Hänger era hjärnor med?
Konstig rubrik kanske? Men frågan är ärligt ställd. Hänger era hjärnor med i er viktnedgång? Jag tror inte min riktigt gör det. Jag "glömmer" att jag väger ca 83 kg, får en chock varje gång vågen visar 83,x. Jag känner absolut att kroppen är lättare (jag sprang idag med! Utan problem, ca 4,5 km, med 1 km gång som uppvärmning) och märker på kläder (både byxor och toppar) att de sitter bättre/lösare. Men ändå är det som att jag inte riktigt fattat. Är det för att det gått relativt fort? Borde jag pausa? Låta hjärnan hinna ikapp? Eller fullföljer jag min plan och så kommer hjärnan ikapp snart nog? Jag vägrar att misslyckas. Om det skulle vara bättre att pausa så gör jag det. Jag känner att jag inte har råd att, som tidigare, lyckas gå ner och sen tappa allt och gå upp igen. Jag tänker inte hamna där igen! Eller är det här pga min utmattning, alltså att min hjärna är mer seg? För det är den!
Vad är era erfarenheter?
Är extremt trött idag så skippar styrketräningen. Det tar emot men jag känner mig låg rent energimässigt och jag har som sagt redan löptränat (Så coolt att kunna skriva det!). Fick mens imorse också och brukar vara tröttare då. Har kopplat det till att jag sover sämre och inatt sov jag riktigt dåligt. Svårt att somna, vaknade hela tiden... Kommer ta min kvällspromenad och om energin är bättre imorgon så kör jag styrketräningen då.
Kommentarer
-
Fick en klok kommentar från någon, men nu försvann den? Orkar du skriva igen?
-
Vet inte om någon mer kommenterade, men jag skrev i ett, av dina 3
inlägg, att min hjärna nog har hängr med pga jag gått ner relativt långsamt, och även upp lite under några år.Jag ville inte komma med råd men ställer frågan "vad skulle hända om du pausar lite?
-
Tack Gittan! Jag tänkte att det var du, men vågade mig inte på att "outa" namnet ifall jag hade fel
Jag hoppas att det bara är ett inlägg kvar nu? Jag vet inte varför men senast två blogg-inläggen har dubblerats mer än en gång för mig. Och jag märker det inte själv på en gång heller utan behöver visst er hjälp för att märka det
Bra fråga, den tanken tar jag med mig och funderar på. Mina spontana tankar är att om jag pausar så kommer de gå bra först (=inte gå upp jätte mycket i vikt) men sen tror jag att det blir som tidigare; att jag släpper på det helt och "vips" är jag uppe i startvikten (eller ännu högre om det vill sig illa). Men det är som sagt spontant och ogenomtänkt - hos mig behöver tankar malas några varv innan jag vet var jag står.
Om jag inte minns fel skrev du ca 1 kg i månaden under första åren? Jag gissar att det kanske var mer i början och sen mindre i slutet? Jag är ju fortfarande i början av min viktnedgång så jag försöker ligga runt 0,7/vecka. Har läst att 0,5 kg ska vara "optimalt". Tror jag läste på apoteket att 0,5 kg - 1,5 kg i veckan är vanligt i början och att det sen mattas av och det är det jag utgått från när jag gjorde min plan, som är 0,75 kg per vecka utslaget över 26 veckor. Men som sagt upplever jag att min hjärna inte hänger med så även om min plan ligger runt "normal/vanligt" (dåligt ordval, jag är så trött/seg idag att jag inte kommer på något bättre) så kanske det ändå är för snabbt för mig?
När jag tittar tillbaka kan jag inte minnas att jag haft problem att hänga med tidigare gånger? (Och det har gått ungefär i samma takt som nu, men så var jag yngre också
). Vad skulle hända om jag pausade? hmm.. Det tål att malas några varv. TACK!
-
Jag tänker bara att så länge man mår bra och allt går bra...då är väl allt bra?
I wish jag kunde gå ned så fort och effektivt.
Samtidigt, känner man att man ej hänger med kanske det är en indikation på att saker går lite fort? Eller så är man bara ovan. Jag har läst tex enligt Michael Mosley (som gjort dieter för snabb viktminskning på 800 kcal för bla diabetes och annat) att snabb viktminskning inte behöver vara dålig utan kan ge motivation och bra hälsa. (Däremot brukar man ha olika faser, tex åtföljs snabbare fas1 8-12 v viktminskning av paus minst 4 v med långsammare /högre kcal & så fortsätter man med fas1 senare om man behöver ned mer i vikt).
Jag har aldrig lyckats gå ned fort, in fact så har jag gått upp allt jag gått ned. Så min hjärna behöver verkligen pepp och hållbarhet!
Heja dig!
Senast uppdaterad 9 juni 2022 21:11
-
Jag mår bra (otroligt bra faktiskt. Det var längesedan det kändes så här bra) och allt går bra! Så egentligen kanske allt är bra och det bara är min hjärna som "övertänker" (sån är jag).
Jag är väldigt nöjd med min viktnedgång så här långt. Det går fort (allt är relativt) men det håller också upp motivationen hos mig. Jag startade 1/4 (var på läkarbesök den 31/3 och tog beslutet efter det mötet) så imorgon har jag hållit på i 10 veckor. Jag åt kostersättning under flera veckor, men aldrig låg jag så lågt som 800 kcal nu ligger jag så nära 1550 kcal som möjligt. Vissa dagar blir det 1600 kcal men jag ligger aldrig under 1550 kcal. Men jag kanske ändå haft min snabba fas snart och så kommer en långsammare period?
