Hallå motivation var tog du vägen?
Typiskt agerande av mig just nu vore att lägga ner allt. Inte skriva mer här inne utan bara försvinna för att om några månader upp till ett år återuppta viktkampen men inte den här gången. För att hålla mig själv "accountable" (ansvarig på svenska, men jag tänker på det mer som "räkna med mig själv") så stannar jag kvar och medvetande gör det här för mig själv.
Idag åt (ärligt talat skulle jag nog inte säga åt, det var mer att jag inhalerade...) jag choklad. Inte en chokladbit eller en rad choklad. Nej! Jag åt en HEL centerrulle OCH en HEL salmiakki chokladkaka (och jag är laktosintolerant...). Sammanlagt 178 g, ca 390 + 475 =865 onödiga kalorier rakt in på kontot. Det är två måltider, både lunch och middag. Som jag inhalerade på typ 2 minuter. Sen somnade (läs slockande!) jag på soffan och vaknade upp en dryg timme senare, lagom sömndrucken, något förvirrad och insåg att jag måste fixa middag.
Min middagslösning var att beställa hem typ pizza. Som jag inte gillar, men som barnen gillar. Själv var jag inte hungrig, men middag ska man ju äta... Tanken att ta en kostersättning fanns inte alls.
Men äldsta barnet ville hellre följa matplaneringen och lagade pasta med svampsås. Heja 17åringen!!
Vi kan lätt konstatera att jag helt fallit ur spår. Nu måste jag komma på hur jag tar mig tillbaka upp på spåret igen. Varför vill jag plötsligt ha godis hela tiden? Jag är INTE sugen eller hungrig. Jag vill bara ha något att tugga på. Det måste inte vara godis tror jag. Skulle nog kunna proppa i mig mackor eller ost eller vad som helst.
Jag var tidigt inne på att det beror på att jag är sysslolös. Ledigt, ensam hemma och så där. Då börjar jag leta saker att äta. Men idag var inte alls en sån dag. Jag var på plats mellan 9-15.30. Kom hem, visserligen som en urvriden disktrasa, strax vid 17. Utförde en räddningsaktion så 17åringen skulle kunna hänga i sitt rum (ett bi hade tydligen förvirrat sig in. Hittade dock inget bi så det måste hittat ut igen), hjälpte 15åringen med en fältstudie om tvål och att förbereda sig inför en argumentation om abort. Inhalerade därefter chokladen, som 15åringen köpt till mig, efter att ha frågat om jag ville ha något från affären och jag först sagt nej men sen ändå sagt att jag ville ha chokladen - slocknade i soffan och vaknade upp förvirrad och lika trött.
Så varför? Hur hittar jag tillbaka till motivationen?
Igår var jag och barnen hem till svärmor och uppvaktade henne på morsdag och blev bjudna på köttfärspaj till lunch och till middag gjorde vi Hot tuna melt och åt medan vi slökollade på en tv-serie vi alla tre gillar. Jag tränade INTE i söndags. Jag gick på promenad men skippade gymmet. Klockan tickade iväg och när jag kom hem från promenaden och vi ätit middag tyckte jag att det var för sent för att gymma eftersom jag skulle upp vid 06.30... men det var nog mest en bortförklaring.
Det har blivit lite lite motion också. Jag hade inte förbränt mina 900+ kcal och jag känner att kroppen är "uppblåst". Jag borde gå en promenad nu, Fast klockan är 22.10 och jag är svintrött och brukar ligga till sängs. Frågan är vad som vinner. Promenaden eller sängen. Promenaden är viktigt eftersom den hjälper mig att slippa rygg och höftsmärta. Men en dag kan jag missa utan att det får någon större konsekvens. Och imorgon ska jag ju gymma... Hjälp mig att komma upp på spåret igen!
