Länge sen senaste blogginlägget...
Hej allihop.
Det har varit en mkt tuff period i mitt liv som resulterat i att jag blivit jättesjuk i min graves sjukdom igen. Vi har köpt ett hus med mögel upptäckte vi 2-3 veckor efter köpet. Så då började en resa med renovering,försäkringsbolag o hantverkare som inte skötte sitt jobb. Ni som vet fattar säkert vad vi gått igenom i ca 10 månader. Jag flyttade ju faktiskt närmre Stockholm för att få lugnare men det blev sju resor värre än innan. Jag o sambon höll ju på att bryta upp strax innan vi flyttade från radhuset i Nynäshamn o detta var för att få stabilare både resmässigt till o från jobb o inte så mkt grannar nära.
Jag har ju alltid velat bli frisk med naturliga mediciner som örter, vitaminer o mineraler men nu har det gått så långt att jag behöver lugna min skenande sköldkörtel med vanlig medicin oxå. Det gör mig väldigt triggad mitti all annan trigger eftersom min farmor gick bort pga felmedicinering med helt vanliga receptbelagda värktabletter som tydligen krockade med varandra. Läkaren skyllde på att hon måste ha varit alkoholist för att han inte vågade erkänna att han hade gjort fel. Min farmor var absolut ingen alkoholist hon drack som mest 1 ggn om året om ens det. Det sitter kvar i mig att det är fler med henne som fått fel med mediciner pga läkare som är disträ o inte tar sig tid med patienterna.
Till något helt annat jag har pga sjukdomen (som jag nyligen upptäckt kommit åter) varit tvungen att börja säga nej till alla runt mig att jag inte kan göra tjänster åt dom på länge nu. Det är på obestämd tid eftersom jag blivit sjuk igen pga stress. Jag är enväldigt stressad människa ända sedan jag var liten. Har alltid burit runt på en inbyggd stress som såklart har ursprung från min dysfunktionella barndom. En mamma son satt o bet på naglarna o skvallrade med vänninor om sin elaka sambo. Sen bad hon mig att springa o spionera på honom om han hade parkerar bilen i garaget utan att komma hem, för det betydde att han gått ner o supit på krogen i centrum. Jag var livrädd o vågade inte säga nej utan tog på mig rollen att ta hand im mamma. Detta pågick i säkert 8 år o det vara bara en bråkdel av allt jag gjorde för att ta hand om mina föräldrar. Nu sitter jag ca 40 år senare o måste slå näven i bordet för att bryta dessa mönster som jag tagit med in i nya relationer med dom jag umgås med idag. Men även mina föräldrar fick jag ryta ifrån härom dagen. Min mor fortsätter kräva att jag tar hand om henne trots att hon är friskare än mig o faktiskt kan ve om hjälp av andra om hon vågat. Jag blir så besviken att jag ska behöva känna mig så elak o dum o inte bli hörd när jag sagt snällt att jag måste ta hand om mig själv nu. Det är flera i min närhet som inte lyssnar när jag säger det. Det känns som att jag snart är helt ensam eftersom jag börjat säga ifrån. Dom hör inte av sig alls längre o jag känner att dom är arga o besvikna på mig. Jag vill ju vara få ta mig tid att bli frisk. Hade någon vän eller nära sagt till mig att dom behöver vila så dom blir friska så hade jag bara önskat dom det o frågat om jag kan hjälpa till. Jag förstår inte varför jag är omringad av egoister o omedvetna. Även min sambo är dubbeltydig. Ibland skäller han på mig att jag ska vila men i nästa stund vill han ha min hjälp fast jag behöver vila o han vet det.
Det känns som att nu är mitt nästa monster från barndomen att säga ifrån till på skarpen är min sambo då han representerar min mamma till viss del i beteendet när det gäller det här. Men jag känner att jag är rädd att det kommer göra mig ensam o jag är rädd att säga rent ut.
Känner mig redan så ensam. Varför är det så svårt att säga Ja till sig själv o Nej till andra?
Kram Sandra
Gillar
Kommentarer
-
Jag har också haft Graves och fick jodbehandling för att bli bättre, nu äter jag 75 mg Levaxin för min sköldkörtel inte kan producera skökdkörtelhormon. Jag hade nog varit död nu om jag inte fått hjälp av både behandling och medicin.
Jag fick förmaksflimmer och kroppen gick på högvarv, jag var så stressad av min sjukdom att jag knappt orkade vara. Det är ett symptom på Graves, och svettningar, hjärtklappning m.m.
Jag tror inte örter hade hjälpt mig att bli bra, enligt min endokrinolog så sliter det jättemycket på hjärtat och kroppen att gå runt med för hög ämnesomsättning.
Du måste vara rädd om dig, och lyssna på läkaren. Försök att komma till en specialist om du inte redan har någon.
-
Och var bestämd, stampa ifrån...oavsett. Dom som är dina verkliga vänner och älskar dig , finns kvar. Ta nu väl hand om DIG och ingen annan. Kram ❤️👍
-
Lyssna på dig själv, på ovanstående och på mig! Du är den viktigaste i ditt liv! Stå på dig och få dom att förstå din situation och gör dom inte det, gör ändå det som känns bäst för dig både fysiskt och psykiskt! Ta hand om dig!
-
Tack snälla ni ja det finns ingen återvändo när det gäller att ta hand om mig. Det tuffa är när jag känner skuld att jag inte är tillgänglig o förtjänar deras kärlek som hag alltid gjort. Hela mitt liv har gått ut på det som jag inte längre kan/vill ge. Det är inte värt att bli dödssjuk för att bli älskad. Men en del av mig är kvar i det gamla.
-
Precis som med viktresan...måste du se framåt...aldrig tillbaka.❤️
Logga in för att skriva en kommentar.