icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

mosels blogg

1003217
Har gjort detta ett antal gånger förut de senaste åren. Två gånger lyckades jag nå normalvikt. Första gången, sep 2013, började jag att ta itu med min övervikt som smugit sig på och gick ner ca 30 kilo på mindre än ett år (totalt över 35 kg) och vägde vid starten då det mesta jag någonsin vägt nästan 100 kg och gick ned till 63 kg. Tyvärr fick jag ett bakslag ganska kort tid därefter och gick upp över 20 kg på ett halvår i samband med en stor flytt och allt vad det innebar. Jag tog tag i viktminskningen igen i jan 2016 gick ned ca 25 kg igen till normalvikt. Sen har jag gått lite upp och ner sen dess men inte nått normalvikt. Ifjol sommar (2018) var jag 6-7 kg ifrån när jag tappade taget. Nu gör jag denna resa för sista gången, "so help me God". Nu måste jag lära mig att hålla fast vid normalvikt! Jag tycker inte egentligen att det är någon större konst att gå ned i vikt bara man är envis och följer sina rutiner men svårigheten för mig är att hålla vikten när man nått normalvikt. Mitt problem är att jag "glömmer" bort min vikt och hälsa när andra saker händer i livet så problem med relationer, flyttar, nya jobb etc, har tagit bort mitt fokus från min hälsa och "plötsligt" har jag gått upp ca 20 kg igen. Började med viktminskningen igen i januari 2019. Jag följer "gådieten" och om någon är intresserad av att läsa lite mera om hur jag gått tillväga se ett tidigare inlägg här: http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15910872

För övrigt började jag springa för några år sedan och har varit med på två Tjejmilen där jag sprungit en mil på ca 60 minuter och mitt mål är nu att springa för tredje gången hösten 2019.
23 juli 2016 23:11
2

Att (inte) dela med sig

Jag är en snäll och hjälpsam person. Kanske ibland lite för snäll. Hur som helst har jag svårt att förstå folk som inte är det eller som hjälper om de "måste" men inte vill dela med sig av information eller visa det man behöver veta. Det hände en sak idag som gjorde att han kom att tänka på en rad liknande situationer. Plötsligt funkade inte internet på min mobil idag. Jag förstod inte varför och höll på i flera timmar men fick inte till det, kollade inställningar mm. Jag är inte så teknisk men har varit ensamstående i många år av mitt liv så jag försöker i alla fall och gör mitt bästa för att fixa saker och ting. Efter flera timmar tänkte jag att nej, nu går jag ner till Telia-butiken där jag har köpt mobilen och frågar om hjälp. När det blev min tur och sa mitt ärende såg jag direkt missnöje i expeditens blick och jag trodde han inte skulle hjälpa mig. Det gjorde han dock men han sa nästan inte ett endaste ord och såg sur ut. Han sa också flera negativa kommentarer. Jag var ju jätteglad ändå att han hjälpte mig men jag ville veta var problemet var, vad var det för fel egentligen, och vad man gör åt det om det skulle hända igen. Han berättade det inte utan viftade bort mig. Detta fick mig att tänka på i våras när min hyresvärd på min arbetsort äntligen fixat en tv-box men jag inte hittade kanalerna, jag visste inte vad trycka på, allt var svart och bad om instruktioner. Det tog över en vecka så kom hans son och fixade kanalerna. Jättebra men jag ville se vad han tryckte på, jag ville få förklarat hur man gör om kanalerna skulle försvinna igen. Även då vägrade den killen att visa mig fast det inte skulle ha tagit lång tid . Jag kommer också att tänka på i flera jobbsituationer när kollegor suttit på info som de inte delat med sig och gjort mitt jobb så mycket krångligare utan all info jag hade behövt. Själv brukar jag visa och informera alla kollegor men en del håller på sitt. Några har faktiskt till och med blivit upplärda av mig och sen gått bakom min rygg och tagit äran av mitt jobb. Nåja, jag bara känner att vad mycket roligare och lättare det skulle vara om alla kunde dela med sig och vara hjälpsamma och inte ha baktankar om vare det ena eller andra. Nu hoppas jag internet stannar kvar på mobilen för jag vet som sagt inte hur han gjorde för att fixa det.

Gillar

Kommentarer

  • 24 jul 2016 00:34

    Jag håller med, upplevde det samma i en 3 butik. och inte nog med att killen ljög mig rakt upp i ansiktet, jag bad lugnt om killens namn och bad om chefens telefon nummer. Det blev fart på honom då skulle han muta mig med gratis grejor, Då kom chefen och frågad vad det var frågan om, och jag sa min fråga om telefonen jag hade och han är smart och säger att han inte har en aning men ska försöka ta redda på det. Var på han tittar på mig och säger du kan nog det här bättre än vad jag kan. Killen fick sparken och det blev många affärer med chefen, klagade inte ens på honom. Jag till hör dem som hjälper granarna här ner med telefoner, TV, internt, gumman är bättre på telefoner i dag hon får leka med allt nytt på jobbet och hon är datautvecklare, har sålt elektronik, importerat en del hela mitt liv, nu verkar det mest bli skrivare, har för sökt sluta nu men det är lite roligt att sälja saker. Det kliar ibland och då handlar jag lite prylar, ofta om det är nån som har det knapert ställt, Har grossist priser på mycket fortfarand, släpper lite billigt för att hålla upp mina kvoter. Blir ite småt och gott om måste upp i 50 tkr.

    God natt ha en skönfortsättning på söndagen.

     

     

  • 25 jul 2016 20:56

    Tråkigt att du har fått det bemötande av både affärsbiträde och hyresvärd. För min egen del har jag mest mött hjälpsamhet då jag frågat om hjälp. Hoppas du får ett bättre bemötande nästa gång du behöver hjälp.

    Kram Margitta!

Logga in för att skriva en kommentar.