Kanske är jag ovan? Det är ju inte så konstigt. Den tanken ska jag också ta med mig!
Jag har inget emot att gå ner fort. Det skönaste vore ju att vakna upp imorgon och vara i mål och sen bara behöva fokusera på att hålla vikten. "bara."... Det har varit där jag fallerat de gånger jag lyckats gå ner i vikt. Jag tappar det efter ett par veckor. Det sker en långsam förflyttning från fullt fokus till inget fokus. Nästan inte märkbart. Börjar slarva och skarva lite. "En gång är ingen gång" en gång i veckan är helt okej, men när det är nästan varje dag och ibland flera gånger varje dag så håller det inte... Det är min rädsla. Att hamna där ingen. Jag har inte råd med det!Tack snälla för peppen!
-
Kloka och I mina öron helt realistiska tankar ni delar. Vi är så olika individer... så det som funkar för den ene behöver inte nödvändigtvis göra det för den andre... Ja, ni vet.
Att Mosley kommit med flera olika studier och dieter , har jag bara testat 5:2.. och visst funkade det... Men JAG trivdes inte med den metoden. Den "inskränkte" för mycket på mitt sociala liv, tyckte jag... och jag var inte så flexibel att jag kunde byta fastedagar så fort det hände nåt trevligt.. En inbjudan t.ex.
Jag måste ha rutin och disciplin om jag ska lyckas komma i mål.
Numera är jag inte lika strikt.
Lyssna och inspireras av andra... men att finna sin egen väg... håller nog bäst ändå, tycker jag.
Varmt Grattis och Lycka till
Senast uppdaterad 10 juni 2022 07:51
-
Ja,, under de första 9 månaderna tappade jag i snitt 1,5 kg/månad. Jag startade på 104 kg, dvs ett BMI på 33,6.
Jag har nog försökt att ligga på den kalorimängd jag skulle behöva när jag var i mål, eftersom jag inte behöver göra några direkta förändringar under resans gång och vikten stabiliserar sig när jag är framme.
Jag ser att just du behöver minst 1600 kcal/dag när du är i mål, så det är ju perfekt att du ligger där redan nu!
Visst är det härligt att komma i mål, men vad innebär målet egentligen? Jobbet slutar inte då, tvärtom skulle jag vilja påstå. Målet tror jag inte kommer att vara statiskt när vi väl är där, utan vi kanske tillåter oss att lägga till/dra av några kilo beroende på vår livssituation.
-
Jag som både haft övervikt men även undervikt (pga sjukdom) min hjärna hängde inte med, jag såg på vågen och på kläderna när jag var som sjukast att jag vägde under 50 kg, hade stl 32-34 men hjärnan var kvar på stl 42-44. Så jag har insett att min hjärna och självbild ligger runt 75-78 kg även om jag väger 45 kg. Så jag gå på hur jag mår och hur kläderna sitter.
Vet inte om en paus kan hjälpa dig - mig gör det inte. Lycka till oavsett vad du väljer. 🌺Trevlig helg 👟☀️
-
Kloka ord som sagt var! Jag tog åt mig! Har nog börjat "slarva och skarva lite" som tröst på såret att jag varit lite sjuk på sistone. Och jag vill INTE heller tillbaka så nu får jag skärpa mig.
Mitt PÄRLBAND, där varje vit pärla motsvarar 1 kg. Dom kilona har jag tappat - nu vill jag ner ca 10 kg till. Hur det nu ska gå till...
Senast uppdaterad 10 juni 2022 10:31
-
Kul med så många olika infallsvinklar! Tack för att ni delar med er.
Bella, du har helt rätt i att det som fungerar för en inte behöver fungera för en annan. Det gäller att hitta det som fungerar för en själv. Det är väl en del av varför det är så svårt också. Man måste hitta sin väg (men så klart kan man plocka det som passar en från andras vägar också) och då måste man prova sig fram...
Gittan, jag började med ett BMI på 33,75. (93 kg) och nu är mitt BMI 30,3 (83,4). Fortfarande fetma men börjar närma mig övervikt.
Som du skriver, vad innebär det att vara i mål? Just nu innebär det för mig att jag kommer ha ett normalt BMI och mindre risk för följdsjukdomar, det innebär också att jag troligtvis kan skjuta upp operationen på framtiden och på så vis kommer kroppen hålla längre. Men jobbet är inte slut då. Tvärtom vet jag att det svåra jobbet börjar då. Att hålla vikten stabilt. När jag tittar på ditt diagram så tänker jag att så där får det gärna se ut för mig när jag är klar. Jag har valt ett mål som är lite lägre än exakt "normalt" BMI, så jag kommer ha 3kgs "spelrum". För ibland kommer jag gå upp och då vill jag inte direkt hamna på övervikt, för det är knäckande för mig. Sen får jag så klart se hur det känns när jag når mitt viktmål. Det kanske känns fel, då får jag så klart tänka om.Digitali, Tack för att du delar med dig! Förstår att hjärnan inte hängde med om det gick fort. Det är stor skillnad i vikt. Tur att du ändå kan se på kläderna och ditt mående.
Ulla, vilken underbar idé med pärlbandet! Det blir så synligt! Jag kanske lånar den av dig!
-
Det är bara att haka på! Att trä pärlor på tråd gav mig mer motivation, man kunde verkligen SE resultatet.
Logga in för att skriva en kommentar.