem istället för brödproblem, och karleländet hade propsat på att få dricka alkohol och förvara alkohol hemma hos henne då han inte är där... för mig är det samma sak.. beroende som beroende... jag anser att mosel ska få slippa att förvara sådant som för henne är beroendeframkallande hemma hos sig bara för att det dyker upp en karl då och då som vill ha det..

  • 14 jun 2015 20:31

    Intressant frågeställning totoolah. Håller med om beroende men lite skillnad ändå på att avstå från att dricka alkohol från att behöva avstå från att äta en smörgås om man vill det.  Då ska man inte få koka potatis heller.. Blir lite svårt i livet som helhet. Däremot håller jag med om att man ska peppa och ge stöd i en relation. Inte peka på svagheter för inget blir bättre av det.

  • 14 jun 2015 23:10

    Jag tycker att en partner som inte stöttar är en taskig partner.

    Bästa lösningen, utan att göra slut, vore att han tar med det han vill ha och tar med det hem igen. Eller att han får anpassa sig efter dig när han är gäst och du gör vad du mår bra av när du är gäst hos honom. Det är allmänt hyfs.

  • 14 jun 2015 23:17

    Håller med dig elmo10 men samtidigt tycker jag att om man är särbo är man mer än gäster hos varandra och försöker väl ändå dela livet så gott det går. Måste finnas vägar för båda parter.För mig tror jag man måste börja med sig själv och bestämma sig för något och låta bli att påverkas och frestas av vad andra äter. Inte helt lätt men det är ju också vad vi kämpar med när vi försöker gå ned i vikt och hitta ett bra sätt att leva efter.

  • 14 jun 2015 23:59

    Det är ju just detta som är våra problem. Vi har ett matmissbruksproblem och det är det vi måste inse. Vi kan inte skärpa oss för mat är som gift för oss. Vi måste vara strikta helt enkelt. 

    Kram och Lycka till Mosel!

  • 16 jun 2015 18:31

    Tack för alla kommentarer!
    För mig passar det bäst att inte ha så mycket mat/godsaker hemma. Jag måste kämpa på och försöka att stå emot frestelser på ett bättre sätt men just nu klarar jag det inte utan det bästa är att grejerna antingen inte kommer innanför min dörr eller att rester kastas eller skickas med när gäster far. Jag kämpar med mat och sockersug nu hela tiden så det gäller att komma över det och komma in i mina goda rutiner igen.

  • 16 jun 2015 18:56

    Förstår Mosel och nu när du vet det får du agera därefter. Du kan nog förklara för din särbo hur du känner dig och hur viktigt det är för dig.  Allt kommer att bli lättare i och med att sockersuget försvinner.

Logga in för att skriva en kommentar.