Självaktning

Verkar väcka uppmärksamhet. Verkar göra hunden glänsande. Verkar göra håret livfyllt. Ögonen öppnare. Munnen mer leende. Vitare tänder. Gladare skratt. Öppnare kroppspråk. I takt med min växande självaktning, att jag aktar mig själv med respekt, med känsla och förtroende för mig själv - i samma takt verkar skönheten tilltaga. Självsäkerheten verkar gro i självkänslan. Att veta sitt eget värde tycks göra mig strålande. Glittrande strålar mot havet. Vackrare solnedgångar för varje dag som går till söms. 

Att göra upp om sin egen titel. Att ge allt i ett slag om den egna värdigheten. Att bestiga berg för att sätta sin flagga i marken och ge sig rättighet att vara där. Namnge sin egen tilltro till sin rätt att vara. Att finnas för ett syfte. Framförallt att tillåta sig själv känna egna känlsor. Välja egna val. Vara sig själv inför sig själv för att kunna vara sig själv inför andra. 

OM mina år av ångest. Min tid av oro. Avgörande avslut för mig. Om allt detta gjort mig vacker, på insidan som lyser hela vägen till utsidan. Ja, då är det nog allt värt det. 33 år av ständig rotlöshet. Inga rötter ner i marken. Marken en bit nedaför mina fötter. Äntligen känns det som jag står på marken. Tar stöd i mig själv. För mig. Vilken tur att jag är övertygad av min natur. Att jag ska nå målet. Hitta solen. Alla frusna år tinar nu. Upptinad. Levande. Ett liv för mig. Aldrig trodde jag att solen skulle hittas i mig. 

Det må vara en svensk sommar, men solen skiner äntligen i mig. Det finna värma och kärlek till hela världen. Nu fattas bara att finna de som tycker att min kärlek är tillräcklig, då är de värdiga mig. Innan dess går jag gärna och strålar lite för mig själv. Älskad av mig. Tacksam för mig.

Hoppas solen skiner hos er.

Kram Linni