Gillar
Kommentarer
-
Jag vet hur det känns, att vilja ha något att tugga på. Jag behöver ett system, vet inte om du behöver det dock. Du var inne på måltidsersättning, det kanske finns någon god smak du kan ha synligt i köket och ta till vid behov eller använda som bas för valfri smoothie med bär och youghurt tex? Finns även ganska bra och även sockerfria proteinbars som mättar bättre och bättre ur näringssynvinkel och kalorier än vanlig choklad och godis? (Finns även sockerfritt godis som tex Pändy). Men bäst är väl att få reda på varför du blev så sugen och hur ofta det händer? Ibland vill hjärnan ha något gott och i varje fall jag slår på stort om jag inte får unna mig ngt ibland. Det finns allt från proteingröt och pannkaksmixer från stora märken. (Eller göra ngt eget helt utan halvfabrikat.)
En dag utan promenad gör nog inget. Jag tänker att mentalt kanske du nådde din maxgräns för den dagen (bara en teori)...med att vara på plats och sedan även hjälpa dina barn. Alla är vi olika, men ibland lägger vi för stor börda på oss själva...så kroppen inte hänger med. Jag har själv en låg väg att gå, jag har kommit till insikt att jag inte kommer gå ned i vikt om jag inte kan ändra det beteende jag har att alltid vilja tugga på något vid stress eller annat obehag. Det gör ont och jag tänker att varför är det så svårt. Så jag ska testa gå till botten med det via kbt. Hoppas det blir bättre.
Ibland ligger det ngt bakom att man tappar motivation och ibland är det inte så djupt alls, utan man behöver balans och förse sig med bättre alternativ helt enkelt.
Det är jättebra att du tränar och går promenader, jag är säker på att du fixar detta och får balans. Ta hand om dig och var snäll mot dig själv, en ny dag kommer! ♡
-
Tack Bebbis! Viljan ha något att tugga på stämmer bra. Min spontana tanke är om det är en vilja eller en vana (hos mig själv alltså). Det viktigaste för mig att få reda på varför jag plötsligt hela tiden vill stoppa i mig saker. Tankarna går mellan att kroppen märkt att intaget är mindre och inte blir större och att vikten börjat minska och den börjar efterfråga mer. Men jag är inte hungrigare så jag tycker inte att det stämmer helt? Till tankar om att jag är inne i en stressperiod (maj är alltid det i vårt liv. ALLT händer i maj. Saker ska avslutas, firas, uppmärksammas osv), maken har varit bortrest större delen av maj (hemma ett par dagar här och där) och allt ansvar ligger ensamt på mig. Trots att barnen är stora (15 resp 17år) så är de mitt ansvar och precis som allt händer i maj så är det så även för dem. Skolorna börjar förbereda sig för avslut, det är prov, kursprov, texter osv i en omänsklig skörd som ska betas av och även om båda barnen är fantastiska på att ta eget ansvar behöver dom stöd och hjälp ibland. Det kanske blivit lite för mycket för mig? Jag är inte helt återställd efter min utmattning för 4 år sedan. Hanterar inte stress lika bra.
Idag är en ny dag och nya tag. Jag jobbar halvdag hemifrån och är ledig på eftermiddagen. Då ska jag visserligen handla och laga middag men jag ska ta mig ut på promenad och även gymmet. Kände imorse i kroppen att jag inte gymmade i söndags. Det gör ont i den. Svårt att vända mig i sängen och svårt att komma upp (rent fysiskt). Jag är väldigt trött också. Psykiskt. Vill bara sova.
-
Motivationen kommer och går och det är helt okej - det är så vi människor fungerar. Det man vet är att motivation och intresse hänger ihop. Det man verkligen är intresserad av att göra har man inget problem med att motivera sig för. Man vet också att måsten och borden tar livet av den inre glöden, den indre motivationen, för att göra.
