icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1749053
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
18 mars 2014 14:20
11

Att vara sin egen bästa vän

Egentligen borde det var självklart att sätta sig själv först, att se till att man själv mår bra först och främst. Jag tror dock att många av oss inte gör det, utan man sätter familj, vänner, husdjur,arbetet, kollegor, ja nästan allt och alla före ens eget väl och ve. Oftast är det nog inte ens medvetet. Jag läste idag i en bok om att sätta mål och där stod det [KURSIV]"lyssnar du lika mycket och är du lika tålmodig mot dig själv som du är mot andra? Ger du dig själv lika mycket tid som du ger andra? Är du din egen bästa vän?"[/KURSIV] Det var tänkvärt tycker jag för visst är det så att man mest engagerar sig i andra och ofta glömmer bort sig själv. Jag är en god vän som ofta lyssnar på/stöttar mina vänner och jag gör det gärna. En sak som jag tänkt på mer och mer på sistone är att det oftast inte är ömsesidigt. Jag är där för vänner och familj men det är få som ställt upp för mig då det verkligen har gällt. Det är tråkigt att inse det. Kanske ännu värre att inse att man inte ens varit där för sig själv. Jag har satt andra saker (jobb mm) och andra personer före mig själv. I boken stod det att man ska stötta sig själv på samma sätt som man stöttar vänner och att oftast är man för sträng mot sig själv. Mitt liv är och har varit ganska kaosartat senaste ca tio åren (och som förmodligen är en av orsakerna till min viktökning). Jag vet inte ens vart jag är på väg. Jag har så många "[KURSIV]måsten[/KURSIV]" att jag knappt hittar bland alla mina tankar. Vad är mitt mål, vad vill jag göra resten av livet? Jag flyttade utomlands för 2,5 år sen så det var ju ett stort steg mot att göra vad jag vill. Exakt vad jag ska göra framöver vet jag dock inte. Jag är jätteglad att jag i alla fall har tagit tag i min hälsa och inte har alltför långt kvar till normalvikt! Hur kunde jag glömma bort min hälsa, att sätta mig själv först? Varför sätter jag andra/annat före mig själv? Det är något att fundera över. Hur kan det ske att man plötsligt en dag "vaknar" och är jätteöverviktig och inte ens har märkt det för man har haft så mycket annat i tankarna? Hoppas ni haft en bra start på veckan! Pepp pepp! :)

Gillar

Kommentarer

  • 18 mar 2014 14:34
    Tita
    Pepp, pepp på dig också
  • 18 mar 2014 14:38
    Ja visst är det viktigt att ibland stanna upp, reflektera och ta ut ny riktning i livet. Din viktminskning sista halvåret har ju varit helt fantastiskt bra! Du är en riktig inspirationskälla. Lycka till nu med din påskutmaning.
  • 18 mar 2014 14:40
    gittan52
    Känner igen mig i det du skriver. Jag gissar att mycket handlar om bekräftelsebehov men vi får fortsätta träna på att bekräfta oss själva ;)
  • 18 mar 2014 14:58
    Känner igen mig så mycket i det du skriver💐lycka till och ge dig en klapp på ryggen!
  • 18 mar 2014 15:33
    Tack allihopa för pepp och kommentarer! Tack så mycket [KURSIV]JeannieO [/KURSIV]och lycka till du med! [KURSIV]gittan52 [/KURSIV]och [KURSIV]Aries[/KURSIV], ja kanske det är det det grundar sig i, bekräftelsebehov och/eller flyktbeteende, måste grunna lite på detta... Pepp tillbaks allihopa!
  • 18 mar 2014 16:21
    lenaek
    Känner åxå igen mig. Det är inte helt lätt att sätta sig själv i första rummet. Pepp!!
  • 18 mar 2014 19:32
    Jo, jo där känner man igen sej, sen rätt som det är så rusar man i väggen som ett ånglok, bläää. Storsyster syndromet kallar jag det för, alltid finnas där för all. Så plötsligt står man där och undrar vart de tog vägen när jag inte orkar längre. Besvikelse att man förrått sej själv :( Men sen kan det bara bli bättre, när man upptäckt det. Heja dej, heja mej, heja alla :)
  • 18 mar 2014 19:54
    Tack tack [KURSIV]lenaek [/KURSIV]och [KURSIV]mormor55[/KURSIV]! Ja [KURSIV]mormor55[/KURSIV], "storasystersyndromet" var ju ett ganska lämpligt ord. Precis, det kan bara bli bättre!! Heja oss alla :) :)
  • 18 mar 2014 22:21
    Kloka ord som jag helt instämmer i. Lyssna inåt, stanna upp och vara närvarande i nuet är något som jag tror på. Lätt att vilja fly bort och ätandet kan vara en del av detta för många.
  • 19 mar 2014 11:58
    [LANK]http://naturvetarna.se/Om-oss/Tidningen-Naturvetare/Artikelarkiv/Nr-2-2014/Ingen-tackar-dig-nar-du-blir-sjukskriven-/[/LANK] Här får du en bra länk. Läs, kram på dej :)
  • 2 jun 2014 09:07
    chicha

    Tack för den utomordentligt bra länken mormor!

Logga in för att skriva en kommentar.