Jag har provat att springa!
I torsdags så fick jag lite feeling och bestämde mig för att testa om jag kunde springa. Jag har aldrig riktigt uppskattat löpning. Trail (och skogsstigar) har jag alltid uppskattat men det är sällan den löpning som erbjudits i olika situationer (tänker idrott i skolan, löparskolor och liknande) och även hemma har det blivit mest asfaltslöpning de gånger jag sprungit. I januari bestämde jag mig för att jag skulle springa 5 km. Jag har gjort det förr. (Har sprungit mer än så, faktiskt över milen!). Det är ett effektivt sätt att träna och jag ville ha en utmaning. Hittade ett "från soffan till 5 km på 12 veckor" och körde igång. Det gick super bra. Men så fick jag problem med min andra fot (hälsporre i den ena och nu problem med den andra...) och det visade sig också vara hälsporre. Jag la ner. Men så i torsdags så fick jag lite feeling och bestämde mig för att testa att springa ner för en grusväg som är en del av mitt promenadstråk. Jag skulle stanna så fort det kändes minsta jobbigt eller minsta lilla obehag och vet ni? Det kom inget obehag, jag sprang hela resten av skogsrundan! Jag blev helt paff! På söndagen körde jag samma igen och då gick det precis lika bra, sprang t o m lite på gräset längst med asfalten i bostadsområdet!
Idag tänkte jag att jag testar att springa från början av skogsrundan så långt jag kommer och jag kom hela skogsrundan runt! Inga som helst problem. Sprang på gräset längst med asfalten med. Ca 4 km! Helt galet. Från att inte ha sprungit alls på många år, till ett försök i januari som jag fick ge upp i februari till att jag från ingenstans klarar 4 km och jag var inte ens slut! Jäkligt peppande! Det måste beror på att jag väger ca 10 mindre. Kroppen orkar mer.
Nu spinner tankarna på att köra 4 km löpning 3 gånger i veckan. Undvika asfaltslöpning ett tag till. Både för att jag ogillar det så mycket och för att spara på kroppen och särskilt fötterna.
Gillar
Kommentarer
-
Jättehärligt att höra! Det är ju jättebra träningsform när man har förmågan (jag har inte konditionen..än) och jag inspireras..wow 4 km, verkligen inte dåligt. Du är grym verkligen.
-
Tack Bebbis! Det känns helt otroligt. Redan första gången jag sprang blev jag helt chockad men tänkte att vissa gånger så går allt man gör bara lätt och att det var en sån omgång. Men tredje omgången och hela 4 km? Då kan det inte bara vara "tur"/"tillfällighet" bestämde jag och tog ut glädjen. Konditionen är jag helt chockad över. Att jag orkar gå långt vet jag, men springa är en helt annan sak och att jag klarade det utan problem? Det måste bara vara viktminskningen.
När jag skriver springa så låter det kanske som att det går fort, men det gör det inte
Lunka vore kanske ett bättre uttryck men jag bygger ju självförtroende så jag håller mig till springa iallafall. Snittet ligger på 9,18 men det är iallafall på gång.
Logga in för att skriva en kommentar.