icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1441456
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
25 augusti 2017 08:42
3

En vecka till tjejmilen

Jag var med för första gången ifjol och anmälde mig spontant dagen före och det gick förvånansvärt bra med tanke på att jag inte hade tränat inför loppet. 64 minuter. Jag var dock rätt bra tränad i grunden då. Det är jag inte på samma sätt iår men började jogga för en månad sedan och har sprungit en mil tre gånger iaf senaste veckorna. Så jag vet att jag tar mig runt. Man måste ju inte springa heller. Ifjol blev en kompis stött för att jag inte sagt till att jag tänkte vara med (var ju spontant infall) och i sommar föreslog hon att vi deltar tillsammans nu iår. Vi är i olika form men det spelar ju ingen roll tycker jag att vi inte är i samma startgrupp för vi går ju till evenemanget tillsammans och umgås också efteråt. Det ju kul bara vara med! Vi har ju pratats vid senaste månaden också och delgett varandra hur det går, jag har ju börjat springa medan hon börjat ta tag i regelbundna långa promenader. Igår frågade jag henne om hon anmält sig till tjejmilen, jag anmäler mig där på plats dagen före. Så idag får jag ett meddelande med skratt att "haha, jag kan ju inte springa. Jag trodde vi skulle träna tillsammans i så fall. " Jag fattar ingenting för jag har förstått detta som helt bestämt och hon vet att vi inte kan träna tillsammans då vi bor på olika orter. Jag tolkar det som att hon tycker hon för otränad men man får ju promenera också, det är ju många som gör det också. Jag frågade vad hon menar, om hon ångrat sig men jag har inte fått svar. Jag är jättebesviken. Javisst, kan jag delta ensam även iår men jag ju sett fram emot att vi båda skulle delta iår och allt runt omkring,  blir ju roligare före och efter om man inte är ensam. Jag blir irriterad också, då hon föreslagit och pratat hel del om detta och nu då inte vill delta. Jag tror att en orsak är just att hon vet att jag är mer tränad men vad spelar det för roll. Att gå en mil är ingen konst för henne utan det är väl drömmen att kunna jogga som gör henne besviken. Jag hoppas fortfarande att hon ändå deltar. Det är ju ett kul evenemang. Jag vet att jag inte springer lika fort iår som ifjol men det spelar ingen roll. Målet är att ta sig runt och att denna gång inte skada sig. Förra året fick jag efter målgång jätteont och fick hälsensinflammation. Men jag tror det berodde på att jag aldrig sprungit en mil förut då så blev en överansträngning eller i kombination att jag inte värmt upp tillräckligt eller inte stretchade efteråt. Nu har jag redan sprungit en mil några gånger så det borde inte vara någon överraskning för kroppen. Vi får se! 

Gillar

Kommentarer

  • 25 aug 2017 09:30
    Molnbär

    Heja! 64 min är ju en jättebra tid och den kan du säkert matcha i år när du är "veteran" och känner till banan osv. Tjejmilen är härlig tycker jag. Har varit med 5 ggr men nu är det tyvärr slut med jogging och promenader för min del. Håller mig till cykel, simning och styrketräning. Lycka till på loppet!

  • 26 aug 2017 13:58
    babs2

    Har gått 25 tjejmilar och de första kunde jag småjogga bitvis, men sen blev artrosen i knäna för svår, men att gåträna inför loppet var en morot. Nu har jag fått proteser i båda knäna och får varken jogga eller springa. 

    Jag startade med en svägerska, en brorsdotter ( strax under timmen) och enbrorsonssambo. Brodern och brorsonen med barn väntade på Gärdet med fika. Spelade ingen roll för min del att de kommit i mål mycket tidigare.

    Håller tummarna för dig!

  • 29 aug 2017 18:31

    Tack för era kommentarer!  Min kompis har inte hört av sig än fast jag försökt nå henne flera gånger. Fyra dagar kvar. Nåja, jag deltar själv hur som helst. Jag tror inte det går lika fort iår då jag inte är lika tränad nu men det spelar ingen roll för mig hur lång tid det tar. Det värsta är att det verkar bli sol och rätt varmt på lördag så då blir det jobbigt. Jag tål inte värme så bra när jag springer. Ifjol var det mulet och det var ju bra för då blev det inte så varmt. 

Logga in för att skriva en kommentar.