icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

750523
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
5 september 2019 14:24
12

Dags igen " -Du är för smal!"

Jaha, nu har det börjat igen! Så snart jag börjar närma mig normalvikt så har jag två kompisar som ger mig negativa kommentarer och påstår osanna saker som att jag är för smal,  "spinkig" (!) att jag äter för lite eller inte alls, att det är ohälsosamt på nåt vis. Jag blir så förbannad rent ut sagt då jag äter varierat och jättehälsosamt och det ju är mycket mer hälsosamt att vara runt normalvikt än att ha fetma, men då jag varit överviktig, då säger de inget. Jag är ju inte ens smal än, jag har inte riktigt nått normalvikt än och då menar jag övre gränsen till normalvikt enligt BMI för min längd. Vad som räknas till normalt BMI är ju dessutom ca 15 kg variation från övre till lägre gränsen. Jag har en äppelformad kroppsform också så jag har tyvärr en stor mage. Hur som helst så är jag själv jätteglad att jag har börjat närma mig normalvikt men det är inte kul när man träffar kompisar och de utbrister herregud vad du är spinkig. Äter du ingenting.  osv  otrevliga kommentarer tycker jag och när jag svarar att jodå, jag äter sunt och jag är ju inte alls spinkig men det är sant att jag gått ned en hel del i vikt sen i våras, så bara fortsätter de med sura kommentarer. En av dem har tex påstått att jag har anorexia och det är ju fruktansvärt och helt fel. Jag har aldrig haft ätstörningar. Jag tror att båda är lite avundsjuka för att jag gått ned i vikt och försöker hitta fel. Jag tycker ändå att det är jobbigt. En av dem ringer också ofta och frågar ut mig vad jag ätit och ska äta idag. Vad än jag säger så är det helt fel enligt henne. Jag känner att snart exploderar jag. Jag försöker själv att inte prata om vikt och mat med dem men de tar själva upp det.

Förra veckan tänkte jag köpa en ny sport-bh inför Tjejmilen och då jag och en kompis hade ett ärende till stan tänkte jag kolla på sport-bh i samband med det. Då jag gått ned i vikt så blir ju bh också mindre och då jag har stor byst så är det ju viktigt med bra support så man kan springa. Jag sa detta till min kompis att jag måste till XXL innan de stänger men hon lyssnade inte och fick mig helt enkelt att missa öppettiden. Hon sa nej, nej, du behöver ingen sport-bh, du är så liten och spinkig. Titta på mig sa hon. Som att hon var blind och döv för jag har typ 80F så min byst är allt annat än liten. Hon har själv typ ingen kupa alls eller eventuellt en A så det var ju henne själv hon pratade om.

Även om jag hade varit smal och spinkig som hon uttryckte sig så behöver jag ändå en sport-bh när jag har stor byst! Jag sa det åt henne men hon lyssnade ändå inte.

Åh, vad tröttsamt det är. Känns helt galet. Som att de är verklighetsfrånvarande. Jag tycker inte de är snälla mot mig och de har inte stöttat min viktminskning utan tvärtom. 

Kommentarer

  • 5 sep 2019 14:59
    Emmi11

    När du känner att de är energitjuvar - bryt med dom. Det är min spontana tankie.

    Man ska omge sig med personer som tillför något - känslomässigt, kamratligt, peppande.... över huvud taget, som får dig att må bra.

    För min egen del skulle det kännas betydligt bättre att vara ganska själv än att umgås med personer som får mig att inte må bra...

     

     

     

     

     

     

  • 5 sep 2019 17:27
    LissaLo

    Du skriver "... snart exploderar jag..." och, Ja, tror verkligen är just det du ska göra! Rensa luften ordentligt och.... går de i ilska så är det ok! Stannar de kvar och lugnar sig också ok. MEN, det tror jag inte att de gör! "

    Däremot får du säga sanningen och de är inte dig värdiga! Så bär sig inte civiliserat folk åt! Avundsjuka tror jag också är i botten. 

    Senast uppdaterad 5 sep 2019 20:11

  • 5 sep 2019 17:29

    Hej

    Jag kan bara håla med Emmi11 att det där är bara energitjuvar inte riktiga vänner.

    En riktig vän hade stått vid din sida och peppat dig och hejat på när du försöker få ordning på vikten.

    Kämpa på och låt inte någon anna förstöra för dig, det är bara du som vet när du själv är nöjd och mår bra med din vikt...

