icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag skriver väl om allt möjligt, har sällan en röd tråd (Mja, det torde möjligtvis vara känslor då kanske)
men oftast handlar det om drömmar, idéer, viktminskning och matlagning.
7 May 2012 11:58
5

ordet "missunnsamt"

Det fick jag smaka på alldeles nyss. Jag frågade min syster tidigt imorse om hon ville följa med ut till spåret. Hon svarade långt senare just när jag skulle ta på mig skorna och cykla iväg, att hon först skulle dricka kaffe och sedan pumpa cykeln hos cykelhandlarn men att det "bara skulle ta 10 min". Allt det där skulle [FET]aldrig[/FET] ta tio minuter! Så jag sa ifrån att jag precis var påväg, varpå hon svarar att hon inte ville sinka ner mig så att vi nog skulle ses en annan dag istället. "[KURSIV]Ja men då gör vi så![/KURSIV]" svarar jag glatt, och möts av hennes förvåning i att jag inte vecklade ut och in på hela min planering för hennes skull. Hon var gnällig idag och då vet jag att hon skulle sinka mig i spåret också. Hon vet att jag har börjat springa, vilket hon alltid har velat och faktiskt börjat lite smått med - men saken är den att hon känner efter så himla mycket hela tiden så att springa en lång sträcka (något som varit heeeelt uteslutet från min sida hela livet fram tills nu) skulle aldrig gå. Antingen är det knäna. Benhinnorna. Höfterna eller ja som idag, opumpad cykel och sen när vi väl kommit fram så hade det säkert vart ett "jag ska ta det lugnt" Whats the fucking point?? Allt detta tänkte jag under dom millisekundrarna jag hade på mig att svara henne. Så därför blev det ett "då ses vi en annan dag" så cyklade jag iväg. Väl framme så tittade jag på klockan. 10:13, jag knöt skorna och satte av mot spåret men när jag tittade bakåt så syntes inte klockan mera så jag satte tiden till att jag började 10:15. Mitt mål var att springa i varje fall 30 minuter, och sen hela varvet om jag orkade. Det är uppdelat på flera varv, ett på någon kilometer, ett annat på 5 och sen två på 7 eller 10km. Jag tog ut varje sväng jag hittade för att lägga till lite distans och jag kände igen backarna från de gånger jag och syrran varit där och pw:at. Min iPod var fantastisk mot mig idag och spelade härlig musik som "[KURSIV]Bra Vibrationer[/KURSIV]" och finallåten till sista sträckan "[KURSIV]När vi gräver guld i USA[/KURSIV]" ! Tror ni jag flög? Japp! Det var härligt att gå imål och se klockan: [FET]Otroliga 10:51[/FET] !!! [FET]Det är ju [UNDERSTRUKEN]HELT SJUKT[/UNDERSTRUKEN][/FET]! Jag sprang non stop igen, för tredje gången i mitt liv, och hade alltså idag lyckats för det första avsluta ett helt lååångt varv och till på köpet lagt på några minuter ifrån mina mål-minutrar :) Jag är så stolt så stolt! Jag skickade ett sms till syrran och förklarade vilket spår jag valt (nämnde inget om att jag sprang hela vägen för jag ville inte att det skulle svida för henne eftersom hon har det som hjärtesak att just kunna göra det själv snart..) och frågade om hon visste hur långt det var. Nu till saken. Hon svarar "[KURSIV]Tror det är 1 eller 2km? Bra jobbat![/KURSIV]" ... [FET]SAY WHAT?! SKÄMTARU ME MIG?! [/FET] Jag VET att hon vet att det inte bara är en eller två fiskilometer. När vi går den rundan tar det oss 45-50min. Vilket det ungefär tar när jag PW:ar till jobbet. Den streckan är 5km. Jag vet inte om det går att utläsa genom de här raderna men min besvikelse på min syster blev helt ofattbar.. Alltså, det är ju så jävla taskig inställning? Vilket trist svar på en glad och BRA prestation? Hade någon som kämpar frågat mig något liknande hade jag flyttat fokus från distans till att prestation var KANON och att det säkert var aslångt! Att jag hoppas hon är stolt för att det verkligen är en skitjobbig terräng och att hon inspirerar mig till att göra detsamma någon dag! HUR kan vi hålla på och slå bort fötterna på varandra såhär som vi gör.. Tjejer, vänner, familj. Det är otroligt för mig, jag kan inte förstå en sån bitterhet.. Min vän sa för länge sen "[KURSIV]man ska va snäll man ska va snäll man ska va snäll[/KURSIV]". Och den fina ramsan bör vi tänka på oftare.. Iaf min syster. Solen skiner och jag är lycklig över att jag för första gången tar mig framåt i livet med helt nya ögon och en styrka jag faktiskt inte visste att jag hade, både i ben och knopp :) <3 hihi!

Kommentarer

  • 7 May 2012 12:10
    Skit i syrran! Bra kämpat! Pepp Pepp!!
  • 7 May 2012 12:14
    NoAngel
    Tråkigt att din syster inte kan glädjas med dig åt dina fråmgångar. Hoppas att hon peppar till sig och kämpar på och senare kanske kommer på att det är lättare att hjälpa varndra än att stjälpa. Jag tycker iallafall att det är en hur bra prestation som helst! WOW! Längsta sträcan jag sprungit de senaste 5 åren är väl till tåget (300 meter) och då är jag i upplösnings tillstånd! Bra jobbat och keep up the good work! :)
  • 7 May 2012 13:46
    Tack vänner, vad fina ni är!!! :D Ja det är väl helt wierd hur man fungerar.. Jag kanske haffade henne på en dålig dag men ändå. NoAngel! Haha jag ska säga dig att jag nog var påväg att dala ner några gånger men med rätt låt i lurarna så guppade man på ändå! Det gick ju inte direkt fort men fan det är insatsen som räknas! Åhå 300m är ju längre än noll så där har du absolut en bra start :) Jag utmanar dig på en halvtimma! :D
  • 7 May 2012 14:00
    NoAngel
    Oj! Jag får nog ta upp min träning till max-nivå igen :) Dock är det inte förens på söndag jag kommer komma igång på riktigt igen. Har vårstädning i lägenheten så träningen får lida en smula. Har dock som personligt mål att kunna springa 2 km innan den sista juli. :) Jag får återkomma om hur det går :P
  • 7 May 2012 17:44
    Självklart !! :) Lycka till! Det fixar du lätt. bara man kommer ut så är man ju halvvägs framme!

Logga in för att skriva en kommentar.