En svacka i den inre motivationen kan man åtgärda genom att ge sig själv en yttre motivationsfaktor. Något som jag tänker du kunde dra nytta av då din inre glöd just nu har falnat. Små belöningar är bra faktorer att motivera sig med i vardagen då man känner att man tappat greppet. Med det menar jag att det kunde vara helt ok att tillåta sig en godbit då ex. lördagen kommer, men bara då veckan gått väl och då man nått sitt mål. Det kan också handla om att man tillåter sig en vecka fri från måsten att promenera, gå till gymmet eller göra sådant man tycker man inte har tid med.
Dessa två åtgärder stoppar inte upp en på viktresan. De kan inverka till att det går litet saktare framåt, men det går framåt istället för att slå i backen och ta dig tillbaka till start!
Tänk mera tillåtande och ge det hela mera tid, det är mitt råd
-
Tack för kloka tankar MAS63! Jag ska låta dem marinera ett tag, liksom landa hos mig. Jag gillar särskilt det du skriver i slutet att det kan gå lite saktare framåt men det går framåt istället för att stoppa upp. Det är så jag vill att det ska bli den här gången. Hellre sakta framåt än stopp eller att jag backar tillbaka till start.
Håller helt med om att motivation kommer och går. Vore konstigt annars. Om man alltid var lika motiverad menar jag. Men sen vill man (jag) vara lika motiverad hela tiden och aldrig tappa fokus och det är ett problem (för mig).Jag har inga förbud eller så, vill jag ha tex choklad så får jag det. För mig är det måttlighet som är nyckelordet och något jag har svårt med. Jag jobbar på det, det är ett långsiktigt arbete (livslångt...)! Om jag igår, ätit ett par chokladbitar för att jag var sugen så hade det inte rört mig i ryggen. Men att jag typ inhalerade massor med choklad (vet knappt hur det smakade eftersom jag tryckte in allt så snabbt) okontrollerat och utan att vara sugen känns inte bra. Jag vill förstå vad det beror på, varför det blir så? Och hur jag kan förhindra det!
Jag skulle behöva hitta några små belöningar som skulle kunna hjälpa mig med motivationen. Jag var lite inne på det tidigare men då att jag skulle sätta upp delmål och beta av fram till midsommar - för att hålla motivationen uppe. (Nu tänker jag att jag redan då måste ha känt av att motivationen falnade.. hmm
).Promenader är mitt andningshål och något jag verkligen ser fram emot och uppskattar. Det ger mig sånt mervärde utöver att stärka min kropp. Gymmet däremot är något jag gör för att jag måste, det är funktionell styrketräning. Det kan kännas motigt och jag hoppar över problemet är att det kostar mer än det smakar. Får så himla ont ganska direkt. Jag har inte hunnit bygga upp muskulaturen tillräckligt än. Men jag jobbar på det. När jag inte vill så brukar jag säga till mig själv att jag kör ett set och vill jag inte mer så slutar jag. Jag har alltid kört 3 set (som är det jag ska göra) och ibland kan första varvet vara lite slarvigt. Att jag inte tar ut rörelser ordentligt men sen när jag blir varm så brukar lusten komma och jag gör det ordentligt och mår så bra efteråt. Just den delen, hur bra jag mår efteråt brukar jag använda som motivator.
-
Heja på! Visst är du medveten om att du vann senaste etappen i Biggest Looser dvs 3 mån grais plusmedlemsskap? Jag har meddelat Johan, men han har nog inte haft tid att fixa det åt dig! De har haft något serverproblem. Se framåt nu!
-
Nej, det har jag missat helt!
Vad kul! Spännande med plusmedlemskap. Har funderat kring det men inte kommit mig för att prova. Biggest Looser är en bra motivation. Dels innebär det att jag checkar av vikten mitt i veckan och dels känner jag ett ansvar för att skriva in vikten och helst vill jag ju ha gått ner (eller stått stilla, det skulle också kännas ok tror jag) då. Dagens -0,2 kg gjorde mig superglad. Kanske mest för att jag var övertygad om att det skulle stå +. 0,2kg är inte mycket men det är åt rätt håll och jag är glad :D
Logga in för att skriva en kommentar.