icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag skriver väl om allt möjligt, har sällan en röd tråd (Mja, det torde möjligtvis vara känslor då kanske)
men oftast handlar det om drömmar, idéer, viktminskning och matlagning.
15 februari 2012 00:10
4

från lyxproblem till mörker

Något hände, mitt uppe i allt det underbart lyckliga. Jag firade mina bortkämpade centimetrar och kilon i lördags med stor bravur och var iklädd ett jättestort leende hela kvällen. Men mitt i all lycka så var det något som sa "[KURSIV]Jahapp. Jag kommer inte klara 66kg tills innan jag åker. Det är nästa tre kilo! TRE! det är typ omöjligt. give me a break liksom. Skit i det där nu. Du får vara nöjd med hur du ser ut och leva med vetskapen om att du inte klarade ditt mål. Lev med det![/KURSIV]" Och det slog ner mig i skorna totalt. Under den här tiden så har jag fan skärpt mig totalt med nedklankning, och jag har mått så bra! Jag har aldrig varit så lugn och stark i mig själv som nu! HUR kunde detta hända?! Mitt i all lycka så känner jag mig helt besegrad och att jag misslyckats? .. Så efter krogen (höll mig till det jag får dricka och slutade dricka tidigt eftersom alternativen blev för söta och sliskiga. där är jag stolt över att jag stod på mig) åt jag fyllekäk. Men även där skötte jag mig bra och bad om kebabkött med sallad och dressing - endast. Men sen. Å herregud.. Vi hade ju haft en redig förfest med snacks, druvor och hela baletten. Under tiden jag städade undan före läggdags hann jag säkert trycka i mig en näve av allt. Inget godis iof men ändå. Några chips och några popcorn och några jordnötter. Helvete. Dagen efter gick jag som ett monster. Jag fick inte nog! Jag kan inte kontrollera mig själv! Går upp kl 8 och börjar laga mat bara för att sysselsätta mig (i skafferiet står nämligen sambons feta godispåse. Jag har inte varit godissugen på ett år men nu jävlar.) Några kuber brieost åker ner men inget fuskande. - Tills jag började tillaga sambons mat. Potatis&Köttfärsgratäng. Jag har inte ätit såna kolhydrater på ett år, och så får jag för mig att smaka två potatisskivor? [FET]VA??![/FET] Jag tänker till och vet att jag måste mätta min hunger så jag äter en enormt stor portion (säkert 4-5dl gräddröra med lite oliver till och uppkokta morotsstrimlor) morot= kolhydrater= sockerpåslag= Jag blir ÄTIG! Sen tänker jag att vindruvor inte är så farligt ([FET]MEN HALLÅ VAR ÄR LCHF-tänket någonstans??![/FET])- så jag äter en hel skål innan dagen är slut! Och de där jordnötterna som jag ställt undan och gömt i skafferiet? Jo de kom fram de också. Tills magen rasade åt jag! det handlar om 2-3dl nötter så SÅ sjukt farligt är det ju inte, det är jag medveten om! Men det ÄR FEL av mig att äta så när jag var/är så nära?! Det är liksom på måndag.. jag hade haft en hel vecka på mig! Hellre 67,9 på finaldagen än 70.. Hellre lite närmare 66 än tvärtom? Hur fan kunde jag tänka så snett och svika mig själv? Det hör ju till mina gamla mönster?!? Åh jag är så himla ledsen på mig själv.. Eftersom jag stått still så länge på vågen så fanns faktiskt chansen att hard work would pay off och att jag skulle rasat oväntat i vikt till slut! Den chansen bajsade jag på. Igår gav jag upp. Minns inte ens vad jag ätit.. jo just det ja! värmde käk från i söndags och åt jordgubbar med spraygrädde på. Sen en mandelmjölsmuffins och lite jordnötter IGEN. jag har varit besviken på mig själv hela dan idag, och som ett brev kom ju sockerbakis-känslan idag också. Sen imorses har jag haft en depressionsdimma över hela mig.. Jag har varit påväg att gråta och somna samtidigt och allt är bara piss. Jag tog mig igenom dagen tack vare att jag bestämde mig för att reda ut vad som kanske orsakade alltihopa. Eftersom jag är en känslomänniska blir mitt ätande påverkat av vad som händer i mitt liv. Och i Lördags kom jag och min kollega fram till att jag bör hitta en egen lokal för min rörelse. Detta har jag tänkt på i flera veckor - jag vill inte bedriva en verksamhet på ett sätt jag inte kan vara stolt över. och att be kunder ligga och få behandlingar i en frisersalong utan en dörr att stänga om sig eller ljuv lugn musik att slappna av till är ju rent befängt. Så egentligen är det ett härligt beslut jag tagit! jag flyttade alla grejer därifrån förutom behandlingsbänken och kitet då jag behöver använda det för min sista kund denna veckan. Men samtidigt har jag nu bara fyra dagar på mig att hitta en lokal att återvända till när jag kommit hem från semestern. För när jag kommer hem har jag tio kunder som väntar på att få komma! Det kniper sig i magen på mig alltså.. Usch vad jag hatar denna situationen. Jag kommer behöva göra några riktigt stora val framöver, och jag bara orkar inte hålla uppe allt över huvudet just nu.. Jag känner en så jävla stor press! jag tror att det var därför jag blev ätig.. för alla andra delar i mitt liv leker. Och mitt förhållande är underbart precis som vanligt. <3 Allt blev iaf bättre efter att jag tillägnat detta två timmar och ringt runt på lokaler i stan. Arbetsdagen flög förbi och nu är jag snart en dag närmare avresa. Just det! Jag joggade mitt längsta på väg hem! Mäkta stolt över mig själv. Jag som brukar ge upp tidigt :) Känner på mig att det är stora förändringar på G. Frågan är hur fan jag ska våga satsa... Det är stora kostnader som måste tjänas in. Fast tjänst vs. eget.. Jag kommer behöva all tid och energi till att få allt att fungera och för att få det att gå runt.. då funkar inte handles-kneg på oömma tider och chefer som tjatar och är besvikna såfort man inte kan ställa upp. Bla bla bla bla bla jag måste leva mitt liv!! Snurrigt inlägg detta hörrni haha..! Detta får jag fundera mer på nästa vecka under en palm i bikini ;) [UNDERSTRUKEN][FET]och nu ska jag fan ge järnet för att gå ner så mycket jag kan till måndag[/UNDERSTRUKEN]!!!! [/FET]

Kommentarer

  • 15 feb 2012 00:25
    Herregud, det kunde varit jag som skrivit ditt inlägg för ett år sedan! Heja på med alla förändringar och glöm bort ditt bakslag och fortsätt på din inslagna linje. Du kommer att fixa det!! Du verkar så medveten om att känslorna påverkar ditt val av mat och det är ett viktigt redskap. Superpepp!!
  • 15 feb 2012 06:02
    Känner igen mig också i det du skriver... :) Ta det för vad det är. Det är som det är. Skit i det och gå vidare. Bakslag får i ibland, allihop. Ibland för ofta men huvudsaken är att man bara suddar den dagen ur minnet och fortsätter som man gjorde innan bakslaget. Ha en skön semester och lycka till med verksamheten och vikten.
  • 15 feb 2012 19:42
    Troxii
    Mega massa pepp till dig! Du är ju underbar, det kan jag se bara genom att läsa din text! :D NJUT under palmen och tänk på stackars oss som måste ploga fram ;)
  • 16 feb 2012 09:24
    Hihi vad söta ni är.. <:) nu blev jag lite glad igen! tack!!

Logga in för att skriva en kommentar.