     

    //Uffe

  • 5 sep 2019 17:42
    Arrietty

    Märkliga vänner du har, de låter inte alls trevliga... men efterosm du umgås med dem är det andra saker hos dem som är bra?  annars är det dags att leta reda på nya bekantskaper vilket inte alltid är så enkelt när man hunnit upp över tonåren. Jag tillhör de trolösa som byter vänskapskrets hela tiden, inte för att jag tröttnar på den gamla men för att jag engaerar mig i nya intressen och med dem följer i regel ett nytt umgänge. du har ju gjort ett fantastiskt jobb med vikten, sträck på dig! 

  • 5 sep 2019 17:59
    Bella50

    Lyssna på råden ovanför...jag håller med till 100% 

    6dfcc026-c931-481d-99a3-ee0e7bb592aa.jpeg

  • 5 sep 2019 20:44

    cab8123e-dd13-4474-bc25-cde81081074b.jpg STÅ PÅ DIG. TÄNK PÅ ATT DU ÄR VÄRDEFULL

  • 5 sep 2019 23:17

    Tack för era kommentarer. Ja, de har ju goda sidor också men just det här beteendet förstår jag inte. De vet ju hur jag har kämpat med min vikt. Men själv är jag ju jätteglad för mina resultat så jag försöker fokusera på det positiva. 

  • 6 sep 2019 06:41
    Bella50

    Ja...och STOLT ska du vara. Det bottnar nog i avundsjuka att du visat den styrkan att vända skutan än en gång. 👏👏

  • 6 sep 2019 06:53

    Tack, Bella! Jo, jag är rätt nöjd över mig själv för det 😊 

  • 6 sep 2019 07:04

    Jag tror att folk runt en vänjer sig vid att man ser ut på ett visst sätt, så när det förändras fort så reagerar de. Jag har en kompis som gått ner 18 kg och många tycker nu hon är för smal, men hon har helt normalt BMI. Jag tror att om hon håller den vikten en längre period så kommer de vänja sig vid att det är så hon ser ut nu, det är det nya normala för henne. Jag tycker att du gör ett fanstastiskt jobb och försöker göra som du, även om jag inte kan promenera så mycket för min kropp som sätter stopp. 

  • 6 sep 2019 10:52

    Håller med vad de flesta andra skriver, dina s.k. vänner verkar inte kunna uppföra sig som vänner ska. Själv hade jag valt bort dem, hellre ett fåtal helt pålitliga personer i mitt liv. 

    Sedan måste jag nog erkänna att stor viktminskning i den ålder som både du och jag befinner oss i ger väldigt drastisk skillnad, inte bara i kropp utan även i ansiktet. Om jag tidigare var så gott som rynkfri för att jag hade 40 kg övervikt så infann det sig en hel del rynkor i ansiktet när jag nådde normalvikt. Jag har inga större problem med det, tycker det är ganska vackert både på mig själv och andra och definitivt att föredra framför fetma. Men det är klart att mitt utseende förändrades radikalt, för mig som såg förändringarna dagligen var det inte lika drastiskt som för de som såg mig då och då. 

  • 6 sep 2019 11:36

    De här vännerna såg mig inte när jag var som störst då jag bor på annan ort. Men de såg mig när jag var kanske halvvägs. Sen så visst mitt omfång och stora mage har blivit mycket mindre men på resten av kroppen syns inte stor skillnad. Jag har alltid haft tur och har inte många rynkor, visst lite runt ögonen, men det har inte blivit nån förändring nu vad det gäller det. Det är klart om nån går från storlek 46 till 40 så är jag ju klart mindre men de vet ju orsaken och att det är positivt. Ja, de vänjer sig väl.

    Den ena som ringer och frågar vad har ätit, ska äta...har haft ätstörningar så det kanske är därför hon hänger upp sig på det. Hon har aldrig frågat det förr utan börjat med det sen knappt ett år tror jag, att hon vill höra matsedel och inte är nöjd. Jag som är ensamstående har ingen matsedel utan jag kan ju gå och handla mat samma dag och vi har inte samma syn på bra mat. Hon tycker man absolut ska äta husmanskost, kött, korv och potatis osv medan jag kör mera medelhavskost. Det betyder ju inte att det ena är fel, jag gillar mera sån mat. Svaret jag får är att jag inte äter ordentligt. Men det kanske beror på hennes tidigare ätstörning, att hon har blivit så fixerad vid mitt matintag.

    Tack Jeannie, viktminskningen måste ju inte gå fort utan huvudsaken är att man tar en dag i taget och inte släpper taget om/när saker händer  utan fortsätter med sina rutiner. Jag har ju tyvärr gått upp i vikt igen vid några tillfällen men nu, nu känner jag att det får vara nog. Jag måste sätta hälsan först. Före jobb, olika relationer, flyttar hit och dit osv. Men det blir också samma läxa, en dag i taget. 

    Senast uppdaterad 6 sep 2019 11:38

Logga in för att skriva en kommentar.